Det är viktigt att hålla måttet…

 

I lördags var vi ett gäng som promenerade bort mot La Rosaleda.

Där stannade vi vid petancabanorna.

Fler och fler anslöt från andra håll och när vi var fulltaliga så började spelet.

När alla hade kommit så var vi 16 stycken, så vi delade upp oss och spelade på två banor under stor koncentration och ett ännu större tjo och tjim.

På den vänstra sidan såg det ut som vi spelade fem-i-rad? Bara ett klot som kommit en aning ur kurs där.

Ama passade på att kasta ut sitt klot under tiden som dom andra verkade vara upptagna med att dividera om nåt annat. När ingen ser kan man hämta tillbaks klotet ifall det landat dumt till.

Så var det det där med rubriken igen: Det är viktigt att hålla måttet…

… och det gjorde Anders här. Höll måttsnöret alltså.

Det var många omgångar som var oerhört jämna så måttsnöret användes flitigt.

Efter ett par timmar hade vi spelat klart och då gick större delen av gänget till restaurang 222 för att fira, alternativt dränka sorgerna.

Finns det hjärterum så finns det stjärterum! Fast vi tre som satt i den där soffan tyckte att…

… dom tre i soffan tvärs över hade betydligt mer luftigt.

Dags att hålla måttet igen!

Här höll Ami och Ama måttet (Karin hade det betydelsefulla uppdraget att hålla vinglasen).

Här höll Calle och Anders måttet. (Susan hade det betydelsefulla uppdraget att hålla kollen).

Och jomenvisst var det så att dom i den soffan som såg ut att ha mer utrymme också hade det. Trettio centimeter mer om inte Ama minns fel.

Men som sagt – finns det hjärterum så finns det stjärterum.

När sen solen försvann där på 222 strax efter klockan 17 så skildes vi delvis åt igen och strosade hemåt utefter Playa de los Locos. Som synes så var Stalkern hack i häl också.

Tack alla för goda matcher och en superhärlig eftermiddag!

Gomorron!