En lätt skogspromenad till ett vattenfall, del 2

19 oktober 2010

Men dom sa ju att den skulle vara lätt! Easy. Då tänker jag mig en stig. Gärna med räcken och så. Den här terrängen är ju minst sagt… bucklig.

Stannar man och hämtar andan…

… så är det en massa kryp som tycker att mina påkar duger lika bra att kättra på som dom påkar som naturen har att erbjuda. Morr. Vi är förföljda av myror!

Vi skulle ju till ett vattenfall. Ama tyckte att det här dög.

Det blev bara ”lättare” och ”lättare” att ta sig fram.

Över stock…

… och över sten. Smidig som få.

Det här fallet kan väl duga? Självfallet inte…

Men vid det här laget var det bara att ge upp.

Ja, att ge upp tanken på att hålla skorna torra. Det var mycket enklare att klafsa fram mitt i vattnet än att klamra sig efter kanten där ormar och myror bara väntade på att attackera. Den där krokodilen som ligger på lurpass i förgrunden är lyckligtvis bara hunden. Sprite Dos.

Skam den som ger sig!

Vi är framme vid fallet! Här är det meningen att man ska hoppa. Kasta sig från klippan och ner i vattnet nedanför.

Tycker ni att det ser ut som Ama tänker hoppa? Tror inte det…

Istället är jag som vanligt käringen mot strömmen…

… och klättrar uppför istället.

Och ja. Sprite Dos klarade av klättringen på en tiondel av tiden.

Annons

En lätt skogspromenad till ett vattenfall, del 1

19 oktober 2010

På hotellet Bredmunnade grodan där vi bodde rekommenderade dom en liten lätt promenad i regnskogen till ett vattenfall. Lät ju trevligt tyckte vi och gav oss iväg.

Jomen det här går ju bra.

Grönt och fint.

Vi traskar vidare i grönskan.

Sen tjorvade det ihop sig lite och Ama de casa kom minsann ihåg att det fanns en himla massa ormar här i Costa Rica. Hoppades innerligt att här i Costa Rica inte innebar PRECIS här i Costa Rica.

Fick syn på nåt på marken…

Ingen orm. Undrar just om den är farlig? Lika bra att inte undersöka den saken närmare.

Sen var vi tvugna att passera ett vattendrag. Det var bara att plocka av sig skorna och ”smidigt” ta sig över.

Hjälp!!! Vad är det som plaskar där borta? En krokodil???

Puh! Det var ju bara Scooby Doo.

Sen prasslade det till i buskarna och något hårigt strök sig mot mitt ben. En jaguar?

Nej, det var ju bara vår gulliga följeslagare som vi döpte till Sprite Dos.

So far, so good.. Fortsättning följer.


Typisk mat

19 oktober 2010

Ja, det hade dom i Costa Rica.

Casado är för övrigt det spanska ordet för gift. Fast inte gift som i giftig,  utan gift som i att man har ingått äktenskap med någon. Konstig synonym där i svenska språket.

Så här kunde den se ut, den typiska maten:

Typiskt god mat.

Gomorron!