En väldans trevlig onsdag!

Det blev det för ett par dagar sen.

Vi hade varit till turistinformationen här i Torrevieja, och det vi gjorde där var att hämta rykandes färska (eller åtminstone – förhoppningsvis – gällande) tidtabeller över bussarna i stan.

På ”köpet” (det var gratis) fick vi en karta över busslinjerna i stan. Tämligen obegripliga eftersom dom flesta linjerna hade typ samma färger. Det här var den ”klaraste” delen av beskrivningen om man så säger.

I onsdags – på tjugondag Knut – gick vi ned mot den lokala busstationen. På vägen såg vi att dom respekterade Knutte och höll på att såga ned julgranen på gamla kyrktorget.

Vi vandrade vidare och såg att både himlen och solskydden på paseon var blåa och att den där fontänten (som inte är så mycket till fontän när det kommer till själva vattnet) har målats upp och blivit stiligare nu.

Vi kom fram till busstationen precis samtidigt som den rätta bussen kom in, D-bussen till Rocío del Mar. Ama håller fram våra busskort som kostar gratis för oss som bor här. Även om dom var suddiga så funkade dom ännu en gång, snart dags att förnya igen – dom går ut i februari.

Vi klev på bussen. Inga baktjuvar…

… och just inga framtjuvar heller, bara två stycken. Kändes C-säkert. Det var första gången vi åkte kommunalt sen pandemin räckte ut en lång tunga åt oss.

När vi klev av bussen hade vi hamnat ute på landet.

Eftersom bussen gick snabbare än beräknat så hann vi in på den skandinaviska affären Costablanca och kunde där konstatera att malen kryddpeppar är hårdvaluta här nere. Den var slut även där. Nåja. Vi får väl fortsätta att mortla den hela kryddpepparen som vi hittade på Matboden nästa gång vi ska laga kroppkakor.

Efter en kort promenad kom vi fram till det riktiga målet:

Hemma hos Annica och Christer mötte vi upp med Carolin och Fredrik. Hur trevligt som helst och se bara hur perfekt den där chokladasken var placerad!

Bordet inne var väldigt snyggt uppdukat.

Men först…

… var vi tvungna att göra oss förtjänta av maten.

Ha nu en fin fredag!

Gomorron!