El Recorral

I söndags åkte vi på en liten dagsutflykt till El Recorral i Rojales.

Det fanns många förhållningsorder, bland annat var maxhastigheten 20 kilometer i timmen.

Man vill ju inte åka dit för fortgåning, så vi gick i lugnt mak in i parken.

Och tur var väl det!

Polisen åkte runt och kollade att ingen gick för fort.

Det fanns några fina små sjöar.

Det fanns även träd som stirrade på oss.

Många glo-träd fanns det. Till slut kom Ama på att det var en tipsrunda. Såna är kniviga nog på svenska så Ama brydde inte lillhjärnan med dom frågorna.

Den inringade skylten på bilden längst ned till vänster talade om att det var badförbud…

… men det gjorde ingenting, vi kände ändå inte för att bada där.

Stora träfigurer fanns utställda på några ställen.

Tittar man noga på bilden så syns det att Ama var på väg att fånga en fisk.

Här var det enda lilla motlutet i parken. Ser inte särskilt svårforcerat ut, men Ama behövde draghjälp ändå – hon är inte alls förtjust i rullgrus.

Ama var på väg att grotta ned sig, men kom på bättre tankar.

Nämligen detta:

I parken fanns det många picknickbord utställda och nån hade tänkt till i förväg för det var verkligen Coronasäkra avstånd mellan dom. Det satt familjer och käkade i nästan varenda buske, men på säkert avstånd.

Även vi hade självklart en picknickpåse med oss…

… och valde ett bord i en behaglig halvskugga för att inmundiga vårt fika.

Nöjda och glada letade vi därefter upp vår bil på parkeringen. Hemvägen körde vi en omväg så det tog längre tid än 20 minuter och vi fick se lite andra vyer.

Väl hemma satte vi oss på terrassen och avnjöt en smarrig sallad.

Det blev onekligen en väldigt skön söndag, Ama gillar verkligen att göra små utflykter. Man behöver faktiskt inte åka runt hela halva jorden för att vidga sina vyer och uppleva trevliga saker.

Gomorron!

En söndagsutflykt

Ama gillar bäst när den röda resväskan (eller ännu hellre dom röda resväskorna) står framför dörren, men en handväska får duga i dessa tider. Undrar förresten varför handväskan inte är röd?

Vi åkte iväg och lät oss vägledas av plattan. Ama var glad att det inte var telefonen, för då skulle hon inte ha kunnat hjälpa till lika bra eftersom skärmen på den är så liten.

Som ni kan se så kom vi iväg ganska tidigt (ni kan väl vara snälla och bortse från dammet?).

Fast ibland går tiden väldigt snabbt. Det är bara en sekund mellan att bilderna är tagna och det hade redan gått en timme. Hur kunde det ske? En ledtråd kan vara att utflykten gjordes i söndags. Ja, just det – omställning till sommartid. Bra att vi gjorde den där utflykten så vi inte blev lurade av klockan i bilen, det har vi blivit många gånger när bilen inte har kommit ut förrän nån vecka efter tidsomställningen.

Vi åkte ut på landet.

Där pågår det många nybyggnationer. Ama tyckte att dom byggde väldans snett.

Efter en lååång bilfärd på knappt 20 minuter kom vi fram till vårt mål.

Det var överraskande många bilar på parkeringen…

… men det såg ändå ut som att vi skulle kunna lyckas klämma in bilen på en ledig plats.

När vi hade gjort det så gick vi ut för att ta en promenad.

Var hade vi hamnat då?

Jo här:

I rekreationsområdet El Recorral i Rojales.

Rojales besökte vi för en dryg månad sen också. Ifall ni missat den utflykten (och är intresserade) så har Ama skrivit om det HÄR, HÄR och HÄR.

Det kan tänkas att det dyker upp mer från El Recorral här på bloggen framöver.

Gomorron!

När Ama har ett finger med i spelet…

… då kan det även komma med i bild längst upp till vänster.

Så det bästa är väl att hon håller sig på mattan, då har fingret inte skuggan av en chans att komma med.

Mattan är förövrigt ny (till skillnad mot Ama). Den köpte vi samtidigt som vi köpte den färgglada slangen på kinaaffären förra veckan, så våra shoppaholic-tendenser tycks ha lugnat ned sig en aning – det var ju flera dagar sen trots allt.

Den gamla mattan åkte ut tillsammans med den gamla slangen. Förutom att mattan var väldigt nött så hade den gått och blivit halkig också trots att det var anti-halkskydd under den. Ama är inte så smidig nuförtiden och att gå ned i spagat det har hon aldrig kunnat, det fanns risk för det när hon skulle gå in från terrassen… Nobelkommittén kan inte klaga över investeringen på 2,50 – sjukhusvistelser kan bli kostsamma med tanke på bensinåtgången.

Nu känns det betydligt säkrare när det är dags att gå in efter en härlig stund i solen.

Gomorron!

Skyltsöndag – önska

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Önska.

Det som Ama önskar sig allra mest just nu är att bli av med dessa:

Munskydden och den sociala distanseringen.

Önskar självklart också att Covid-19 försvinner å det snaraste.

En annan önskan är att få röra sig mer fritt igen.

En kryssning vore verkligen inte dumt. Ett perfekt sätt att få röra sig runt världen utan nån större ansträngning. Fast en ansträngning är det såklart att traska 2,8 varv runt båten. Hur tusan ska man veta när man gått 2,8 varv och hur lång är egentligen 1 mile? Det är inte helt okomplicerat att kryssa trots allt.

Men Ama önskar innerligt att det snart blir möjligt igen så vi på ett relativt enkelt och väldigt bekvämt sätt kan ta oss till platser som:

Machu Picchu.

Påskön.

Bora Bora.

Qaqortoq (Grönland).

Tahiti.

Auckland.

Och många, många fler ställen. (Ama ger sig nu så ni ska slippa få kramp i skrollararmen).

Visserligen har vi besökt en hel del platser runt om i världen (dom röda prickarna), men som synes så finns det många vita fläckar kvar på kartan.

En annan sak som Ama önskar just denna dag är…

… att dom slutar dribbla med sommar- och vintertid. Hela EU borde satsa på det ena eller det andra. Samma tid överallt då. Okej, dom länder som redan ligger en tidzon bort åt nåt håll får fortsätta göra det, men alla andra borde göra gemensam sak.

Nu återstår det bara för Ama att önska era alla en riktigt skön söndag.

Gomorron!

Den färgglada grejen

Ama ska inte hålla er på halster längre.

Den färgglada grejen vi köpte i kinaaffären i onsdags var den här:

En korvig knallgrön slang.

När man spolar med den så rätar rynkorna ut sig. Att det pågår spolning syns eftersom den utpekade kranen är öppen.

När man stängt den utpekade kranen så tömmer slangen sig på vatten och rynkorna kommer tillbaks.

Då blir det enkelt att hänga tillbaks korvslangen på sin plats. Den motarbetar en inte det allra minsta, vilket många andra varianter av slangar har en tendens att göra. Sen kan man bara luta sig tillbaks och vara nöjd över sitt verk. Hmm… ”Korvslang” blir något av en tautologi, eller hur?

Det fanns dock ett litet smolk i bägaren, nämligen detta:

Det nya munstycket till gamla slangen som vi köpte för våra gratispengar på Carrefour blev helt plötsligt en helt onödig shopping. Problemet var att det inte passade till den gamla slangen utan det kom en massa vatten där det inte var tänkt att komma.

Men, men. Varför hänga läpp för det? Det var ju ändå bara gratispengar vi slösade bort.

Dessutom är det svårt att hänga läpp när solen skiner, himlen är blå – och Ama fångade fåglar på bild, dom fastnade båda två! (Poetiskt, va?).

Gomorron!

PS: Om ni inte är så duktiga på fåglar kan Ama berätta att det är en ylande skedand och en duva som är med på bilden.

En färgglad promenad

En sån gjorde vi i onsdags. Här nedan kommer några bevis:

Rött och grönt: Vi gick förbi på shoppingcentret Habaneras. Där såg vi att AKI hade klappat igen och att Leroy ska öppna där istället. Lite synd, faktiskt. Inte för att Leroy så dumt (trots allt), men AKI hade ett lite annat utbud av silikon, lim, färg och andra (tråk)grejer. Dom kompletterade varandra kan man säga.

Rött och grönt igen: Jodå, det var tydligen en populär kombination den dagen.

Rött och vitt: Pomodoro är en rödvit restaurang. Ja, ni har rätt. Ama borde ha tänkt till och haft på sig någon av sina röda koftor, dåligt matchat där. Hon kunde ju också ha tagit bort koftan från stolen, men hon var orolig för att bli av med sitt ful-bokade bord, många var nog ute efter den platsen.

Gult: Fejk-mimosan (som tydligen är en akacia) blommar överallt här nu.

Gult igen: Även om det är en fuskmodell som inte alls doftar lika gott som ”äkta” mimosa så är den väldigt vacker och lyser upp tillvaron vid den här tiden på året.

Rosa: Rosa pantern. Ama säger inget mer om det – ord överflödiga, typ.

En himla massa färger som Ama inte ids rabbla upp: Här på kinaaffären på Valencianas köpte vi en färgglad sak (att vi har blivit shopaholics erkände Ama redan i förra inlägget). Dock köpte vi inte några av dom där grejerna. Stolarna var för små och så där många pennor har vi inte.

Vad köpte vi då för en färgglad grej? Tja… Det kanske Ama avslöjar nån annan dag. Stay tuned!

Gomorron!

En orolig shopping

Under den här pandemin tycks vi ha gått och blivit shopaholics. I tisdags var det dags igen.

Men redan innan vi lämnade vårt våningsplan blev Ama väldigt skrämd.

Hon tryckte upp den av hissarna som går ned till garaget och när hissdörrarna öppnades så möttes hon av den här synen:

Hissen ska vara tom när den kommer! Är det nåt/nån i den så hoppar Ama rätt upp. Ja, hon är väldigt skvätträdd. Ni ser kanske den där svarta fläcken till vänster om den svarta hinken? Det är en klisterlapp som sitter stenhårt och är helt omöjlig att få bort. Den blev Ama jätterädd för under flera veckors tid, fast nu har hon vant sig och begripit att den inte är farlig. Skurhinkar däremot, dom är ju verkligen läskiga.

Vi gjorde i alla fall sällskap med skurhinkarna ned till garaget och åkte iväg i bilen. Hinkarna fick dock inte följa med, dom lämnade vi kvar i hissen.

Vi åkte söderut. Undvek N332-an utan tog den lite trevligare innervägen så långt det gick.

Här kan man se målet längst bort i bild.

Zenia Boulevard.

Nu kanske ni tror att det var MediaMarkt som lockade igen?

Men så var inte fallet, denna gång var det Leroy som skulle föräras ett besök. Ser ni oss där i spegeln?

Ama suckade lite över att jultältet hade gått och blivit ett trädgårdstält. (Ooops! Nu kom det visst lite mer jul in på bloggen. Sorry!).

Här stod det en gubbrad och kollade på silikon. Den här affären är inte Amas favorit, därav rubriken. Orolig shopping. Orolig som i o-rolig, alltså.

Medan Anders stod och kollade på såna grejer som silikon, färg och andra trista – men nödvändiga – saker så försökte Ama roa sig så gott hon kunde.

Det här tyckte hon faktiskt var lite kul ”Förvara inte nyckeln inuti själva kassaskåpet!”. Haha! Undrar just varför den varningen har kommit dit? Förmodligen har nån klantat sig och företaget fick stå för kostnaderna eftersom det inte fanns nån varning.

Leroy var faktiskt den enda affären vi besökte under vår tripp till Zenia B (Anders var inte ens in på MediaMarkt!). Även om själva shoppingen var o-rolig så fick vi tag i det vi skulle ha och det var i och för sig roligt.

Till sist en liten upplysningsskylt:

Det här är dom sön- och helgdagar i år som Leroy (och förmodligen alla andra affärer i shoppingcentret) håller stängt. Det är inte deras eget beslut, utan ledningen i Valenciaregionen har bestämt att dom max får ha öppet 40 röda dagar per år. Ama kan inte begripa varför? En massa arbetstillfällen försvinner på grund av detta och det är många som är arbetslösa.

Söndagsreglerna fanns redan innan pandemin, så allting går inte att skylla på Coronan trots allt.

Gomorron!

Lugnare måndag

Efter söndagens sköna promenad med rätt mycket folk ute blev det en betydligt lugnare måndag.

Inte många som strosade ute på udden.

Gott om lediga bord på Coffee&Tapa…

… och grannen Ruta al Sur var inte heller direkt fullsatt. Det verkade som många hade återvänt till sina boenden inåt landet, eller så hade dom kanske ett jobb att sköta?

Den enda kön vi såg var den in till äldreboendet.

Stranden var nypistad och några satt där nere och njöt i solen.

På vår fortsatta väg in mot stan såg vi ett säkert vårtecken. Kiosco el Tintero var på gång att öppna inför säsongen. Påsken brukar vara ett startskott, och nu höll dom på att fylla på förråden med drycker.

Tintero gjorde faktiskt så att vi bestämde oss för att köpa ett boende här i Spanien. Hur då? Det har Ama berättat om HÄR. Tänk vad lite Sangria kan hjälpa till ändå.

Inne vid vattenfallet och blå bänkarna håller dom på att fixa till Gaudí-inspirerade balkonger på nybygget.

Alinghi var inte så välbesökt i måndags.

Porom-pom-pom-restaurangen hade inte heller så många besökare, men dom hade i alla fall öppnat igen.

Det verkar vara liiite längre bort innan ”Fika” öppnar sina dörrar.

Sen gjorde vi dagens insatser. Efter att ha varit på banken (känns märkligt att gå in på en bank maskerad med munskydd…) så gick vi hit:

Tecknade ett nytt mobilkontrakt och bytte från MásMovíl till Llamaya.

På både banken och hos mobilbolaget hade vi en himla tur och kom preciiiis före det att köerna uppstod.

Det måste vi såklart fira! Lite tapas funkar även på en måndag. Hoppas nu att den nya mobilleverantören kommer att vara bättre än den föregående, men det är ändå alltid roligare att fira än att tänka negativt.

Gomorron!

Sköna söndag!

I söndags var det verkligen en härlig dag.

Till en början var det lite kyligt i luften när vi gick ut på promenad, men solen värmde gott.

Det var många som var ute och strosade på strandpromenaden…

… fast på stranden var det inte särskilt trångt. Jämför med folklivet ovanför.

En glad liten hund var nere och njöt av friheten på stranden. Egentligen är det hundförbud på stränderna, men när det är så tomt med människor tycker Ama att det är helt okej – så länge som husse/matte plockar upp efter fyrfotingarna.

Även ute på udden var det mycket folk i rörelse. Både Ruta al Sur och Coffee&Tapa var i princip fullsatta. Kul för restaurangerna att få så många gäster.

Vi lyckades knipa det sista lediga bordet på Coffee&Tapa och satt väldigt bra där i solen.

När vi började strosa hemåt för att helga vilodagen med lite käk och terrasshäng såg vi att det var mycket liv och rörelse ute i söndagsvimlet.

Förmodligen hade det kommit ganska många människor från dom inre delarna av vår region för att passa på att njuta av långhelgen ute vid havet.

Ama har full förståelse för att dom ville göra det för det var verkligen en riktigt skön söndag.

Hoppas att er helg också blev suverän!

Gomorron!

En effektiv dag

Det blev det i lördags, många ärenden hann vi uträtta redan på förmiddagen.

Kallt och ruggigt var det och Anders fick ”äntligen” produktionstesta sin nya jacka som han köpte för drygt en månad sen. Den funkade utmärkt utomhus. Även om vädret var risigt är det ju ändå bra när saker man införskaffat kommer till användning också – tänk positivt!

Först gick vi hit till TVT som är vår internetleverantör som vi är mycket nöjda med.

Vi är ute efter att byta mobilabonnemang. Vårt nuvarande – MásMóvil – är vi inte alls nöjda med i nuläget och Anders som hade marknadsundersökt alternativa leverantörer ville ställa några kompletterande frågor.

Det andra alternativet han sett ut var med bolaget Llamaya. Utanför säljstället fick vi köa och det var allt bra tur att vi hade tagit på oss jackorna för det blåste snålkallt. Deras erbjudande lät bra så vi ska gå dit imorgon för att byta bolag. Eller snarare byta till ett systerbolag, för vårt nuvarande ingår i samma ”familj” som Llamaya.

Sen gick vi in här…

… och kom ut med dom här. Bakplåtspapper. Den storlek dom har på kinaaffären Origen passar perfekt till vår lilla ugn.

Anders gick genom Mercadona och köpte Arlas keso (Ama har tydligen blivit beroende av den) medan Ama gick runt på utsidan. Enklast så, då behöver man inte förklara för kassörskan att man inte har snattat papperet hos dom. Att vi inte köpte papperet på Mercadona när vi ändå skulle dit beror på att deras variant är för bred för våra plåtar.

Medan Ama väntade på Anders vid den övre ingången kunde hon konstatera att det för första gången på väldigt länge var kö in till affären. Insläppet var genom den högra dörren och utsläppet genom den vänstra. Allt under övervakning av vakter. En person ut resulterade i att en fick gå in. Antar att köandet berodde på en kombination av att det var helgdag på fredagen (fars dag) och att det var fler människor här på grund av långhelgen.

Ett tips ifall det är kö vid övre ingången är att kolla den nedre, där är det oftast färre människor och igår var det ingen kö alls där. Hade det varit kö så hade nog Ama fått genomleva en keso-abstinens, att köa är inte kul.

Efter att ha varit hemma och lassat in keson i kylen och bakplåtspapperet i skåpet så tog vi ut bilen en sväng.

Vi stannade till för lite sopsortering och ser man på! Jackan hade fått stanna hemma.

Därefter åkte vi till Aldi och shoppade loss. Att vi inte köpte det vi skulle ha på Mercadona berodde på att Ama var ute efter sin favorityoghurt. Keson på Aldi är däremot inte så god, därav svängen in på Mercadona tidigare. Är ni också såna? Man hittar sina favoriter av vissa varor på olika affärer.

Ja, det var en effektiv förmiddag…

… och då har man gjort sig förtjänt av en belöning på eftermiddagen. Och ser man på! Nu hade även koftan åkt av. Så är det ofta här, vädret kan börja dumt men det brukar ordna upp sig rätt snart.

Vi satt jättebra där på Paramount fast det fanns ett litet smolk i bägaren:

Trafikpolis-Ama borde ha haft med sig en papperspåse att hyperventilera i. Dessa parkeringar…

Gomorron!