Kontroller och undersökningar

Det har det varit en mängd av under den dryga vecka som Ama låg inskriven på Quirón.

Det var inte alltid lugnt i sjukhuskorridorerna, det städades, fejades, delades ut mediciner och serverades mat alla dagar. Fast på helgen var det färre patienter för personalen att ta hand om.

En som hade det hur lugnt som helst var Staffan Stativ, ooops Klara Klädhängare var visst nya gebitet. Ama fick inget ständigt dropp under vistelsen.

Visserligen fick Ama medicin i droppform emellanåt, men det rann igenom så snabbt så den fasta upphängningen på sängen räckte gott och väl till.

Blodsockernivån kollades typ 100 gånger om dan (”lätt” överdrift). Dom värdena levde sitt eget lilla liv och hoppade upp och ned lite hur som helst.

Även blodtrycket kontrollerades ofta. Ama har under många år ätit medicin för högt blodtryck, här på sjukan togs den medicineringen bort och blodtrycket visade sig snarare vara i underkant än tvärt om. Vi har en sån där mätmanick hemma fast den har vi inte använt på länge. Väldigt klumpigt, faktiskt. Nu ska vi återuppta dom mätningarna som är både enkla och snabba att genomföra.

Ama misstänkte lite att det möjligen var det låga blodtrycket som i början hade gett henne yrsel och en sämre balans. Nu har doktorn tagit bort den medicinen från det som Ama ska äta.

En sån där fingerdutt ingick också i dom dagliga testerna. Mätte kanske… blodgenomströmningen?

Mellan alla tester och undersökningar blev det mycket väntetid. Tur då att det fanns bautapussel filmer och dokumentärer att se och lyssna på.

En del röntgenundersökningar gjordes, bland annat i ett sånt där rör. Ama fick även åka i ”långröret” som dom har i källaren. Inget för såna som lider av klaustrofobi kan man säga. Nu lider inte Ama av det, men jösses vad den mackapären levde om! Väldigt mycket sprakande och högljutt knäppande. Man ska ligga jättestilla, men det är inte så lätt att göra när man ligger där i 25 minuter. Trots att Ama fick höronproppar så var det svårt att ligga still när det varit tyst en stund och sen satte oljudet igång igen. Ama är väldigt skvätträdd och plötsliga ljud gör att hon hoppar till. Nu gick det ju inte så bra att hoppa i det trånga röret och Ama fick godkänt för undersökningen.

Vad dom bland annat kollade var om det fanns spår efter nån stroke eller mindre tia i huvudet och om det syntes till några tumörbildningar nånstans. Tack och lov så fanns det inget sånt på röntgenbilderna.

Vad som hade upptäckts i ett tidigt skede var att det fanns vätska i kroppen på ställen där den inte skulle finnas. Med hjälp av ultraljud lokaliserades en ”källa på fel ställe” varvid dom stack in en nål och samlade upp några rör av vätskan från magen som sen undersöktes. Vätskan visade sig vara ”på fel ställe, men godartad”. Fanns ingen infektion/inflammation i den.

Sen blev det gastroskopi. Då undersöks matsmältningsorganen i dom övre regionerna. Ama hade gruvat sig för denna, har hört att det ska vara väldigt obehagligt med kräksreflexer och annat när dom sticker ned röret. Fast här blev det inget obehag alls. Ama fick en ”narkos light” när doktorn skulle stoppa ned röret för kontroll och Ama sov sig igenom alltihop och märkte ingenting.

Dagen efter blev det dags för koloskopi. Då går man in via utgången om man så säger. Som vanligt fick Ama åka säng ned till stället där undersökningen skulle göras. Även denna gång fick hon sova sig genom alltihop. Tydligen spelade dom in en film då, Ama har inte sett den, men det gör inget – hon tror ändå att det var en riktig skitfilm.

Nåväl, ingen av ”skopierna” som genomfördes visade på några större, oroväckande grejer.

Ama sov vidare i lugn och ro, med vetskapen att det förmodligen skulle bli utskrivning snart, för nu kunde dom väl inte komma på fler saker att undersöka?

Och visst blev det utskrivning dagen efter!

Fast först bjussade sjukhuset på en riktigt festlig kulinarisk höjdare till lunch:

Morotssoppa… Försök att sortera bort morötterna från den där tallriken den som kan.

Fast Ama var glad och nöjd ändå eftersom hon visste att det fanns betydligt godare saker att knapra på hemmavid.

Vid själva utcheckningen sa läkaren att han tyckte att Ama hade snygga spiror. Nåja, det sa han kanske inte ordagrant, men han tyckte att dom såg betydligt bättre ut nu när svullnaden hade lagt sig.

Summa summarum blev att blodtrycksmedicinen byttes ut mot vätskedrivande piller som ska fortsätta hålla vätskeansamlingarna i kroppen under kontroll. Ama mår mycket bättre efter den dryga veckan på sjukhuset och är glad att testerna visade så bra resultat som dom gjorde. Även om hon fortfarande är lite obalanserad så ska det nog bli bra det här. Ska ta det lilla lugna ett tag framöver och sen öka efterhand.

Om en dryg månad har vi tid inbokad för efterkontroller som förhoppningsvis inte blir lika tidskrävande.

Nej, nu får det vara slut med sjukhussnack, istället passar vi här på bloggen på att önska er alla en riktigt…

Som slutkläm lägger Ama in en favoritmidsommarbild från ett firande ute på Arholma 1993:

Visst är det en härlig bild!

Gomorron!