Underbara dagar!

Det har det varit här i Torrevieja på sistone.

Solen har glittrat så fint ute på havet.

Fast det har varit kyligt och det märks inte minst på stränderna. Här syns Playa del Cura åt ena hållet…

… och åt andra hållet.

Inte värst många soldyrkare på stränderna nu.

Ja, det har faktiskt varit så kallt…

… så att isen har lagt sig. Det är nog fler som åker skridskor på det frusna vattnet än dom som väljer att bada i det ofrusna havet.

Hittar man en plats i lä i solen så är det väldigt skönt. Här hade både koftor och jackor åkt av.

Det blev så varmt att det var riktigt behagligt att hamna i skuggan av en palm.

Nu när vi har kommit till upploppet av detta mycket märkliga och annorlunda år så återstår det bara för oss på Amabloggen att säga:

……………….. OCH ………………..

Gomorron!

Annons

En liten utflykt

I söndags styrde vi kosan söderut i det soliga men kyliga vädret.

Fast vi åkte bara lite drygt 18 kilometer, ned till Pilar de la Horadada.

På marknadsplatsen i utkanten av stan är det bilträff den sista söndagen varje månad. Denna gång var det inte så många bilar som hade samlats, åtminstone inte under den korta tid vi var där.

Ama är inte så duktig på bilmärken, men med vissa ledtrådar kan Sherlock Ama klura ut det ändå.

Den där lilla symbolen framme på näbben av den vackert röda bilen… Det är väl en jaguar, va? Ama gissar på att själva bilen då också är en jaguar.

Den stora jaguaren på en annan huv syntes bättre. Det borde vara en till bil av märket jaguar.

Allra enklast är det när dom skriver ut i klartext. Här var Ama nästan 100 på att det var en jaguar hon fotade.

Det gick rätt fort att kolla in bilarna och skrothandeln på marknadsplatsen hade vi ingen lust att titta närmare på, så besöket var rätt snabbt överstökat och vi åkte norrut igen. Längre söderut var inte aktuellt eftersom Pilar de la Horadada ligger väldigt nära gränsen till Murciaregionen och dit får vi inte åka, vi måste hålla oss inom vår Valenciaregion.

På vägen till bilträffen fanns det en polisspärr till höger i bild vid enkelriktatskylten. Ama gissade att dom kollade att inkommande bilar inte kom från Murciaregionen. Var i valet och kvalet ifall det skulle tas ett smygkort på vägen hem. Anders avrådde å det bestämdaste men det kliade lite i avtryckarfingret på Ama. Som synes så löste sig det hela per automatik – spärren fanns inte kvar när vi åkte hemåt. Kanske likaså bra, för att fota poliser i arbete är ett lagbrott även det.

Bilarna på bilträffarna är väldigt fina och välskötta, men även vår bil är fin och får omvårdnad emellanåt. Här försökte Anders komma åt en grej som ”vi” behövde åtgärda.

Där hade han fått loss den, strålkastarlampan.

Han blev riktigt glad när han konstaterade att själva lampan var trasig, då var det nog bara att byta ut den mot en hel.

Jomenvisst var det så – lysande Sickan Anders! Nu lyser båda billyktorna lika bra, även om det kanske inte framgår så bra där i solljuset.

Ha nu en fin liten lördag!

Gomorron!

Det gäller att slå till direkt…

… för om man tvekar så kan man missa tillfället.

Ni kanske minns dom där röda väskorna från Skyltsöndagen med temat band? Den i mitten blev Ama himla sugen på.

Så redan dagen efter – på måndagen – gick vi tillbaks till Carrefour för att kolla måtten, se hur innandömet såg ut och sen kanske slå till.

Men se här bara:

Väskan i mitten var borta! Snopet… Det gäller verkligen att inte tveka en sekund när man ser nåt man vill ha annars kan det sluta med långnäsa.

Fast vänta lite nu, Ama zoomar ut en bit:

Där är den ju, väskan, och det är helt klart Anders hand som håller i den. Jodå, det var vi som hade sett till att den försvann från skyltfönstret.

Den första resan den fick göra var att rulla till en matchande restaurang som låg utefter vår väg hem.

Väl hemma fick den träffa sin föregångare, vår gamla trotjänare. Dom två väskorna är i princip lika stora vilket var det Ama var ute efter. Trotjänaren har varit perfekt för småturer, men börjar vara bra sliten. Den nya ser kanske större ut, men det beror på att den har högre underrede med fyra hjul istället för två.

Det ingick även ett lås med två nycklar. Fast i ärlighetens namn ser det där låset mer lättuppbrutet ut än vad det hjärtformade låset till Amas dagbok i barndomen var.

Två gånger har vi testat att ha kodlås på våra resväskor/ryggsäckar när vi rest till ”konstiga” ställen. Båda gångerna blev vi av med själva låsen, men innehållen i väskorna var inte intressanta. Haha! I och för sig har det nog mer berott på dålig kvalitet på låsen än på inbrottsförsök i packningarna.

Så nu bor den nya väskan (tvåa från vänster) sida vid sida med trotjänaren i väskförrådet i garaget. Undrar just när den ska få komma ut och resa på riktigt och inte bara rulla runt på stan.

Gomorron!

PS: Man kan nästan ana att Ama är ganska förtjust i rött.

Vad gör Tomten efter julen?

Eller snarare vad gör Tomtarna efter julen? Ni kanske lever i villfarelsen att det bara är en Tomte som far runt med paketen, men så är det inte. Hur tusan skulle en ensam stackars gubbe hinna att åka runt i hela världen och leverera alla paket?

Så vad gör dom då när julen är över?

Jo, förstår ni… Det svaret fick vi på annandag jul.

Då hade dom stallat upp sina renar och åkte runt på fortmoppar istället.

Fasligt vad bråttom dom hade!

Ingen ville komma på efterkälken.

Ama undrade vad dom hade så bråttom till?

Lite senare hittade vi svaret:

Dom hade bråttom till baren.

Se där! I Amabloggen finns alla svar som tänkas kan.

Gomorron!

Skyltsöndag – stjärna

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Stjärna.

Detta är sista temaordet för i år och Ama hoppas verkligen att Sanna återkommer med nya ord till nästa år för det är skoj att kombinera skyltar och ord.

Den här gången blev det oerhört svårt att behärska sig, för jösses vad med stjärnor det fanns både ute på stan och i arkivet. Även om det kanske inte verkar så, så har Ama hejdat sig en hel del.

I julbelysningarna i städerna – som här vid ”pepparkakshuset” i Elda – finns det mängder av stjärnor.

Även julgranen på torget i den stan var stjärnförsedd.

En av Amas favoritgranar genom tiderna – se så fint röd den var. Inte nog med att den hade en toppstjärna, den var dessutom uppbyggd av julstjärnor. Vacker skapelse.

Det finns andra typer av stjärnor också.

Här hittade Ama en snöstjärna i ett skyltfönster i veckan. Skyltfönstret hälsade God Jul vilket passar väldigt bra såhär års.

På Bar Carlos hänger det julstjärnor i taket.

Där kan man säkert få en öl av märket Estrella, som också råkar vara det spanska ordet för stjärna.

Det finns rätt läbbiga stjärnor också:

På bootsen sitter det en stjärnsporre. Hiskeliga ”hjälpmedel” ifall ni frågar Ama.

Stjärnan är även en symbol för Texas. Den här tavlan var uppbyggd av skallerormsskallror. Ganska makabert va?

När vi ändå befinner oss i Texas kan vi ju åka till Houston och titta på när NBA-stjärnorna i Huston Rockets spelar basket. Här kollade vi in dom 1993. Okej, det var ett tag sen. På den tiden hade Ama rätt bra koll på basketstjärnorna, det var ganska enkelt att lura iväg Anders till USA genom att locka med olika matcher. Nuförtiden har hon nollkoll på vilka som spelar korgboll.

ABBA var (och är!) stora stjärnor.

Porom-pom-pom mannen tror nog att han är en stjärna, men han är så långt ifrån en stjärna man kan komma. Helt klart en icke-stjärna som låter förskräckligt och stör friden.

Stjärnor används också för att klassa hotell. Det här trestjärniga hotellet gissar Sherlock-Ama att vi bodde på när vi var i Albaida. Hur hon nu kan tro det? Elementärt, kan man säga.

Solen är vår närmsta stjärna ute i universum. Visst har skylten rätt, man ska vara försiktig i solen. Fast just där kändes den lite överdriven för bilden är tagen på Irland där väl solen mest lyser med sin frånvaro.

Fast stjärnor finns på betydligt närmare håll än ute i rymden:

På Amas tofflor till exempel.

Till sist funderar Ama över en sak.

Undrar just om dom har hunnit rista in Amas namn där i den lediga stjärnan på ”Walk of Fame” sen vi var där 2015? Jomen det måste dom väl ha gjort.

Ha nu en fin söndag!

Gomorron!

Vardagshjältar under julen

Ett par dagar innan julafton gick vi iväg på en cavafrukost. (Fast frukost och frukost… Vi kom på plats just efter klockan 13, så vi hade fuskätit frukost hemma redan innan).

Här var den första hjälteinsatsen. Se så duktigt en pava med cava hade fördelats till 6 glas…

… och det helt utan personalens hjälp. Dan såg rätt nöjd ut över sin bedrift och det med all rätt.

Sen kom ”frukosten” in. Supergoda egg benedict.

Alla var glada och nöjda i Hackebackeskogen: Ami, Patrik, Dan, Carita och Ama. Jodå. Anders var också nöjd.

På vägen hemåt stannade vi till på ännu ett ställe. Det var skönt att komma ut i solen och tina upp en aning.

När vi nästan var hemma kom den verkliga hjälteinsatsen:

Patrik och Anders hjälpte till att putta igång en bil som inte ville starta.

Javisst finns det många hjältar omkring oss i det helt vanliga vardagslivet även i dessa ovanliga tider.

Gomorron!

Jullunchen

Den påbörjades redan några dagar innan julafton då Anders gravade sin traditionella lax.

Dan före dopparedan skar Anders upp laxen…

… och den blev lika god som vanligt.

Efter den ansträngningen gick vi ut och tog det lugnt ett tag. Ja, det är faktiskt lika jobbigt att dokumentera som att skära upp lax.

Några goda krustader satt fint när vi kom hem.

På julaftonens morgon fixade Ama till en Janssons (bilden kaaan vara arrangerad).

Efter den ansträngningen gick vi ut och tog det lugnt ett tag.

Sen gick vi hem och förberedde jullunchen som vi skulle avnjuta ute i solen på terrassen.

Det blev lite smått och gott till förrätt.

Vi var inte ett dugg missnöjda och satt ute länge och njöt av godsakerna.

Vi satt nog lite för länge och njöt, för varmrätterna såg kanske en anings brända ut.

Men vi var inte ledsna för det…

… för dom slank också ned utan minsta problem.

Jodå. Vår julafton blev jättefin, hoppas att er också var till belåtenhet och att fortsättningen blir god.

Gomorron!

God Jul!

Igår, dan före dopparedan, var det en helt fantastiskt fin dag här nere i Torrevieja. Solen glittrade i havet.

Vi tänkte ta en selfie för att visa hur underbart det var…

Men något blev fel. Ser ni vad?

Efter att Anders hade ändrat kamerainställningen på mobilen blev det något bättre.

Från oss båda till er alla:

Ha nu en riktigt…

Gomorron så här på julaftonens morgon!

PS: Idag ser det ut att bli en lika fin dag och vi tänker – på grund av dom hårdare restriktionerna – fira julafton själva med lite julmat ute i solen på terrassen. Hur tänker ni fira er julafton?

Rulla rulla liten bulla

Men? Vad är det som pågår här – bakning i casa de Ama de casa, eller? Inte varje dag man ser det.

Peppar i degen? Ja, det ska väl kanske bli pepparkakor såhär i juletider.

Ett ägg i det hela gör att degen håller samman bättre.

Då var det dags att rulla dom, bullarna.

Åtta rullade bullar blev det.

Men vad gööör du! Platta bullar?

Aha! Fyllningen ska också i såklart.

Tryck ihop bullarna och sen…

… rulla rulla liten bulla igen.

Och därefter SKJUTS in i ugn!

Eller snarare PLUMS ned i kastrullen!

När dom flyter upp är dom klara.

Det blev tydligen andra bullar av, för som ni säkert redan gissat så ”bakade” vi…

… kroppkakor som vi sen avnjöt i solen ute på terrassen.

Gomorro…

Hursa? Om dom blev goda?

Svar: JA!

Vi gjorde dom lite mindre och på så sätt undvek vi paltkoma. Fast paltkoma kan man väl inte få av kroppkakor?

Gomorron!

Elda by night

Det var väl en överraskande rubrik på detta inlägg?

Efter en kort vila på hotellet gick vi ut på stan igen.

Den där byggnaden i bakgrunden såg ut att ha en grund i bakning. Visst ser det väl ut som ett pepparkakshus?

Vi gick närmare och det visade sig vara stans ståtliga och vackert belysta kyrka.

Oj vad många bilar! Kan det vara så att…

… jo, det kunde det. Det verkade som om dom flesta i stan befann sig där inne. Ama tog ett diskret kort och använde tummen för att knäppa av. Kändes fel att säga ”smajl” till kameran då det var en ganska högtidlig stämning.

Precis som i alla spanska städer var dom väldigt förtjusta i att hänga upp ljusdekorationer över gatorna.

Dom dekorationerna kommer i alla möjliga färger och former. Fint!

Även på det livliga Plaza Mayor hade belysningen tänts.

I ena hörnet fanns det en ståtlig julgran.

Och se där – folk i rörelse minsann! Fast en av dom fyra är väl Stalkern, va? Inte helt oväntat, han är alltid i närheten.

Innan vi gick hem kunde vi konstatera att vi båda hade huvudet på skaft och inte alls avkapade.

Det var det sista från vår senaste lilla mikrotripp och den gick såhär:

1. Begravningsplatsen och den lilla kyrkan utanför Elda.
2. Elda by day och Elda by night (i detta inlägg).
3. Ett kort stopp i Alicante för att kolla in bautakrubban.

En dygnslång tripp, men man hinner med mycket på kort tid om man lägger manken till.

Gomorron!