Ännu ett sjukhusbesök och gratulationer!

Förra lördagen åkte vi till Quirón (”vårt” sjukhus) för att vi var lite oroliga över Anders fot som blivit en anings svullen efter covid-vaccinationen några dagar innan.

Nån blodpropp var det inte – tack och lov! – men doktorn tyckte att Anders borde kolla upp åderbråcken som han har på smalbenen. Han har haft dom i många år och har funderat på att kolla upp det hela men har inte kommit till skott för han har aldrig haft ont.

Nu fick han en remiss till en specialist på sjukhuset och det redan fem dagar senare.

Tills vidare fick han ett par mediciner av doktorn på akuten (bland annat urindrivande) och dessutom rådet att ha en stödstrumpa.

Så han fick mellannamnet ”Stödstrumpan” och dessutom kommer han nog att få en skojig solbränna.

I torsdags åkte vi alltså hitåt.

Ooops! Vägen var avstängd. Vilken tur att vi skulle svänga till vänster precis där.

Vi kom fram till målet – Quirón igen.

Det var bra många fler bilar där än det hade varit när vi åkte in på akuten lördagen innan.

Här fick man sitta i väntan på inskrivningen vid ankomsten.

Väntrummet innan vi fick träffa läkaren var mer oklart. Tredje stolen från vänster? Vad gällde där?

Nåväl. Vi fick träffa doktorn som kändes väldigt pålitlig och kunnig. Att han pratade en utomordentligt bra engelska var inte heller fel. Han tyckte inte att det behövdes nån operation och han tyckte dessutom att den ordinerade medicinen från akuten var helt onödig. Anders behövde inte nåt urindrivande, hans kropp hade inga vätskeansamlingar. ”Se bara på dina spinkiga armar!”. Nej, så sa han inte, men vi uppfattade det båda lite åt det hållet, haha!

Han tyckte att det enda som behövdes var att använda stödstrumpor (på båda benen), att försöka ha fötterna i högläge så mycket som möjligt och se till att inte stå stilla mer än nödvändigt. När man rör på sig så hjälper musklerna i benen till att motverka eventuella proppar.

Så nu har Anders gått från att vara ”Stödstrumpan” till att vara ”Stödstrumporna”. Nåja. Det ger ju en ”jämnare” solbränna kanske.

Varken Anders eller Ama bryr sig om det estetiska. Huvudsaken är att han mår bra!

Nu över till gratulationerna (ni har väl inte glömt bort rubriken?).

Precis idag fyller den här glada grabben i den fina klänningen år. Inga stödstrumpor då, men han behövde helt klart lite stöd redan på den tiden. Anders mamma har berättat att han skakade så mycket i den där sänggaveln så sängen åkte ut i mitten av rummet.

Puss älskling och GRATTIS!

Gomorron!