Blev det nåt fika på utflykten?

Förra inlägget slutade med en rysligt spännande klipphängare. I Formentera del Segura hade dom spärrat bron över till picknickarean och långfredagens tilltänkta fika låg kvar i fikapåsen. Skulle vi bli tvungna att åka hem på fastande magar?

Vi återvände till bilen.

Ooops! Vi hade visst råka parkera där det var parkeringsförbud. Ama blev mycket lättad när hon såg att det bara gällde på måndagar på grund av marknaden och vi var på en långfredagsutflykt. Såna gör man inte på måndagar. Phu!

Efter en kort biltur passerade vi det fina arkeologiska museet i… i… i… Vi var inte helt säkra på var vi befann oss, men vi gissade på Rojales.

När vi hade parkerat bilen på en garanterat tillåten gratisparkering gick vi på en promenad.

Det fanns flera läckert målade husfasader i stan.

Det fanns också en… en… en… grej. (Ama verkade osäker på det mesta, men betänk då att hon gick runt på fastande mage).

Floden Segura igen.

Anders fotade från en bro.

Vad fotade han för nåt tro?

Jo, han fotade en annan bro.

Längst till vänster kan man skymta det som Anders hade tyckt vi kunde kolla närmare på.

Ännu ett vattenhjul. Fast det här var torrlagt… Då kanske det snarare var ett torrhjul?

Ser man på gaveln där så ser man att konstruktionsåret var 1798. Det var förmodligen så att det hade gått sönder på grund av åldern och garantin hade gått ut för länge sen.

En liten bit bort såg vi att dom var väldigt förtjusta i väggmålningar i stan och där fick vi också det ultimata beviset på att vi faktiskt befann oss i…

… Rojales. Rojales i färg till och med och det var ju bara att instämma med det.

Men nu ska ni inte behöva grunna mer huruvida det blev nåt fika på utflykten:

Självklart fick vi vårt fika!

Långfredagen till ära var det förstärkt med supersmarriga magdalenas (muffins) med chokladbitar i.

Slutet gott – allting gott!

Gomorron!

Annons