Att grotta ned sig

 

Det var vår plan när vi var på vår bussutfärd på Jamaica. Bussen tog oss till Green Grotto på ön.

Där fick vi fina huvudbonader.

Efter att ha piffat till vår outfit ännu lite mer var vi redo.

Vi gick ned i ett bautastort grottsystem.

Det fanns titthål ut till den stora vida världen utanför lite här och där.

Det fanns tydligen träd utanför också.

Inne i grottan kunde man se hur naturen skapar fantastiska formationer. Det här var tydligen en stalagmit? Eller en stalaktit… Hur ska man veta?

Jodå. Fantastiska naturskulpturer det där, oavsett om dom kommer från taket eller möter upp från golvet. (Och nej. Ama petade inte på den).

Ama var dock mest impad av dessa formationer:

Perfekt att naturen har format bänkar och bord…

… och trappor. Tack, naturen!

Den där trappen ledde ned till en stor, underjordisk sjö.

Bilderna därifrån blev helt värdelösa, ni får nöja er med den här:

Vattnet var väldigt klart där nere, dom där stenarna ligger under vattenytan.

Sen fanns det smitvägar ut ur grottan lite här och var.

Så vi tog en sån.

Guiden frågade ifall vi kunde gissa vilken ”stenart” det här var.

Ama gissade på renlav. Det var fel – det var koraller. Döda koraller. För jättemånga år sen låg detta helt under vatten.

Vi gick in i grottsystemet igen och fick då se en del av djurlivet. Bland annat flera kolonier med fladdermöss och ett helt gäng med svalor.

Åsså denna:

Ser ni vad det är? Ama darrade lite på handen när hon tog den här bilden.

Här är Anders foto:

Hmm…

Vi såg det som bäst att återvända till båten.

Där kändes det betydligt tryggare.

Gomorron!

Annons

Falmouth, Jamaica

 

Igår morse när vi la till i Falmouth på Jamaica hade vi perfekt havsutsikt.

Sen backade den där bjässen in och skymde havet.

Vred vi huvudena åt vänster såg vi ut över stan. Likaså bra att gå iland.

Välkomstkommittén spelade lite glad musik.

Torget mellan skeppen var stort och luftigt, och endast avsett för kryssningspassagerare. Folk utan ”båtpass” hade inte tillträde hit. Ja, förutom dom som jobbade där då.

En sak måste man säga om människorna på Jamaica:

Dom är verkligen storväxta. Eller höga, kanske man kan säga?

Det fanns söta små drinkvagnar på området också.

Vi gav oss ut på stan, utanför hamnområdet.

Ama tyckte det var snällt att verkligen se till att ingen parkerade på handikapparkeringarna. Ingen! Inte ens dom som hade rätt att stå där hade en chans.

Stan bestod mestadels av färgglada men väldigt enkla hus. På sina ställen var det ett himla drag också.

Vi gav oss ut på en busstur.

På en sån kan man få se mycket, några exempel:

Många filmer har spelats in på ön. Här spelades till exempel den där scenen där Roger Moore i Bondfilmen ”Live and let die” skuttar över krokodiler för att komma undan. Den scenen minns ni väl?

I det här huset växte Harry Belafonte upp.

Här i viken anlände Columbus i slutet på 1400-talet.

Den gamla vägen verkade vara från ungefär samma epok. Vi var glada att dom hade byggt en ny som vi kunde åka på istället.

Visst är det bra när dom sätter upp skyltar så man vet vad det är man tittar på?

Här fanns ingen skylt, men det var egentligen inte trädkaktusen som Ama fotade utan nåt helt annat. Ser ni?

Okej. Ama zoomade och chansade:

Ser ni nu då?

Okej. Det går att zooma i datorn också:

En kolibri! Ama är faktiskt riktigt stolt över den där bilden. Det är inte alls lätt att fånga en kolibri på bild, dom är skitsnabba! Att dessutom lyckas få den hyfsat skarp… Jodå. Ama är stolt.

Nu var det egentligen nåt annat som var vårt mål på den där utfärden, men som vanligt är det här inlägget redan på tok för långt så Ama ber att få återkomma med resten.

Gomorron!

Allt väl!

 

Av tsunamin som det varnades för igår (som förmodligen uteblev helt?) märkte vi inte ett dugg.

Så här lugnt och fint såg det ut när vi närmade oss Jamaica nu på morgonen.

Men gårdagen blev allt onödigt spännande ändå!

Kolla bara:

Ama råkade hamna i gymmet! Det var otäckt och en anings chockartat. Som tur var kom hon ut utan att ha utövat nånting alls på dom där mackapärerna. Phu!

Men värst var det nog för dom här:

Kläderna. Dom som vi skickat iväg i en tvättpåse kom tillbaks, rena och fina. Men dom var i chock – dom hade fått stryk! Eller ja… Dom hade blivit strukna och det är dom verkligen inte vana vid. Fast dom verkar ha återhämtat sig och ser fullt användbara ut.

Nu håller skutan på att lägga till här i Falmouth på Jamaica och vi ska strax äta frukost och sen gå iland.

Som sagt – allt väl!

Gomorron!

 

Ibland kan det bli lite väl spännande…

 

I morse vaknade vi som vanligt till det här:

Ett stilla hav och en vacker soluppgång.

Vi har haft en superfin dag till sjöss, men sen fick Anders en blänkare via google maps och vi kollade vi nyheterna på svenska medier:

Ooops… Aldrig kul med jordbävningar, och att få en tsunamivarning när man är ute till havs känns väl sådär. Speciellt när den verkar kunna vara på väg rakt emot en.

Nålen pekar på epicentrum där magnituden var 7,7. Den stora ön högst upp är Kuba.

Vi är vid den blåa pluppen just när detta skrivs. Epicentrum var 139 km nordväst om Montego Bay på Jamaica.

1. Montego bay.
2. Där ska vi lägga till imorgon bitti.

Håll tummarna att allt går bra för alla!

PS: Vågen här ute till sjöss beräknas bli högst en meter vilket inte än nånting alls för en sån här skuta. Ingen fara alls för vår del alltså.

”En gång var vi här två gånger”

 

Igår morse såg himlen ut på det här viset:

Så vackert! Solen var på gång upp strax innan sju. Övre delen av himlen såg också ut som havet på nåt vis.

Fem minuter senare såg man solen mer ordentligt.

Det skulle bli en regnig dag…

Men så såg det inte ut i verkligheten. Tenderbåtarna hade börjat lägga ut och körde folk in till land. Man får gå och hämta sig en kölapp för att komma med dom där båtarna.

Själva gick vi till sexklubben.

Där hade vi en VIP-kö som inte var särskilt lång. Ama gillar att ha hamnat i den här Elit-klassen.

Ja, hon gillar verkligen att ha förtur i köer.

Vi lämnade skutan bakom oss.

Havet var sådär perfekt platt och underbart blått.

Och vi landade på Princess Cays. På samma ställe där vi var för en vecka sen.

Jodå. Rubriken ljuger inte. ”En gång var vi här två gånger”.

Men det hade vi verkligen inte det allra minstaste emot.

Det må kanske inte vara den mest genuina delen av Bahamans, men ack så härligt!

Och varför ändra ett vinnande koncept?

Vi käkade en god lunch från buffén och placerade oss därefter i solstolar i skuggan under en palm. Sen blev vi lite wild & crazy och valde en varsin drink från menyn.

Jodå. Dom var goda och så, men som sagt…

… varför ändra ett vinnande koncept?

Ama badade. Självklart väntade hon tillräckligt lång tid efter lunchen.

Anders tog det ett steg längre och testade vårt medhavda snorklingskit.

Han hittade såna där fina gula fiskar igen…

… och… ett rött parasoll?

Vi hade en helt underbar dag på Princess Cays, trots ”regnet”. En favorit i repris kan man säga.

Men nu är det slut på repriser och vi har egentligen bara en undran:

Tvättpåsen som vi fyllde och ställde på ett – i vårt tycke – bra ställe i hytten… Den är borta nu, men undrar om den kommer tillbaka? Åtminstone vore det trevligt att få tillbaks innehållet, och helst då rent.

Det finns väldigt många spänningsmoment här i livet!

Idag blir det till att skumpa runt på havet igen och det blir nog lite skumpa framåt kvällen också.

Gomorron!

Båten och en underbar vecka!

 

Skutan som vi har guppat runt på den senaste veckan var inte av den mindre modellen.

Det fanns en hel del barer ombord. Tyvärr var dom – som synes – ganska fullsatta mest hela tiden.

Motionsslingor fanns det också. Ama valde allt som oftast den vänstra.

Zumbapass hade dom varje dag. Tyvärr hittade Ama aldrig ingången så hon kom in där bakom nätet. Synd.

Lååånga korridorer fanns det där man kunde motionera rejält. Gick man åt fel håll fick man dubbel motion. Ibland är det nyttigt att vara en guldfisk.

Ama simmade flera längder. Valde att simma dom på tvären, fler längder på samma tid, typ. Spar tid och ökar motionen.

Mat fanns det i överflöd. Den där sushin var suveränt god! Intogs självklart efter badet. Nån kramp vill man ju inte veta av.

Frukosten var helt suverän!

Kolla här bara:

En chokladfontän på frukostbuffén! Mmm…

Sen fanns det andra, mer fiberrika varianter att välja på också.

Fast Ama höll sig såklart bara och enbart till dom nyttigaste grejerna *håller fingrarna i kors*.

Eftersom vi varit såpass flitiga kryssare på Princess Cruises sen vi kom på att det är kul att kryssa så har vi nått den högsta nivån bland trogna kunder – Elit.

Så vi fick bland annat ett fyllt barskåp och extra toalettartiklar. Dom ska dock inte blandas.

Vi blev också inviterade till en gratis vinprovning. Gratis är gott!

Men underbart är kort…

Igår kom vi tillbaks till Port Everglades i Fort Lauderdale.

Vi var inte den enda båten som låg där igår. Vi såg minst sju andra kryssningsfartyg.

När dom flesta av passagerarna på vår skuta lämnade skeppet så vägrade vi!

På eftermiddagen var det dags att segla iväg därifrån igen.

Med ett påfyllt barskåp, ny inbjudan till vinprovning och mycket annat, så har vi bara ett enda problem just nu:

Som Elit-passagerare har vi rätt till gratis tvättservice. Vi fattar inte bara riktigt hur det går till? Tidigare har vi tvättat själva i gästmaskinerna ombord, men nu ska vi alltså slippa det. Men vad är det för kläder vi har och hur gööör man?

Nåja. Det kommer nog att lösa sig. Värre problem än just detta kan man faktiskt ha.

Gomorron!

PS: Ama hade tänkt att packa på ett annorlunda vis när vi åkte från Spanien denna gång. Hade väl varit enklast att bara hälla ned tvättkorgens innehåll i resväskan? Men det gjorde hon inte, hon tvättade grejerna först. Tänk vad man är mesig ibland.

Skyltsöndag – skum

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Skum.

Alla bilder – utom den sista – kommer från den här resan som pågår just nu.

Den här skylten innanför det skummande havet fanns i Cocoa Beach. Den där ”inte simma”-skylten talar för sig själv.

På flygplatsen i Orlando såg vi det här skumpa-tornet.

Det här skumpa-tornet fanns på båten under kaptenens välkomstkväll. Meningslöst om ni frågar Ama. Varför hälla ut skumpa till ingen som helst nytta?

Den här piloten skummade runt vår skuta när vi skulle lämna Fort Lauderdale. Ama trodde nog att piloter flög högre?

Bakom vårt skepp bildas det en himla massa skum. Det fanns en livboj med automatiskt lyse. Borde kanske ha skuttat i för att se om det funkade?

Från vår balkong har vi skummat igenom dagens program en hel vecka nu. Finns hur mycket som helst att roa sig med!

Fast vi har roat oss själva en hel del också. Suttit på nämnda balkong, sippat på nåt gott att dricka, tuggat på godsaker och lyssnat på gamla sommarpratare via telefonen och ”den fräna” som ger ett bättre ljud. Ooops! Ama verkar åka utanför i sitt randiga linne?

Har även tittat ned på det skummande havet…

… och blivit avis på personalen som får klättra ned och ta ett skumbad.

Sen har vi studerat kustbevakningen som åkt runt med sina gevär i båtens näbb och letat efter skummisar.

Kanske letade dom efter dom här? Pirater är riktigt skumma, va?

Eller såna här. Fy fasen för skummisar som inte kan skilja på mitt och ditt!

Sen kan Ama inte låta bli att ta med en favorit i repris:

♫ ♫♪♪ Så göra vi när vi tvättar våra kläder, tvättar våra kläder, tvättar våra kläder ♫ ♫♪♪

Jamen så gör väl alla? Eller gör Ama det på ett extra skumt vis?

Gomorron!

Planespotting at St. Maarten

 

Det är nästan ett måste att spotta på plan när man ändå råkar ha hamnat på St. Maarten.

Vi var ganska förberedda, ifall nu planen tänkte spotta tillbaka. Såna där eneuros-kondomer är bra att ha med sig i packningen.

Vi klev på en annan, lite mindre båt och blev uppmuntrade med gratis-shots.

Den där tröjan kunde väl inte ha med vår utfärd att göra?

Det såg ju ändå så lugnt ut på havet.

Sen kom den igen, varningsskylten. Man kan ju undra varför?

Folket på land såg glada och nöjda ut.

Fast den där flygplatsen…

… den såg ut att ligga bra nära stranden?

Planespotting! Det är det som St. Maarten är mest känd för. Vår båt stannade till just utanför stranden.

Och planen susade ned just ovanför oss.

Här kan ni se ett filmklipp på en minut som Anders har fixat till:

 

Otroligt spännande att se planen komma in för landning och sen landa sådär preciiis bortom stranden. Det kom flyg var fjärde, femte minut.

Piloterna måste vara väldig modiga och säkra.

Fast Ama är minst lika modig hon på sitt vis.

Johodå!

Kolla bara:

HA! Say no more…

Gomorron!

Kontraster

 

I förrgår just innan vi lämnade St. Thomas sken solen och vi kunde slappa en stund i dom små solstolarna.

Efter en natt till sjöss anlände vi till St. Maarten igår.

Då fick Anders ikläda sig en sån där eneuro-kondom från Domti. Därmed inte sagt att det blev en dum dag ändå, men visst blev det en kontrast vädermässigt.

När vi sen lämnade St. Maarten så visade sig alla kontraster på en och samma gång. Sol, klar himmel, regnmoln och regn.

Jodå. Kontrastrikt och vackert.

Idag blir det en dag till sjöss. Får se vad vädergudarna har i åtanke för oss? Just nu ser det i alla fall soligt och fint ut.

Nu dags för frukost – ha en fin fredag!

Gomorron!

Vi har det bra!

 

Jodå. Vi kan inte klaga på livet här på båten.

Men mer om båten nån annan gång, nu tänkte Ama avhandla gårdagens landstigning.

Efter en hel dag och natt till sjöss såg vi land igen.

Vi klev av båten som såg otroligt lååång ut!

Lite senare uppe på en höjd såg vi att det var två skutor som låg parkerade i rad. Vår båt (till vänster) var alltså inte fullt så lång som det verkade från början.

Vid nästa stopp fick vi en överblick av den vik där vi skulle bada. Såg inte alls så dum ut.

På samma ställe såg vi den här rackaren. Tur att man har zoom på kameran så man slipper gå så nära!

Eller så är det bra att ha en fotograf med sig som tar såna där bilder.

Vi kom ned till viken och badade. En fantastiskt vacker strand med sån där kritvit, finkornig sand. En sån där sand som söker sig in precis överallt och inte bara mellan tårna.

Som tur var så hittade vi en liten gräsplätt där vi kunde slå läger i skuggan under en palm. Helt underbart!

Medan Anders badade smög den där rackaren runt Ama. Ni ser den väl?

Ama gillar i och för sig ödlor, för dom äter moskiter. Den där såg dock ut att kunna äta fåglar, lite i största laget för Amas smak. (Inte för att hon hade tänkt äta den, men ni fattar?) Fast den var rätt snäll trots allt och väldigt vacker, faktiskt.

Efter ett par timmar på stranden (gräsmattan) så återvände vi till stan och Anders fick besöka sitt favoritställe – marknaden.

Och sen – när nöden är som störst, då är hjälpen som närmast. Har ni någonsin sett en sötare polisbil?

Men det var inte det Ama menade, tar om det:

Och sen – när nöden är som störst, då är hjälpen som närmast. Har ni någonsin sett gladare toaletter?

Sen kom vi hem till vår båt.

Och från vår balkong kunde vi se ut över stan.

Var hade vi hamnat nu då?

Jo här:

På St. Thomas, Amerikanska Jungfruöarna.

Idag är det dags för nästa stopp!

Stay Tuned.

Gomorron!