Helgen som varit

31 maj 2021

I lördags gick vi ned till Coffee & Tapa tillsammans med Patrik och Ami som kommit tillbaks hit efter en dryg månad i Sverige. Så kul att ses igen!

Efter en stund kom även Lasse och Fia förbi och slog sig ned. Det är skoj att stan är så pass liten så man ofta stöter på vänner ute på promenad. Det blev en väldigt trevlig sittning där nere vid havet.

Ett smolk i bägaren fanns det dock:

Porom-pom-pom-mannen och hans dansös dök upp och ”underhöll”. Vilket oljud! Dom var lite skymda bakom palmen, synd bara att palmen inte var ljudisolerande också.

I söndags – igår alltså – var det rätt mycket folk både på stranden och i vattnet.

Vi satte oss ned vid minicura en stund och hade roligt åt hunden som oförtrutet jagade efter en boll. Jösses vad han sprang!

Vela Beach som har hållit på att renovera i flera månader (känns det som i alla fall) hade plötsligt satt upp en skylt där det stod ”Paku Bar”? Har stället bytt ägare, eller?

Det enda ”minnet” som fanns kvar av Vela Beach var en skylt som berättade att dom hade öppet i La Mata, men det har dom ju ”alltid” haft. Förut har det också funnits en skylt som upplyst om att Vela Beach kommer att öppna igen även i den där lokalen. Nåja. Framtiden lär utvisa hur det blir.

Vattensporterna har tagit fart. Men oj vad många SUP-ar det var ute! Ni ser dom små prickarna i rad ute på vattnet va?

Dom där, alltså. SUP står för Stand Up Paddle och är ganska vanligt här nere. Fast så där många har vi aldrig sett på en och samma gång, vi räknade till minst 50 i raden.

Här rundade tätkvartetten en stor gul boj.

En grodman låg i vattnet och var nog beredd på att rädda dom som kanske ramlade av sina brädor.

På microcura såg vi en start- och målgångsplats.

Det fanns också ett helt gäng med prispokaler i alla möjliga sorts klasser.

Vi hittade även en banskiss för elitklassen. Start på microcura, paddla ut till mer än halva stora piren, därefter över till Las Columnas ute på udden bortanför Cura och sen tillbaks microcura igen. En väldans lång sträcka om ni frågar Ama. Dessutom tyckte sig Ama höra att speakern sa att dom passerade microcura på första varvet då när vi stod och tittade.

Vad var det som pågick?

Jo det var ett SUP-rejs. Hur det gick? Ama har ingen aning. Ett rejs som inte involverar mat och dryck är inte lika intressant. Även om ett SUP-rejs låter som det kan ingå dryck så kändes det liiite väl ansträngande för att Ama skulle nappa på det. Men det var kul att titta ett tag och visst är det roligt att dom ordnar så många olika sorters evenemang här i stan.

Det var litegrann från helgen som varit. Har ni också haft en trevlig helg?

Gomorron!


Skyltsöndag – hälsa

30 maj 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Hälsa.

Ama tänker hålla det kort idag.

I dessa tider som råder nu finns det många råd och restriktioner för att vi ska hålla oss vid god hälsa. En del av dom visas på denna skylt:

Ett av råden är att vi inte ska hälsa genom att skaka hand. Många följer det rådet, fast här i Spanien har dom väääldigt svårt att låta bli att kindpussas.

Medge att Ama för en gångs skull lyckades hålla sig kort – bara ett enda kort. HÄPP!

Gomorron!


Helt apropå

29 maj 2021

Apropå ingenting:

Visst blir man glad när man ser vackra färgsprakande blommor?

Apropå glad:

Den här hunden var inte glad. Han är en stamgäst på restaurang La Sureña och hade precis fått en utskällning för att han – tvärtemot vad han brukar göra – svansviftande gått in i lokalen. När han blivit utkörd låg han utanför och skämdes.

Apropå stamgäst:

Ama är en stamgäst på restaurang La Paramount i grannkvarteret.

Apropå restauranger i grannkvarteret:

Stället mitt emot La Paramount är på gång att öppna igen i ny regi. Ama har tappat räkningen för vilken gång i ordningen som det är dags för en omstart i den lokalen.

Apropå omstart:

Häromsistens såg vi ett gäng asiater som såg ut att vara spekulanter på lokalen där kinarestaurangen Luna låg nere på Playa del Cura. Vore kul om den öppnade igen för läget är helt perfekt nere vid havet.

Apropå öppna igen:

Lizzaran precis intill fd Luna har öppnat igen. Äntligen! Den har varit stängd i många månader och varit saknad av oss.

Apropå äntligen:

Nu kunde vi äntligen få äta deras goda pinchos och Ama var sååå nöjd med att få sätta tänderna i sina favoriter igen.

Apropå favoriter:

Vi fick det stora nöjet att äta en god lunch med ett par favoriter – Fia och Lasse – på Bar Carlos. Hur trevligt och gott som helst! Hade möjligen Ama köpt en ny t-shirt och förnyat sin garderob?

Apropå förnyad garderob:

Tror inte det va… Ovanstående bild där Ama har samma tröja är från oktober 2006 när vi precis hade tömt huset efter att ha sålt det för att flytta till Spanien. En sak är hon dock ganska stolt över. Gardinerna i fönstret hade hon sytt själv. Hmm… Kanske borde hon göra en Lena Ph och börja sy sina egna outfits? Fast det är nog ingen bra idé alls när man tänker efter.

Till sist – apropå tiden på dygnet just nu:

Gomorron!


Ett vågat inlägg

28 maj 2021

Den 25:e april i år gick det höga vågor här i Torrevieja.

Dom slog bland annat in över piren till Minicura. Det var ingen som var badsugen den dan.

När det går såna vågor brukar man se en massa surfare bland vågorna, men då i april vågade dom tydligen inte.

En månad senare – i onsdags den 26 maj – gick det höga vågor igen och det fanns några badsugna människor i plurret.

Nu var inte surfarna lika mesiga som dom var en månad tidigare, man kunde se några svarta prickar som låg ute bland vågorna skvalpade. Ama gissar att vädret och vattentemperaturen kan ha med den saken att göra.

Dom låg där rätt länge och väntade på den rätta vågen. Ama fick statisk träning av armarna helt gratis.

Hur gick det då?

Jodå, där var en på väg upp…

… och se på tusan – han grejade det!

Fast det där med att surfa är faktiskt plättlätt. Ama grejar det med bravur!

Vad sa ni? Ni tror inte det?

Johodå. Ama har till och med bildbevis på detta:

Arkivbild från San Diego, december 2016. Se sån stil hon har!

Eftersom Ama har bildbevis i arkivet behöver hon inte upprepa den bravaden igen utan nöjer sig med att surfa på nätet nuförtiden.

Så hon gick och åt goda tapas istället. Ama hade åtminstone på sig sin surfingtröja om ni jämför med förra bilden.

Hmm… Ama borde kanske sikta på att köpa nya kläder istället för mattor och andra pryttlar. Att hon köpte just den där tröjan berodde på att vårt bagage hade kommit bort, eller egentligen hade det inte kommit bort alls, det hade aldrig lämnat flygplatsen efter incheckningen i Alicante. Det blev alltså tvångsshopping i San Diego, förmodligen är det den typen av shopping som gör att Ama kommer till skott i klädaffärer nån gång emellanåt i alla fall.

Gomorron!


En kontroll- och shoppingtur

27 maj 2021

I måndags åkte vi för att kolla upp Derick. Hans fru – Amas kusin Nikki – befann sig i Sverige och vi måste såklart kontrollera hur gräsänklingen skötte sig.

Det gjorde han med den äran. Han och grannen Peter hade byggt klart garaget och förrådet och det blev himla bra.

Även taket till bilförvaringen fick med beröm godkänt.

Vi kilade över till grannen och kollade in grabbarnas mancave, alla verktyg som tänkas kan fanns där. Det var ännu fler grejer bakom fotografens rygg – utrymmet är verkligen alla hemmasnickares våta dröm.

Vackra omgivningar också. Bara två saker som stör i den här bilden:

1: Elledningarna

2: Ama

Men blommorna är ändå helt fantastiska.

När vi åkte därifrån såg vi ännu en gång den här spanande gubben.

Vad glor han på?

Jo, den Rosa Sjön (Laguna Rosa) som i ärlighetens namn såg rätt blå ut där på bilden.

Därefter stannade vi till på Jysk…

… och drog vidare till Zenia Boulevard.

Där hittade vi en frän, automatisk handspritsmanick som var driven av solceller.

Nå-å? Blev det nåt shoppat då?

Joho, det blev det allt!

En ny, ohalkig köksmatta. Ama tycker det känns som om hon ska bränna fötterna när hon kliver på stekpannorna medan Anders tycker att det finns vissa inbyggda prickar på mattan som påminner om skräp, fast dom inte är såna.

Men det kommer nog att ordna sig.

Ama är inte mycket i köket och Anders gillar att dammsuga. Perfekt ju!

Gomorron!


Ännu ett roligt matevenemang

26 maj 2021

Ett krokett-rejs gick av stapeln under den gångna helgen. Torrevieja ordnar verkligen många roliga evenemang!

En ”finkrokett” med en tillhörande dryck kostade 3 euro. Det fanns ett facit till vilka restauranger som deltog…

… och det fanns även en karta så man kunde orientera sig fram till kroketterna.

Vårt första stopp blev på restaurang HB. En väldigt snygg och god rätt.

Det var Göran och Lena som hade uppmärksammat oss på att detta evenemang pågick. Lena såg lite missnöjd ut – kanske berodde det på att Ama hade fått fler gröna prickar på sin tallrik än vad hon hade fått. Haha!

Sen gick vi vidare till teatertorget. Där var vi alla lika glada och nöjda.

Oxkroketten med den underliggande potatisen föll alla i smaken.

Det blev verkligen en jättefin och trevlig lördag!

Fast Ama kan undra lite över en sak…

… varför köpte hon inte en röd Schlagerhatt och kollade på Storschlagerfinalen på kvällen?

Nåja. Vi blir kanske alla av med våra ”måsten” med åren.

Hur var det med er? Kollade ni på Storschlagerfinalen i lördags, och vad tyckte ni i såna fall om resultatet?

Gomorron!


Fortsättningen på den väldigt trevliga fredagen

25 maj 2021

Efter Amas vinst i spelet ”när då då” så spelade vi en omgång till. Vi hade bara börjat när grannen kom tillbaks och sa att det flaxade i hennes ventilationsrör till köksfläkten igen.

Dramatiken tog fart ännu en gång och hjälpstyrkan gjorde sig beredda.

Den här gången blev det en lyckad räddningsaktion, fågel nummer två flög iväg och satte sig i en palm. Den satt där och hämtade andan (i mitten på den suddiga bilden) och undrade säkert vad den precis hade varit med om.

Vi fick avbryta spelomgång nummer två för vi hade en tid att passa. Anders ledde när vi avbröt och hävdade att han således hade vunnit. Ama å sin sida var övertygad om att om vi bara hade spelat klart så hade hon tagit hem en andra seger.

Målet för vår promenad var detta:

Restaurangen Asia Kitchen mitt emot Jysk. Anders och Ama hade bara hört goda vitsord om den, men aldrig varit där tidigare. Nu var det alltså premiär för oss.

Vi satte oss ned i en hörna av den mysiga lokalen och beställde några förrätter som var väldigt goda.

Sen blev det både sushi…

… och laxcarpaccio.

Som efterrätt beslöt sig Ama för att slå till på en GT. Det knusslades verkligen inte med ginen, det duttades inte med några små mätglas där inte!

Sen skulle Ama fota när hon själv fyllde på med tonicen. Det gick väl sådär… Hon missade glaset helt och hällde utanför. Fota och hälla samtidigt var tydligen ingen bra kombination – så mycket för den simultanförmågan.

Den ständige hjälpredan Anders ställde upp igen och situationen löste sig på bästa sätt.

Det blev en väldigt härlig eftermiddag och kväll. Restaurangen är verkligen värd alla vitsord den kan få – mysig miljö, god mat och väldigt serviceinriktad personal. Hit återvänder vi mer än gärna!

Även om den ligger väldigt bra till precis invid en busshållplats så valde vi ändå att ta en taxi hem. Ibland måste man unna sig att lyxa till det trots allt.

Gomorron!


En väldigt trevlig fredag

24 maj 2021

Vi tog en promenad genom stan. Den där blomsteraffären har alltid så roliga och kreativa dekorationer.

När vi passerade El Berliner såg vi att dom hade klappat igen. Lokalen var tömd och skyltad med ”Uthyres”. Synd, för det var en trevlig restaurang med god mat och bra priser. Om ni inte tycker att lokalen ser tom ut så kan Ama meddela att det är speglingar i fönstret man ser.

Det primära målet var busstationen där Ama ställde sig på behörigt avstånd i kön.

Nån större trängsel på bussen var det inte.

Efter 30 minuter på bussen och en 15 minuters promenad kom vi fram hit, till Annica och Christers fina hus.

Värdparet hade bullat upp med en massa godsaker.

Ett roligt spel plockades fram.

Sen började dramatiken…

Nej, själva spelet i sig var inte så dramatiskt (fast kanske lite…) men grannen dök upp och ville ha hjälp av grabbarna. En fågel flaxade runt i hennes ventilationsrör till köksfläkten och hon vore tacksam över hjälp att få ut den.

Självklart ställde båda hjältarna upp och gick med hem till henne.

Tyvärr hade fågeln slutat flaxa när hjälpen nådde fram – den var död. Stackars pippifågel!

Vi spelade och hade trevligt och roligt ett bra tag.

Jodå, det var verkligen jättejätteroligt! För gissa vem som vann?

Bilden kan vara en ledtråd.

Nu tar det här inlägget slut, men det gjorde varken kvällen eller dramatiken.

Fortsättning följer…

Gomorron!


Skyltsöndag – laga

23 maj 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Laga.

Dom flesta bilderna kommer denna vecka från arkivet, bara ett par är nytagna.

Ama inleder med en skylt som definitivt skulle behöva lagas.

Husfasaderna här i stan lagar dom ofta. Speciellt dom nere vid havet blir snabbt slitna av väder och vind.

Här i Toulon, Frankrike, såg det ut som både fasaden och gatan behövde lagas.

Häromsistens skedde en hemsk olycka då en bil körde rakt in i uteserveringen på La Boca nere vid Playa de los Locos. Man kan se bromsspåren där i gatan. När vi gick förbi några dagar senare hade dom ännu inte lagat staketet till uteserveringen.

Vi vet inte hur det gick för den/dom inblandade, men hoppas såklart att alla klarade sig utan skador. Man får ofta tanken på att någonting sånt kan hända när bilarna susar förbi utanför serveringarna och det sker ju också olyckor men tack och lov väldigt sällan.

Om bilen går sönder kan man uppsöka ett sånt här ställe – en bilverkstad där dom lagar bilar.

Fast befinner man sig mitt i en nationalpark i Kenya är det rätt långt till närmsta verkstad och då får man ta saken i egna händer. Här hjälptes Anders, Derick och Gihan åt att fixa stötdämparna på Phils jeep som vi hade hyrt. Dom hade havererat efter att vi råkat köra ned i ett stort hål på en av dom gropiga vägarna. (Det var alltså stötdämparna som hade havererat, grabbarna var intakta).

Här i Torrevieja gräver dom ofta upp vägarna för att lägga ned diverse kablar och rör. Sen lagar dom som regel enligt ”lappa och laga”-principen. Många vägar är verkligen rena rama lappverken när det kommer till asfaltsbeläggningen.

Fast ibland slår dom till på stort och lagar vägarna med mer rejäla åtgärder.

Motorvägarna lagas oftast väldigt bra, fast var befinner sig själva vägarbetet på den här bilden? Undrar om det kan vara så att skyltarna glömdes kvar?

På Princesskryssningarna kan man få jättegoda nylagade omeletter till frukost, men den där bilden gör verkligen inte rättvisa åt dom. Ama tycker mer att det ser ut som en ganska misslyckad prinsesstårta. Att rederiet ändå har valt den bilden kanske beror på att en prinsesstårta matchar deras eget namn?

På den här baren serverade dom hemlagade tapas (tapas caseras). Ama har alltid undrat över det där med ”hemlagat” på restauranger och barer… Lagar dom grejerna hemma hos sig och tar sen med maten till jobbet, eller?

Hur och var man än tillagar maten så är det viktigt att följa köksreglerna.

Till sist:

Om man råkar ut för tandil (vilket hemskt namn på ett tvättmedel!)

… så kanske man måste söka upp ett sånt här ställe och eventuellt laga en tand eller två. Skylten och Ama är helt klart överens om vad vi tycker om det.

Gomorron!


Det fortsatta slitet med utemöblerna

22 maj 2021

”Vi” hade oljat in utebordet på terrassen och fått fram dom nya stolarna som varit på förvaring i garaget sen dom inhandlades på Jysk på rea för ett bra tag sen.

Dagen efter lämnade vi dom gamla stolarna som var slitna men inte totalt sönder till återvinningen. Dom lär ha försvunnit med blixtens hastighet när den första sakletaren fick syn på dom.

Lilla runda bordet som vi släpat ned i en resväska från Sverige fick även det en släng av sleven penseln.

Grillbänken blev inte heller bortglömd.

Till slut var alla trägrejer inoljade och arbetet slutfört. Lite synd bara att den nya fina mattan på terrassen hade blivit alldeles nedstänkt.

Nöjda och glada gick vi iväg hit:

Till den georgiska restaurangen som ligger intill långfärdsbusstationen här i stan. Utifrån bilderna kan ni passa på att lära er lite av det georgiska språket också, Amabloggen kan vara väldigt lärorik ibland.

Där mötte vi upp med Lena och Göran, hade det trevligt och åt en massa god, georgisk mat.

Vad det var för nåt på tallrikarna på bilden?

Jo det var såna här:

Nigvzianibadrijani. Se där! Nu lärde ni er ännu mer av det georgiska språket.

Efter att ha pratat, skrattat och ätit mängder av god mat så skildes vi åt.

Väl hemma såg vi att det var ganska varmt ute. 46,3 grader är inte att leka med. Fast det kan vara så att termometern hade råkat hamna i solen under arbetet med utemöblerna. Jo. Så var det nog. När den väl hade återfått sin plats i skuggan var det bara 27 grader – betydligt behagligare.

Gomorron!