Skyltsöndag – blinka

21 mars 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Blinka.

Det blir blandat med nya och gamla bilder som så ofta förr.

Det första Ama kom att tänka på var ♫ ♫♪♪ Blinka lilla stjärna där… ♫ ♫♪♪ och det får den här bilden illustrera.

Sen blir det en blinkning till BP:

Fotboll. BP är lite småförtjust i den sporten.

Ama kan verkligen sakna det där blinkande R-et som förut fanns i bildrutan när det visades repriser (det på bilden har Ama paintat dit själv). Vet inte hur många gånger Ama har tjoat ”måååål igen!”, varvid Anders har påtalat att det var en repris. Varför i herrans namn visar dom inte det där blinkande R-et i bild längre?

Här blinkade Anders till Ama. Det kanske ser ut som han råkade blunda när kortet togs, men att blunda är väl egentligen att blinka med båda ögonen samtidigt, eller hur?

Nu ger vi oss ut i trafiken ett tag.

Lastbilen med sin skyltlast stod parkerad med varningsblinkersen på. Tyvärr togs kortet precis när dom var slock. Typiskt.

Här lyckades Ama bättre. Spanjorerna tycks tro att varningsblinkersen är nån sorts ”osynlighetsknapp”. Bara man sätter igång den så kan man parkera precis var som helst utan att polisen ser bilen.

Här lyckades Ama fånga en blinkande polisbil och en tjusig bro på samma bild. Den polisen skulle ha kunnat lappa bilen på bilden ovanför, men det var både många år och många mil mellan dom.

Ett blinkande trafikljus.

Nu går vi in på Amas favoritblinkningar.

I det här jultältet finns det…

… många hysteriska julblink. Ama älskar sånt!

Fast hittills har bilderna inte illustrerat blinkningar så jättebra. Eftersom det är stillbilder så kan det ju vara fusk.

Därför tar Ama till en film och visar…

… det hysteriska julblinket i Murcia för nån jul sen. Det finns såklart skyltar i klippet också om man kollar noga. Attentatet mot IKEA visar som hastigast en IKEA-skylt i alla fall.

Ooops! Nu blev det visst jul på bloggen igen. Ama ber så hemskt mycket om ursäkt för det.

Gomorron!


Det blev pannkaka av alltihop

20 mars 2021

Torsdagens väder lockade inte till några promenader, så vi bestämde oss för att pyssla i köket istället.

Anders började med att hälla mjölk i en skål…

… sen kom det mjölk utan ”k” ned i bunken. Mjöl, alltså. Tänk vad en enda liten bokstav kan göra skillnad.

Ama då? Gjorde hon ingen insats alls?

Johodå! Utöver dokumenteringen så pytsade hon i salt. Dessutom dokumenterade hon samtidigt som hon saltade – snacka om simultanförmåga!

Vi hade valt den simplaste ritningen vi kunde hitta på nätet med så få ingredienser som möjligt, ändå var det på näppen att äggen inte kom med. Efter att ha tittat i facit en extra gång räddade Anders situationen.

I beskrivningen stod det att man gärna skulle ha bakplåtspapper i botten på formen. Det var med nöd och näppe som det vi hade räckte. Nu står sånt papper på inköpslistan.

Sen hade Anders tänkt steka fläsket ute på terrassen för att slippa os och stänk i köket…

… men av nån konstig anledning ångrade han sig, det stänkte redan fullt tillräckligt där ute. Det är allt en himla tur att vi har en inomhusspis också.

Det stekta fläsket hamnade i botten på formen…

… och smeten oppanpå.

Skjuts in i ugn!

Sen skjuts ut ur ugn.

Jodå, det blev pannkaka av alltihop. Jättegod sådan också.

Förra gången vi lagade pannkaka blev det inte pannkaka av det hela. Det var 1981 när vi precis hade flyttat till Sollentuna. Vi hade köpt ett mixpaket för ugnspannkaka, men pannkakan stelnade aldrig trots att vi gav den en lång övertid i ugnen, bara att kasta bort den dumma smeten. Sen satsade vi på frysta hamburgare som vi lyckades fördärva helt och hållet så dom blev oätliga. När klockan var typ nio på kvällen så satt vi och gnagde på en varsin majskolv som vi faktiskt hade lyckats med att värma upp.

Våra skills i köket har blivit lite bättre sen dess, men det tog oss 40 år att våga oss på att göra en fläskpannkaka igen efter det första misslyckade försöket. Det kanske är som många säger att det är bättre att laga mat från grunden istället för att köra med mix och halvfabrikat?

Gomorron!


Kranbilar

19 mars 2021

Det är fascinerande att se kranbilar ”in action”.

Här användes en för att få bort stålkonstruktioner från huset som revs för ungefär en månad sen och som låg vägg i vägg med en av våra restauranger i närområdet.

Den här användes för att rensa ut diverse grejer från en lägenhet. Man hade tagit bort en del av räcket på den högra balkongen på andra våningen för att underlätta. Det såg faktiskt en anings vådligt ut.

När jobbet var slutfört fällde kranmanicken ihop sig ”över sig själv” och hamnade snyggt och prydligt bakom förarhytten. Fiffig konstruktion.

I den här korsningen blev vi lite konfunderade över vad dom höll på med. Det såg ut som om dom tvättade trafikljusen?

Och det var nog precis vad dom gjorde också, för dom som redan var tvättade fick ny färg på sig…

… som matchade himlen rätt bra. (Nej. Ama tog inga steg under stegen ifall ni undrade).

Dom hade lyckats få in en stor kranbil på Habaneras shoppingcenter också. Killen i korgen höll på att byta lampor. ”Varde ljus och det vart ljus”, typ.

Att titta på alla som jobbar hårt är faktiskt ganska utmattande.

Likaså bra att vila lite på det där hålet i väggen bredvid hålet i väggen på första bilden. Dom blev snabbt klara med rivningen, men har ännu inte börjat bygga. Det gäller att passa på att sitta där innan friden är över.

Gomorron!


Akut shopping

18 mars 2021

Förra torsdagen traskade vi iväg mot Carrefour. Läget var akut, vi hade nämligen en värdekupong på drygt 13 euro som skulle förfalla dagen efter. Dumt att missa gratispengar, eller hur?

På vår promenad såg vi att himlen var blå och gräset var grönt.

Vi såg även en bil som hade krockat så att krockkudden hade löst ut. Fast är det inte vanligare att krockkudden sitter inne i bilen istället för att ligga utanpå vindrutan?

Vi lyckades väldigt bra med den akuta shoppingen. Vi behövde bara betala 0,35 euro för våra grejer. Förmodligen är syftet med värdechecken att vi ska frestas att shoppa loss rejält när vi ändå är i affären, men tji fick dom. (Vi handlade för drygt 13 euro, varför totalen på kassaskärmen visade 7,68 begrep vi inte).

Vad fick vi då för våra 35 eurocent?

Ama ska inte hålla er på halster utan visar resultatet direkt:

Två burkar med Arlas keso, en burk med en annan sorts keso (som inte var lika god), två dörrstoppar och ett nytt duschmunstycke till slangen ute på terrassen. Inte illa för en sån liten slant. Ekonomipriset kommer bara närmare och närmare.

Den lyckade shoppingen firade vi med att käka varmkorv med mos hos Ali.

Det var den blivande Nobelpristagaren mycket nöjd med. Även den som redan innehar ett Nobelpris (Anders, alltså) var nöjd och glad, fast utanför bild.

Gomorron!

PS: Värdechecken på Carrefour byggs på när vi handlar där och tankar på deras bensinstationer. Nu har vi även kopplat vårt elbolag (Iberdrola) till kortet, så 5% av våra elkostnader går in där. Hmm… Det innebär väl att vi skulle tjäna på att slösa på elen så mycket vi bara kan? Fast så tänker kanske inte en blivande ekonomipristagare…


Dags att stöka undan julen här på bloggen

17 mars 2021

Dom senaste dagarna har det nästan varit julstämning på Ama-bloggen. Först var det julstjärnor och sen lucköppning med en julklapp.

Nu blev det hög tid att stöka undan denna högtid för en lång tid framöver.

Det innebar att Rulle skulle få komma ned till sitt sommaride i garaget igen och fortsätta sitt vaktälgande där nere. Han såg inte glad ut och försökte gömma sig bakom en kartong som skulle dit ned för att invänta nästa tur till återvinningen.

Men han kom inte undan med den undanmanövern.

Hans vanliga sommarstall i gasvärmemanicken var upptaget, men en resväska skulle kanske passa?

Jo, men det kunde nog gå. Storleken verkade rätt.

Rulle spjärnade emot så mycket han bara orkade…

… men till slut var han på plats och väskan åkte upp på hyllan igen.

Då blev han faktiskt väldigt glad trots allt:

Ama hade inte hjärta att berätta för honom att det är den nya resväskan till vänster om hans stallväska som kommer att få hänga med på nästa resa med övernattning.

När nu den kan bli av…

Gomorron!


Inte raka vägen hem

16 mars 2021

När vi åkte hemåt från Alicante häromsistens så åkte vi inte raka vägen hem.

Nejdå. Vi körde förbi Torrevieja och fortsatte hit:

Till Zenia Boulevard.

Vad skulle vi dit och göra då? Ja gissa…

Nån ville till MediaMarkt, såklart.

Där var det dags för lucköppning igen.

Hmm… Julstjärnor igår och lucköppning idag? Det kanske har blivit jul redan trots allt?

Ja, se på tusan. I luckan fanns det tydligen en julklapp.

Anders påstod att det var en reservmackapär till Ama, fast hon var mest fokuserad på klubban som följde med. Ama har sparat dom tidigare klubborna och kunde konstatera att det var femte lucköppningen på ganska kort tid. Bra att ha bevis ifall beställningarna från MediaMarkt börjar gå helt överstyr.

Datorn i paketet skimrade fint i rosa, så det kanske var med tanke på Ama som Anders hade beställt den trots allt?

Det finns jättebraiga program i den också som ni ser. Anders har fixat med den så att den har fått samma funktioner och grejsimojs som den nuvarande bloggmojängen. ”Grejsimojsen” heter säkert nåt annat om man tar till facktermer fast det orkar inte Ama ta reda på nu.

Ama blev lite förvirrad när det fanns ett numeriskt tangentbord på musplattan. Undrar hur det funkar, tro? Fast det är inget Ama behöver bekymra sig över, hon är van att använda dom ”riktiga” siffertangenterna och dessutom gillar hon inte musplattan alls och använder den bara i nödfall. Sen undrade hon också en aning över varför enter-knappen var så grön runt kanterna.

Nåt som dock är mer förvirrande för Ama-hjärnan var detta:

Tangentbordet har spansk tangentuppsättning. Det är nu inställt på att ge ifrån sig svenska bokstäver och dom flesta tangenterna stämmer till punkt och pricka med den svenska teckensättningen, men inte alla. Trycker man på den inringade P-knappen så blir det snällt ett P, men under dom andra tre tangenterna i cirkeln döljer sig Å, Ä och Ö. Vissa andra knappar är också luringar.

Nu skriver Ama oftast utan att kolla på fingrarna, men när hon ”kommer av sig” så måste hon tjuvkika lite för att komma rätt igen. Men, men. Det kanske går att lära gamla hundar att sitta hemmafruar vad som egentligen döljer sig bakom tangenterna.

Gomorron!

PS: Ännu så länge håller Ama fast vid den gamla datorn där tangenterna inte luras…


Tiden går fort…

15 mars 2021

… men har det verkligen redan blivit jul igen? Julstjärnorna blommade för fullt när vi var ute och promenerade i fredags.

Även vid kyrkan stod dom i blom.

Fast en snabb koll i datorn visar att vi visserligen är framme vid mitten av mars allaredan, men än så är det långt till jul. Vi ska väl ha en juli däremellan och en massa andra månader också.

Målet för fredagens promenad var gamla marinan, där vi mötte upp med Christer och Annica.

Den trevlige servitören kom fram och meddelade att i priset för menyn ingick att han kunde ta ett kort av oss alla fyra. Ett kort alltså, sen började det kosta. Så vi flinade upp oss så gott det bara gick för att inte slösa bort några pengar. Haha! Den typen av humor hos serveringspersonalen uppskattas av Ama.

Efter lunchen tog vi en liten promenad för att skaka ned maten. Som synes är Annica och Christer tuffare än vi och har redan börjat med shorts.

Promenaden blev inte så lång, utan vi landade vid ett soligt bord på El Muelle vid vattenfallet. Där satt vi och gafflade och hade det trevligt ända tills dom började plocka ihop för att stänga. Restriktionerna var att dom inte fick ha öppet längre än till klockan 18.

Just innan vi skulle gå åt varsina håll fick Ama se att dom tydligen har börjat med en ny turistattraktion i Torrevieja:

Båtturer på torra land genom stan. Coolt!

Apropå rubriken (”Tiden går fort…”). Idag är det precis ett år sen dom stängde in oss i karantän och vi fick inte lämna våra hem och gå på ”onödiga” promenader. Fast det var precis vad vi gjorde den dagen eftersom vi hade missuppfattat starttidpunkten. Ett så ödsligt Torrevieja har vi aldrig sett, vare sig förr eller senare vilket Ama berättade om HÄR.

Inte trodde vi väl att vi fortfarande skulle ha så många restriktioner kvar ett helt år senare, men det är ändå bättre nu än den totala karantänen som begränsade oss till att promenera i garaget.

Gomorron!


Skyltsöndag – beröra

14 mars 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Beröra.

Som så ofta finns det flera betydelser av ett och samma ord, och Ama börjar med den här varianten:

Visst ser hon väl ut att vara berörd, Barbara?

Nu övergår Ama till betydelsen ”röra vid” eller ”peta på”, fast med ett ”inte” framför.

I Nespressoaffären var det inte bara fotoförbud, man fick inte peta på grejerna heller.

”No tocar”, inte röra alltså. Såna där skyltar är nästan lika uppviglande som fotoförbudsskyltar, men eftersom vi skulle åka med i just det där flygplanet så beslöt sig Ama för att låta bli att pilla på det.

Här fick man varken peta på djuren eller växterna. Ama tycker i och för sig att det ser ut som ett flygplan på den övre mittenbilden, men antar att det var en insekt. Att klappa på insekter är ändå inget som Ama gillar att göra, så det förbudet var lätt att rätta sig efter.

I dessa tider ska vi hålla avstånd och undvika beröring.

Dom som det har gått bäst för det senaste året är nog munskydds- och skylttillverkare. Många ”håll avstånd”-skyltar finns det runt om oss nu.

Men det finns dom som inte gynnar skyltindustrin…

… utan väljer att knåpa ihop sina egna. Funkar ju det med.

Men visst är det trevligare med ett sånt här budskap:

Snälla – rör på föremålet!

Och visst längtar vi efter…

… beröring med andra än dom inom familjen.

Puss på er! (Fast cybervarianten…).

Gomorron!


Sista delen av vår Alicantetur…

13 mars 2021

… och Ama känner hur ni andas ut.

Alicante har många fina gångvägar. Så här på våren så blir dom extra fina på grund av dom blommande träden. Vad det nu kan vara för sort. Nån som vet?

Det finns även stora, maffiga träd…

… och häftiga alléer.

Efter vårt absolut nödvändiga kaffeinköp så tog vi bilen och åkte mot utkanten av stan. Ama morrade lite över att det var telefonen som fick agera GPS, hon föredrar den större plattan. Men eftersom vi hittar till Alicante vid det här laget så var det onödigt att ta med den tyckte Anders. För den lilla bit vi behövde hjälp med inne i stan räckte telefonen gott och väl.

Vårt mål den här gången var parken Lo Morant. Ama blev mycket imponerad av den ståtliga och kraftiga palmen.

Det var en rätt trivsam park att strosa runt i.

Ett aber fanns dock. Vid ingången såg vi den här skylten:

Det var förbjudet att ha picknick där inne. Suck… Det var precis det vi hade tänkt göra, äta upp våra medhavda mackor tillsammans med kallkaffet vi köpt med oss.

Men sen, mitt inne i parken fanns detta:

Ett picknickområde! Haha! Snacka om att luras med skylten vid entrén. Å andra sidan ser man på den övre skylten att det även var hundförbud, men Ama har nog aldrig sett så många hundar – både lösa och kopplade – i en park tidigare.

Nåja. Huvudsaken var ändå att vi kunde äta upp våra mackor utan att bryta mot några regler, Ama är noga med att lyda skyltar. Utom möjligen fotoförbudskyltar då.

Efter att ha suttit och fikat en stund och njutit i den sköna solen så strosade vi ut genom parken igen. Såg fler såna där vackert blommande träd. Vad det nu kan vara för sort.

Därefter åkte vi hemåt mot Torrevieja och var väldigt nöjda med både vårt kaffe och vår lilla utflykt.

Gomorron!


Den verkliga anledningen till Alicanteturen…

12 mars 2021

… det var att det hade uppstått en panikartad nödsituation här hemma.

Såhär brukar det se ut ovanpå köksskåpen i köket. Ett rejält lager med Nespressokapslar. Lägg märke till hur mycket vi varierar oss bland alla dom smaker som finns.

Vi har haft som en jultradition att åka till Murcia under december för att kolla alla fina juldekorationer och samtidigt passa på att köpa upp typ en årsförbrukning av kaffepluttar. Nu i december gick den traditionen i stöpet eftersom vi inte fick åka in till Murciaregionen.

För ett litet tag sen såg det ut såhär uppe på hyllan och sen…

GAAHHH!!! Slut Nespresso!

Eftersom vi ännu inte får lämna Valenciaregionen så var Murcia uteslutet. Alicante ligger däremot inom vårt tillåtna område så därför styrde vi kosan dit.

Efter att ha kollat på tjuren efter vägen och parkerat bilen i Alicante så satte sig Anders ned och försökte få fart på sin Nespresso-app. Den krånglade lite, men till slut var den pigg och glad igen.

Vi gick den mycket välbekanta gångvägen upp mot vårt mål.

En kort stund senare var vi framme och Ama fotade Anders utanför affären.

Inne i affären får man inte fota (arkivbild från Murcia, december 2019). Ama har blivit tillsagd många gånger och tycks nu äntligen ha fattat att det råder fotoförbud där.

Eller har hon fattat det? Den här bilden tog hon i onsdags när vi var där. Ama är antingen väldigt korkad eller så kan hon helt enkelt inte motstå att trotsa fotoförbud. Förmodligen är det en kombi av båda sakerna.

Anders kom – glad och nöjd – ut med en påse Nespressopluttar.

Nu är ordningen återställd i köket. Som synes varierar vi oss inte lika mycket längre, bara dom lila Arpeggio-kapslarna inhandlades. Dom två andra rören till vänster om dom lila är rester från förra gången vi handlade (2019, alltså). Ama var lite wild & crazy och valde ett par andra smaker som det visade sig att ingen av oss ville dricka. Varför är dom då kvar, kanske ni undrar? Jo, dom är kvar som avskräckande exempel. Ama var lite inne på att testa att par andra nya smaker, men då Anders påminde henne om reströren så lyckades hon behärska sig.

Att köpa Nespressokaffe var alltså den verkliga anledningen till Alicanteturen. Fast vi passade på att göra lite mer också, det ber Ama om att få återkomma till – nu ska hon nog ta sig en slurk Nespresso!

Gomorron!