Ama var tuffare förr

 

Jo, så är det.

Visserligen är det inte Ama som sitter uppflugen där på avspärrningen framför stupet. Men idag skulle hon inte lugnt ha fotat, utan skrikit och gormat åt Anders att gå ner. På rätt sida.

För det var faktiskt vääääldigt långt ner. Vi befann oss vid Grand Canyon 1988.

Men det var inte bara Ama som var tuff.

Den här rackaren tänkte visst sno kameran. Tuff uppgift för en liten ekorre.

Annons

Ibland…

 

… vill man bara ge upp.

Jodå. Sånt är livet.

Ja. Ibland vill man bara ge upp.

Och bo på hotell, istället för att campa.

Sen går solen upp igen, som här nu på morgonen.

Och då kanske det rycker i kojbyggarnerven.

Men bara kanske.

Gomorron!