Skyltsöndag – resa

17 januari 2021

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Resa.

Den här gången var det verkligen ett supersvårt temaord. Det svåraste var inte att hitta bilder som passar in på båda temana, nej det absolut svåraste var att begränsa sig.

Google – storebror ser dig – maps uppdaterar en tidslinje och lägger ut röda pluttar på ställen man besökt. Sen har Anders kompletterat med egna prickar från tidigare resor, då när man åkte runt med resehandböcker och papperskartor istället för att förlita sig till nätet och gps för att man skulle hitta fram.

Så här blev resultatet:

Ni kanske kan förstå att Ama fick svårt att begränsa sig? Ändå är inte den där kartan komplett, framförallt saknas det röda pluttar i Spanien, Frankrike och Sverige. (Som vanligt går det att klicka på bilden för att se den i större format).

Det där med att resa fick Ama smak för redan från barnsben:

På väg till New York, Miami och Bahamas med pappa, mamma och storebror 1968.

Den första längre resan Ama och Anders gjorde tillsammans var en charter till Sri Lanka 1982 tillsammans med ett par kompisar. Ama och resekompisen Stina sa till varandra innan vi åkte att en sån här resa gör man bara en gång i livet. Ack så fel vi hade.

Vi tar ett skutt fram i tiden till 1989 och hamnar i Brasilien där vi tog en tur utefter Amazonasfloden och sov över tre nätter i hängmattor ute i bushen. Vid den här tiden hade vi börjat resa på egen hand med packningen i ryggsäckar. Lonely Planet-böckerna var ovärderliga.

Nu väljer Ama att fortsättningsvis begränsa sig till en resa per år under 1990-talet – illustrerad med en bild per resa.

Okej, då reser vi väl iväg i minnenas allé!

1990: Rundresa i Mexiko, här i Acapulco. Killen till vänster om Ama var busschaufför och körde buss 1323 som syns i bakgrunden. Han hade håltimmar innan han skulle ratta bussen tillbaks till Mexiko City och körde då runt och guidade i stan med Anders och Ama som enda passagerare. Han tog inget betalt, vi har tydligen alltid haft lite tur med gratis busskort och gott om utrymme på färdmedel.

1991: Hong Kong. Vi ville se stan innan den återgick till Kina.

1992: Galápagos. En helt fantastisk naturupplevelse när vi åkte runt en vecka mellan öarna och bodde på en liten skuta med totalt 8 passagerare och 3 besättningsmän. Liiite skillnad mot dom kryssningar vi gjort på senare år.

1993: Wamena i inlandet av Irian Jaya (indonesiska delen av Nya Guinea). Även det var en häftig upplevelse. Det fanns inga vägar dit utan man var tvungen att flyga in. Området upptäcktes så sent som 1938 och då var stammarna fortfarande kannibaler. Det var dom inte längre, inte som vi märkte i alla fall och tur var väl det! Tjejen till höger i bild ser onekligen ganska kissnödig ut, men vi var väl alltför spännande att titta på för att hon skulle ha tid att gå på toa.

1994: Tunnelbaneskyltarna i Peking var inte helt lätta att tyda. Minns att vi skulle åka till en speciell park en dag, men vi hittade aldrig fram. Nåja, det fanns mycket annat att se också.

1995: Flyginformationen i Iran var inte heller så lättläst. Det enda som var läsbart för oss var att det faktiskt var en skylt med ”flight inf”. Nej, den växlade inte om krumelurerna till ”våra” bokstäver och även siffrorna är krumelurer där så flightnumren var inte heller till nån hjälp. En himla tur att vi åkte runt med vår kompis Hamid som är uppvuxen i Iran, annars hade det blivit väldigt knepigt.

1996: Vår första tur till Australien. Den där stranden kände vi verkligen för att bada vid. Eller inte.

1997: Under en biltur i USA passade vi på att åka in i Kanada och susa nedför backarna i Whistler. Nyplogade manchesterbackar är dom bästa.

1998: Vi råkade befinna oss i Paris när Frankrike vann VM-guld på hemmaplan. Vi satt på en trevlig restaurang i Quartier Latin och gissa om stämningen var hög! Vi följde sen med i jubeltåget upp efter Champs-Élysées där stämningen verkligen inte var sämre. Vet att BP också var där, fast hon ”råkade” ju såklart inte vara där utan fotbollsfanatiker som hon är så var hon självklart på plats på stadion där matchen gick av stapeln.

1999: Då var vi i Salt Lake City och åkte skidor. Den där backen skippade Ama, hon kan vara väldigt klok ibland. Vi kollade såklart även in stan och en tjej som guidade oss runt i mormonernas högkvarter sa att vi hade en väldig tur, för när vi skulle kolla på körsången så var Jesus och alla 12 lärljungarna på plats. Hmm… Mormonerna har löst det där på nåt mysko vis.

Sådärja, där tog nittiotalet slut och Ama hör hur ni andas ut. Även om inlägget blev långt så kan ni ju än en gång kolla den första bilden – inget lätt urval alls. Sen att Ama stannar här är också av andra skäl, år 2000 skaffade vi vår första digitalkamera och då blev bilderna bara fler och fler och fler och fler…

Gomorron!