Är julen på gång nu?

30 november 2019

 

Svårt att tro, faktiskt.

1

Folk solar på stränderna fortfarande. Fast first line har i och för sig flyttat från vattenbrynet upp till muren.

2

Andra har party på stranden. Fast dom är en anings mer påklädda än tidigare i år.

3

Solen glittrar så fint i havet…

4

… och när vi kom in efter lunchen på terrassen igår så ledde ”utomhus i skuggan” mot ”inomhus” med 0,6 grader.

Då kan det väl inte vara jul på gång?

Men kollar man mer ute på stan så kanske det ändå lackar mot jul.

5

Försäljningen av julpryttlar har eskalerat.

6

Juldekorationerna ute på gatorna har hängts upp.

7

Krubban på kyrktorget börjar bli klar. Äsch. DUMMA skynke!

Tur att Anders har långa armar:

8

Krubban på kyrktorget börjar bli klar. Fast nu står den på gatan istället för på själva torget.

Julgranar börjar också ställas upp.

9

En ny variant nere vid strandpromenaden.

10

Den småländska som alltid ställs upp på kyrktorget. I år var den synnerligen… ojämn (för att uttrycka det snällt).

11

Ena sidan av granen tycks ha ramlat av på vägen från Sverige… Nåja. Dom kanske har stuvat om grenarna lite tills imorgon då det högtidliga tändandet av ljusen i granen ska gå av stapeln.

12

Även vid vita kyrkan har det kommit upp en gran.

13

Och där. I krubban som står uppställd inne i vita kyrkan, där hittade Anders det ultimata beviset:

14

Bajsande gubben!

Jäpp. Julen är definitivt på gång nu – ingen jul utan bajsande gubben.

Imorgon när det är första advent så är det fullt tillåtet att gå all-in med alla dom julpryttlar man bara kan uppbåda.

Men det är imorgon det. Nu ska Ama gå och kolla ifall Anders braskar eller slaskar.

Hur gör ni? Blir det all-in imorgon eller har ni till och med tjuvstartat julen? Och braskar eller slaskar det hos er idag?

Gomorron!


Alicante by day

29 november 2019

 

Vi var till Alicante alldeles nyligen på en dygnslång tur med buss då vi bodde en natt på Smile & Co.

Men hur trevligt det än var i den lägenhet vi blivit uppgraderade till så kunde vi ju inte sitta där hela dan, så vi gick ut på stan.

1

Ama bara älskar den kakelsättning dom har i Alicante. Som dom här ”hjulspåren” på paseon ovanför hamnen…

2

… och dom här ”kuberna” nere på strandpromenaden.

3

Ser man på! Ama gör vågen och kan fota utan att använda händerna – det ni! Simultanförmåga på högsta nivå.

4

Mitt på den långa strandpromenaden finns en gångbro där man kan passera en väldigt trafikerad gata och gå in mot stan igen. Ser ni Ama?

5

Väl uppe på den kan man (nästan) se hela den sträcka man har tillryggalagt sig. Om man nu kom från det hållet vill säga.

6

Bland alla fina gator i Alicante är nog ”Svampgatan” den som Ama gillar bäst.

7

Anders gillar den ännu mer.

8

Sen måste man äta också. Här tog vi en trerättersmeny. Jösses vad med mat! Vi var nästan mätta efter förrätten, så den där pastan fick faktiskt följa med hem till Torrevieja och vi delade på Anders goda currykyckling på restaurangen. Vi hade ju kyl på hotellet och i den röda kortresors-resväskan finns alltid en kylbag med. Pastan blev till middag dan efter här hemma.

9

Vi promenerade vidare genom stan. En del hus har tunnlar rakt igenom sig.

10

Andra hus är mer av en fasad.

11

Det finns stora, vackra byggnader…

12

… och mindre, färgglada hus.

Och över alltihopa…

13

… tronar borgen Santa Barbara. Precis på andra sidan den där bron som Ama gick över förut i inlägget finns det en tunnel som leder in till en hiss som man kan åka upp till borgen. Fast vi åkte inte upp denna gång.

14

Jo, det finns som sagt var färgglada hus…

15

… och ibland har man tur – det fanns en bar i nedervåningen. Där satt vi och bidade vår tid och väntade på att siestan skulle ta slut.

16

Vi blev oense där vi satt. Ama hävdade att båda dom där stolarna var lika breda. Anders hävdade att den till höger i bild var bredare. Tur att Ama alltid har ett måttband i handväskan så tvisten kunde lösas.

Vem som vann den dispyten? Ama såklart, vad trodde ni?

Vad vi väntade på? Tja, ni får ge er till tåls, svaret kommer snart i en blogg nära er.

Gomorron!


Hostal Smile & Co, Alicante

28 november 2019

 

1

Här bodde vi i går natt, på vårt favoritställe i Alicante – Hostal Smile & Co.

2

Stället drivs av det otroligt trevliga och hjälpsamma paret Cristian och Audrey. Här tar Cristian emot oss vid ankomsten.

3

Eftersom han – konstigt nog! – kände igen oss, trots att det var två år sen vi var där senast så uppgraderade han vårt boende. Ni ser dom andra två rummen på våningsplanet? Vi fick den där våningen som är inringad till höger, och som var oinredd på utrymningsplanen.

Vi kan ju kolla hur den såg ut nu:

4

Ett vardagsrum med öppet kök och ett sovrum innanför.

5

Från andra hållet såg det ut såhär. Superfräscht och det fanns till och med en diskmaskin! Ama var lycklig.

Den del av golvet som var stenlagd (köket och badrummet) var lite… Vad ska man säga?

6

Grylligt kanske är rätt ord (även om rödkrullet påstår att ordet inte finns)? Men fint ändå och det passade bra in där det låg. När Ama satt och …pudrade näsan försökte hon hitta nåt mönster i själva plattläggningen. Nåt sånt fanns inte, inte som Ama kunde hitta i alla fall. ”Mycket mönster huller om buller” var nog idén.

7

Det fanns ännu ett sovrum…

8

… och uppmuntrande, glada visdomsord lite här och där.

9

Köksingången var en anings liten.

10

Som tur var fanns det en annan dörr vi kunde använda när vi skulle ut. Kul grej att dom hade döpt ”gatan” i hallen också. Ama funderar på att härmas, ska bara hitta ett bra namn först. Avenida Ama kanske skulle passa?

Så där bodde vi en natt i Alicante till det facila priset av 40 euro…

11

… och då ingick även frukost som Cristian fixade i ordning åt oss. Fanns mycket att välja på och han blev nästan förskräckt när vi inte ville ha en croissant också.

Ett väldigt trevlig och centralt ställe att bo på alltså.

Men en sak var lite märklig:

12

Hissen. För det första så började den en våning upp, så i dagsläget är inte hotellet att rekommendera för funktionshindrade. Sen var inte hissen riktigt överens med sig själv. På bilden befann vi oss enligt den inringade knappen nertill på våning 1. Displayen högst upp sa att vi var på våning 0 och den pratande tanten i hissen instämde med displayen. Vi bodde på tredje våningen i rum 33. Tryckte på knappen märkt 3 och när vi var framme hävdade displayen att vi var på våningsplan 2 och tanten instämde.

Nåja. Såna grejer är ju petitesser och när den första förvirringen lagt sig så roar dom mer än dom förargar. Dessutom blir det material till blogginlägg också och det är ju inte alls så dumt.

Gomorron!

PS: Dom andra rummen vi bott i är betydligt mindre (typ vanliga hotellrum), men rena och fräscha. Och nej. Ama är inte sponsrad.


Gårdagens resa

27 november 2019

 

Den började inte på det enklaste viset.

Vi kom på ganska sent dan innan att vi kanske borde åka ut på en tur, det var ju ett tag sen.

Så igår morse kollade vi busstidtabellen på nätet innan vi packade väskorna.

Inte helt entydigt:

1

Enligt en sajt skulle bussen gå klockan 10:15, en annan sajt sa att den skulle gå klockan 10:00. Suck. Hur svårt kan det vara med klara besked?

2

Vi siktade på den klockan tio noll noll. Eftersom Ama är som hon är så skulle vi ha hunnit med den även om vi hade siktat på den som gick 10:15.

3

Det visade sig att 10:00 var den rätta tiden. Dom flesta i kön skulle med flygbussen, men det skulle inte vi.

4

Vi åkte med den buss som gick via Guardamar. Alltid lika spännande att se om chaffisen lyckas svänga runt i kurvan på busstationen utan att behöva backa. Det lyckades inte vår chaffis med. Tror att vi bara har åkt med en enda busschaufför som grejat det. Jadå. Vi har alla våra spänningsmoment här i livet.

5

Vi kom fram till målet. Fina röda detaljer på den busstationen. Matchar väskan bra.

6

Promenaden mot hotellet var lika fin som vanligt.

7

Vi gick förbi ett konstigt konstverk och en sned gran.

9

Ama var såklart också med på vägen och tyckte till och med att hon kände igen sig.

10

När hon blev lite osäker så var det bara att följa dom raka pilarna på dom krokiga stolparna.

11

Och se där! Vi kom fram.

12

Inatt har vi bott på vårt favorithotell i Alicante. Det leende hotellet.

Nu blir det snart frukost och hemresa. Men Alicante kommer ni nog att få se mer av.

Gomorron!


Igår kom Ama fram till en viktig insikt

26 november 2019

 

1

Vi behöver faktiskt ingen diskmaskin.

2

Sen kan vi nog skrota golvmoppen också. Eller så var Rulle bara full. Full Rulle, typ. Hmm… Vi väntar nog med att skrota golvmoppen.

3

Efter den insatsen tyckte Rulle att han behövde lite semester.

Det kan han glömma. Han får inte följa med. Är man en vaktälg, så är man.

Gomorron!


Ruta de la Tapa…

25 november 2019

 

… eller Tapas Maraton som det hette från början (vilket Ama tycker var ett bättre namn, kändes sportigare på nåt vis) har gått av stapeln i helgen.

1

36 restauranger deltog från torsdag till söndag. 2,50 euro fick man betala för en tapa och en dryck (öl/vin/läsk/vatten) och varje restaurang hade två varianter av tapas att välja mellan, en traditionell från trakten och en innovativ.

Det var 17:e gången i ordningen som detta arrangerades i stan. Ama älskar dom här tapasrejsen och har bara missat en gång då vi var bortresta. Vi har upptäckt många av våra favoritrestauranger den här vägen.

2

I torsdags tog vi en runda med Leffe och Karlsson. Först besökte vi den här restaurangen…

3

… och sen den här. Det kan tänkas att det blev nån till…

Fredagen regnade bort, så då kände vi inte för att motionera.

4

I lördags tog vi en runda med Derick och Nikki. Först besökte vi den här restaurangen…

5

… och sen den här. Det kan tänkas att det blev nån till…

6

I söndags tog vi en runda med Gösta, Kerstin, Ylva, Barbro, Kelley och Christer. Först besökte vi den här restaurangen…

7

… och sen den här. Det kan tänkas att det blev nån till…

Jodå.

8

Vi fick i oss några tapas…

9

… och kanske några till.

La ni förresten märke till nåt på den där ”och sen den här”-restaurangen? Jomenvisst var det en och samma – Tapa Caña blev en favorit hos oss. Hoppas vi inte får skörbjugg nu på grund av ensidig kost.

10

Nu är som sagt tapasmaran över för den här gången, men det finns såklart tapas kvar i stan som ni kan se där i disken framför oss.

11

Så nu kan vi gå ut och ta ett glas vin för 1 euro och få en tapa till det, men dom är inte lika genomarbetade som dom är under Ruta de la Tapa. Fast visst är det både trevligt och gott att få gratis tilltugg till drycken.

Gomorron!


Skyltsöndag – tråd

24 november 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Tråd.

Som så många gånger förr så poppade en sång upp i huvudet på Ama när hon ser ett ord. Denna gång var det denna:

♫ ♫♪♪ Hyacinter och tulpaner både blommor och blad ♫ ♫♪♪

1

♫ ♫♪♪ På en svart telefontråd sitter svalor på rad ♫ ♫♪♪

Så Amas röda tråd den här veckan inleds med en svart telefontråd.

Nu fanns det ingen skylt med på den bilden och Ama är inte så säker på att det ens är svalor som sitter där. Den svarta telefontråden ser mer silvrig ut och är förmodligen en högspänningsledning. Dessutom är det en vårsång? Helt fel årstid alltså. Hmm… Det börjar ju bra det här?

Men vi fortsätter väl ändå.

2

Här är en telefontrådshärva här i Torrevieja och en skylt finns också med på bilden. Puh! Nu börjar det likna nåt.

Om man tycker det är trassligt här i Spanien…

3

… så är dom rätt duktiga på att trassla till trådarna även i Ecuador.

4

När Ama var liten hade hon en liknande hemmaknåpad trådtelefon som denna, fast med en tunnare tråd och en pappersmugg istället för en yoghurtburk i plast. Det gällde att hålla tråden spänd, sa Ama tror inte att den där varianten på bilden funkade så bra.

5

En något mer avancerad telefonanläggning av modernare slag. Ja, den var väl modern på sin tid kan tro. Det tog en stund innan Ama hittade själva telefonen, men den finns där i bild. Kan ni se luren? Det är egentligen bara att följa trådarna…

6

Sen kom det telefonkiosker för gemene man. Det gällde bara att inte vara för lång.

7

Modernare och modernare blev det. Det kom trådlösa telefoner! Vår hållare till den trådlösa telefonen stod där den fasta telefonen alltid hade stått i hallen. Så fort Ama svarade så satte hon sig ned i fåtöljen som stod bredvid, precis som hon alltid hade gjort. Så den trådlösa (svindyra) telefonen var rätt bortkastad på henne. Instruktionsboken sa att den hade en räckvidd på 400 meter, men Ama konstaterade att hon kunde ringa från sin fåtölj ända upp till Skellefteå utan problem.

8

Sen kom det ännu mer trådlösa telefoner – mobilerna. Och med dom kom förbuden att prata i dom.

Ama har till och med sett att den där ”prata i en mugg”-telefonen från barndomen har kommit i en trådlös version. När vi besökte VLA (Very Large Array, där filmen Contact med Judy Foster spelades in) så testade vi det här:

8b

Anders stod där borta, och Ama i den där ”kåpan” som syns till höger i bild. Vi pratade i normal samtalston, och trots att det blåste en hel del, så hördes det hur bra som helst! Anders kunde lika gärna ha stått precis bakom ryggen… Häftigt!

9

Trådlöst internet – så kallat wiffi – finns nuförtiden både här och där.

10

Om det nu inte finns trådlöst wiffi så behöver man kanske en sladd. Fast sannolikt inte en sån där, Ama är kass på sladdar. Kanske märks det också att hon försökte hitta på nåt att roa sig med på trista MediaMarkt i veckan för att slippa gå till dom ännu tristare klädaffärerna.

10b

Där fanns det i och för sig också skyltar och (oönskade) trådar till veckans kombi. När det kom till byxmodellerna kunde man välja mellan Skinny och Superskinny.

Ooops! Nu har visst Ama tappat den röda svarta tråden alldeles.

Inga problem!

11

Här kan man köpa nya trådar i vilken färg man vill.

Men helgens röda tråd har i alla fall handlat om detta:

12

Ruta de la Tapa, eller Tapas Maraton som det hette från början. Ingen dum tråd alls att följa under en helg.

Hmm… Ama ska nog följa rådet där högst upp också. Kanske en god idé att hålla måndagsstängt för att vila upp sig efter en maratonhelg.

Gomorron!