Ama – husspekulanten

 

Vi funderar starkt på att skaffa oss en kåk här i Kalifornien, så idag var vi och tittade på ett objekt.

Vardagsrummet var väl tilltaget och den öppna spisen verkade rejäl.

Jodå. Här kan man nog fixa till några trevliga matstunder i glada vänners lag.

Trädgården var trevlig.

Med några käcka, hemtrevliga detaljer.

Utomhuspoolen var fin.

Men, på vintern då?

Åhå! Det fanns en inomhuspool med. Så bra!

Jamen, då är det väl bara att slå till då?

Eller kanske inte…

Tänk att måla om den fasaden? Nej, det verkar för jobbigt, så vi slår nog inte till trots allt….

Ok. Det är fult att ljuga. Ama var väl inte en spekulant.

Vi var och kollade in Hearst Castle igår.

Det fanns några regler vid besöket.

• Man fick inte fota med blixt inomhus. Det klarade vi.
• Man var tvungen att hålla sig på mattan. Den gråa ”besökaremattan” inomhus alltså. Det klarade inte Ama. Fick en tillsägelse redan i första rummet… Hade den varit röd hade det nog gått bättre.
• Man fick inte peta på grejerna. Möbler och statyer och så. Det klarade Ama.

Men Anders kunde inte låta bli att killa en staty under armen.

Vi borde nog hålla oss på mattan båda två.

Gomorron!  Goförmiddag!

(Internetet på vårt hotell var helt urkasst. Lyckades med nöd och näppe få iväg ett inlägg igår kväll. I morse var det stendött. Så för bloggens skull frukosterar vi nu på McDonalds där dom ju vanligtvis har wiffi. Frukosten serverades inte längre när vi hittade ett tillslut, och hade dom inte haft wiffi hade kanske Ama gjort en ”Falling Down”…  Men ett quarter pounder meal gick också bra till frukost, nu när det faktiskt fanns wiffi.)

Att resa runt och studera djurlivet

Vi började med att besöka Santa Barbara. Nej, inte borgen i Alicante, den är högre upp. Istället är stället en stad norr om Los Angeles.

Det var molnigt, och Ama fick sina misstankar bekräftade. Inte svart på vitt, utan rött på vitt (sååå mycket bättre!). Det ÄR farligt med högklackade skor. Ama visste det.

Där ute på piren i Santa Barbara fiskade dom krabbor. Och en och annan sjöstjärna. Dom ser kanske små ut? Men dom är åtminstone i storlek 44.

Vädret var inte riktigt med oss till en början. Påminde lite om ”Rain (ring) of Kerry” på Irland. Men på andra bilden ser ni att det verkar ordna sig. På tredje bilden har vi lämnat molnen bakom oss och på det fjärde ska det ske. Eller hur det var…

På tio minuter ordnade vädret till sig, och temperaturen steg med tio grader. Allt som behövdes var att passera bergstoppen.

Vi åkte norrut, på Highway 1.

Ni kanske undrar över djurlivet?

Oavsett vilket, så kommer här en sammanfattning.

Här är en fiffig duva som dricker direkt ur kranen. Vattenpölar och annat är ju bara såååå läskigt.

Vi såg också en kråkfågel av nåt slag. Ama skulle klassa denna kråka som en ung råka. Den har inte hunnit bli så grå om nosen ännu.

Vi såg också sjöelefanter.

Dom gruffade lite. Men inget allvarligt. Det verkade som om den som fick upp sin korta snabel högst var den som vann.

Vi såg även…

Sebror.

Sebror???

Sebror och elefanter… Undrar egentligen hur bra den där Tomtom mår? Vi trodde i vår enfald att vi var kvar i Amerikat…