Att uppnå sina mål…

 

… det har Ama lyckats med inte mindre än två gånger denna vecka. Nåja. Delvis i alla fall.

Det började egentligen redan förra veckan.

Tidigt förra torsdagen stod vi ännu en gång utanför Quirón.

Efter att dom knyckt blod av Ama så satt hon här och väntade på CT-röntgen. Eftersom hon är lite snarstucken så hade hon bandage och plåster på båda armarna. Okej, det heter visst svårstucken, och det större bandaget håller fast en sån där kanyl så dom kunde återanvända samma lyckade nålstick även till kontrastvätskan för röntgenundersökningen.

Ama fick också en rejäl sup (4 glas) med kontrastvätska innan det var dags att åka in i röntgenmanicken.

Sen var det bara att vänta på resultatet några dagar. För att vara säkra på att resultaten var klara så bokade vi in en tid en vecka senare hos doktorn.

Så igår var vi upp på sjukhuset igen.

Och se på tusan – Ama hade uppnått sitt mål! Röntgen visade inga konstigheter utan Ama var lika snygg på insidan som på utsidan. (Hmm… På utsidan är hon faktiskt inget vidare snygg, ärren går kors och tvärs över magen. Men som alla säger – det är insidan som räknas). 

Okej, det var kanske ett delmål som uppnåtts. Doktorn vill göra nya blodtester om ett par månader för att kolla upp att vissa värden inte drar iväg. Men just nu känns det huuur bra som helst att det inte såg konstigt ut där inuti i alla fall.

Det andra målet denna vecka uppnådde Ama dan innan besöket på Quirón, i onsdags alltså.

Det började som så många gånger förr nere på Playa del Cura. Inte så jättetrångt där såhär års, även fast vädret var helt underbart.

Några grabbar lirade fotboll och övade tydligen på långa höga bollar på Bengt.

Blåshålet vid paseon överraskade ett par tjejer så dom fick sig en ganska rejäl stänkare.

I parken vid Acequión blommade julblommorna fint.

Vattnet var klart och lugnt…

… men även på Acequión var det ganska glest med folk.

Playa de los Náufragos var inte direkt överbefolkad den heller.

Men se där! Där fanns det en person. Äsch! Det var ju bara Ama som gick ut för att ta den där förra bilden.

Här var vårt mål för att uppnå vårt mål.

Nåt mål med mat kunde vi inte på där på Cuenca, för den restaurangen är inte öppen på vintern. Nej det här var målet:

Amas stegmål är i och för sig 10.000 steg per dag så det kan ju verka vara ett delmål även detta. Men vi skulle ju gå hem också. Går vi utefter havet bort till Cuenca, petar på den blåa väggen och sen hem samma väg, då är stegmålet i hamn.

Taadaaa! Att uppnå två mål på två dagar, det är inte alls så illa! Okej. Ett och ett halvt mål kanske, men Ama är glad och nöjd ändå.

Idag lär dock Ama inte uppnå något stegmål. Grå himmel och hotande regn är illa nog, men det värsta är ändå att det blåser nåt helt infernaliskt! Vill inte gå ut och riskera att få nåt i huvudet, tur att man har ett inomhus att vistas i.

Gomorron!