Var tog vägen vägen?

Det var flera som undrade över The long and winding road i ett av gårdagens inlägg.

Så, då får ni ju helt enkelt följa med på gårdagens promenad då. Och Gun, det var faktiskt en morgonpromenad – i alla fall på gränsen… Vi började gå klockan 10 och det tar en stund innan man har kommit till starten, så att säga.

Man börjar med att åka bil söderut en bit, till San Pedro del Pinatar. Så, Marianne och Aurora: Det är varken i Holland eller södra Danmark. Det är i Spanien.

Där letar man upp piren. Hela det här inlägget bygger på att man går utåt på piren. Om någon obstinat läsare (jag nämner inga namn) tänker gå åt andra hållet så får hon byta ut höger mot vänster och vänster mot höger. Inte konstigt att det är så svårt att skilja på dom när dom byter plats med varandra så fort man vänder ryggen till. Upp och ned är i alla fall alltid upp och ned. Eller på samma ställe i alla fall.

Är alla med? Då går vi!

Tittar man till vänster ser man saltdammarna och folk som smörjer in sig i lera för att dom tror att dom ska bli yngre. Ama de casa gjorde inte det. Det är ändå kört.

Tittar man åt höger ser man innanhavet Mar Menor och båtar.

Vi går vidare. Jo, kom igen nu Camilla! Det är kul att promenera!

Tittar man åt vänster ser man saltdammarna, pippifåglar och snöhögar. I San Pedro ligger våra närmsta skidbackar. Eller hur det var…

Tittar man åt höger ser man fortfarande Mar Menor. Fast båtarna har sjunkit.

Vi knatar på.

Ser man på! Här är den. The long and winding road. Till vänster saltdammarna, till höger Mar Menor.

Vi fortsätter.

Tittar man snett fram till vänster ser man fortfarande saltdammarna och i fjärran ytterligare en skidbacke.

Tittar man snett fram till höger ser man Mar Menor. Båtarna har bärgats, lagats och sjösatts igen.

Tittar man uppåt ser man ett flygplan.

(Ja, ja! Jag ska komma till skott!)

Nu är vi framme!

Där borta är husen på yttersta spetsen av La Manga. Fast det är ju vatten emellan. Att ta sig dit torrskodd tar ca 1,5 timme härifrån. Med bil. Man måste runda hela innanhavet och köra ut på den långa La Manga-tarmen.

Så svaret på din fråga, Gilla, Var tar vägen vägen? är helt enkelt – ingenstans! Det är en återvändsgränd… Då är det ju bara att vända på klacken, byta höger mot vänster och gå tillbaka. Fast jag lämnar er här ute. Tjingeling!

Annons

Gick upp i morse.

Såg att det var rosa på himmelen igen.

Såg att det fanns en vacker skulptur i förgrunden.

Såg att månen inte hade gått och lagt sig.

Insåg därmed att jag var uppe för tidigt.

Inzzzzsåg att jag kunde sova en stund till.

Insåg  också att jag inte kan fuska med såna däringa tidsstyrda inlägg (eller kan jag det?)

Inser att det är lika bra att säga:

Gomorron!