Nu befinner vi oss hos datadoktorn

28 september 2010

Och jag tjuvbloggar under tiden. Kanske dags att engagera sig?

Hasta Luego!


HA!

28 september 2010

Jag fick till ett helt… en hel.. en halv sida utan att bruka bokst…

Ja, utan att bruka a, a och o.

Duktig Ama de casa!!!


Out of order…

28 september 2010

Inte JAG! Men min dator dog…

SKIT!

Helt ny och fin. Nu FUL!

Andes skruvar och jag hoppas att den kommer till liv igen.

Det har skett mycket som jag vill skriva om, och visa bilder.

Vi ses!

Kramar!

Ama de casa


Väderprognosen hotade med tropisk storm

25 september 2010

Vad hittar man på då, månntro?

Jomen en båttur för att kolla kolla efter delfiner låter väl som en bra idé?

Molnen låg lite lågt.

Vi hissade segel och åkte lite hit och dit.

Sen var det dags att snorkla. För Anders i alla fall. Ja vaddå? Nån måste ju hålla koll och dokumentera från båten också.

Annars hade ni ju aldrig fått se den här bilden på Anders som snorklar. Allt för bloggen, ni vet.

Så här såg vår båt ut. En 60-fötters katamaran som var 25 fötter bred. Det rymdes 55 personer, vi var 6 stycken så det var inte sådär jättetrångt.

Hallå där! Lite ordning och reda, tack!

Sådär! Det var bättre. En fin och ordentlig kö.

Här har vi en riktig linslus ser jag. Undervattenskamera är ju bara så perfekt! Nu kunde ju jag se hur det såg ut utan att ens behöva blöta ner mig.

Sen vankades det mat. Smarrigt värre, sjön suger ju.

Hursa? Om vi såg några delfiner?

Jajjemensan!

Två stycken.


Costa Ricas rika fågelliv

25 september 2010

Det finns mängder av fåglar i Costa Rica.

Kolla bara:

Massor!

Folk är generellt snälla mot dom.

Fast Ama de casa känner mer för att göra som grabben till höger:

Hahaha!

Till frukosten fick vi förresten sällskap av en kolibri. Fast den var jätteliten och bara en så det är knappt värt att nämna.

Gomorron!


Moving on

25 september 2010

Vi backpackers måste röra på oss. Ja? Ser ni inte att Anders faktiskt har en ryggsäck? Ama de casa kan vi klassa som en ”non-packer”.

En sak kunde vi konstatera:

Salladsdieten har gett effekt.

Den här marknaden skenade vi fram och tillbaks genom för att hitta rätt busstation. Men det kändes rätt naturligt – det var ju i alla fall fredag. (och är det fortfarande hos mig, jag måste säga att det är rätt förvirrande att vara 8 timmar efter…)

Till slut hade vi hittat både rätt busstation och buss. Hurra för oss! Här har vi checkat in vårt bagage i bussen (och fått bagagekvitto, det kändes tryggt)

Men…

… man behövde bussbiljetter också. Så medan vårt bagage låg i bussen (vi hade kvitto, alltid något…) så fick vi skena in på marknaden igen och leta efter rätt lucka till just den bussen. Liiite för mycket marknad för min del, även om det var (är – klockan är bara fem på eftermiddagen!) fredag.

Vi åkte över bergen.

På läskiga vägar. (Just här ser den i och för sig inte så läskig ut, men jag har jättesvårt att fota samtidigt som jag blundar).

Vi levde på vatten och pringles-look-alike i tre och en halv timme.

Tills vi kom fram till Quepos. Efter en hel del letande så bor vi nu på ”Bredmunnade grodans hotell”. Det fanns många hotell, men det här var det första vi hittade som hade internet.

Vad gör man inte för bloggen?

Ooops! Just nu slickade en Rottweiler mig på ryggen. Jag tror han bara vill ha uppmärksamhet.

Som sagt:

Vad gör man inte för bloggen?


En liten utfärd – upplösningen

24 september 2010

Vi hade ju kommit fram. Men vad skulle vi titta på?

Vi kunde ju alltid titta på dom små växterna.

Eller små och små…

Det är samma växter på den här bilden som på den ovanför. Antingen är växterna stora, eller så har Ama blivit teskedsgumman.

I såna fall är Anders teskedsgubben.

Så gick vi ut i regnskogen. Praktiskt med en trottoar! Vi måste ju mjukstarta…

Trottoaren ledde upp till den här sjön. Det är en gammal vulkansjö på 2600 meters höjd som håller 14 – 15 grader i vattnet, en typisk nyårstemperatur i Torrevieja. Bada är dock inte tillrådligt, då vattnet fortfarande är ganska frätande.

Så gick vi vidare till huvudattraktionen på 2500 meters höjd:

Den aktiva vulkanen Poás. Sjön där nere håller ca 35 – 40 grader. Den ser kanske inte så stor ut, men den är 1,3 km i diameter. Hur häftigt som helst!

Vi tänkte gå ner och kolla lite närmare.

Men det stod nåt på en skylt… Vi gick närmare (eller använde zoomen):

Attan också!

Så då åkte vi hem.


En liten utfärd

24 september 2010

 

Vi skulle ta bussen till dagens utflyktsmål.

Frågan är bara vilken man ska välja? Dom är ju så många.

Här har vi i alla fall valt en buss.

Vi hade väldigt tur som kom med…

… för den var så gott som fullsatt.

Här åker Ama de casa buss. Ser ni mig där vid pilen? Hej, hej!

Vi stannade och rastade lite också.

På rastplatsen sålde dom såna här söta små fågelhus. Funderade på att köpa ett till Börje, som i och för sig är en hamster men han gillar ju hus ändå. Men jag kom på hur anticamping han är, så då fick det vara.

Sen körde vi in i dimman.

Å sen var vi framme.

(Ni får ursäkta, men jag har liiiite dåligt med tid med återbesök och att kommentera just nu, har fullt upp med att leva ett liv, liksom. Hoppas ni har överseende med det ett tag. Även om jag ligger lite efter så är jag självklart själaglad för all respons – tack gulle ni! )


Lite från San José

23 september 2010

 Vi befinner oss alltså just nu i Costa Ricas huvudsstad, San José.

Jag bara älskar deras taxibilár! Inte för att jag har åkt i nån…

… men alla är så fint röda.

 

Flaggan är också lite röd.

Här har visst någon öppnat ett hotell. Ser ut att finnas visst renoveringsbehov.

Men det är inga problem, Ama såg ett jätteenkelt sätt att fixa till sitt trasiga hus:

Använd plåster.

Nej, nu måste jag iväg igen så jag säger bara:

Gomorron!

(för mig är det i alla fall morgon, oavsett vad klockan nu råkar vara hos er)


Första morgonen

22 september 2010

Vi började med frukost. Ett bra sätt att börja.

I andra änden av det chickt målade frukostrummet står en liten julgran. Det gäller att vara beredd, för snart är den här. Julen.

Utsikten hade man egentligen inte behövt åka så himla långt för att få:

Änglatrumpeter.

Vi lämnade vårt Villa Villerkulla…

… och gick till en park.

I guideboken har vi läst att det finns 162 arter av ormar i Costa Rica. 22 av dom är giftiga och av dom giftiga är 9 riktigt farliga.

Vi såg en:

Om den var gift eller inte sa den inte. 161 arter kvar att hitta alltså.