Igår…

 

… vinkade vi farväl till Ruth i Virginia och hennes fina hotell.

Tack snälla, fina Ruth för din gästfrihet och för att du visade oss ditt Virginia och för att vi fick träffa dig och flera underbara personer i din härliga familj!

– Men HALLÅ?!??!  Inte kan vi väl sticka än? Här finns det ju massor av bevis på att det är jul året runt! Julmust… Du Ama, du har väl spetsat den va?

Men vi åkte. (Bruce KAN ha blivit kvar. Stackars Ruth i såna fall…)

Hit kom vi. Till den här korridoren med den läckra mattan.

Vaaaar är Ama?

Efter att ha lämnat bagaget i rummet…

… åkte vi fort och lätt in till stan.

Där kollade vi på några av dom byggnader som finns här.

Vi inte bara kollade…

… vi petade på dom också.

(Ni som tyckte att den jättefula bilen med den jättefina färgen var söt – titta igen där rakt under Stalkerns hand…)

Det var igår det.

Idag måste vi tyvärr lämna även detta ställe. Ni ser där vid pilen va? En diskmaskin! Synd att lämna ett rum som har en sån…

Men vi har ett sånt här att passa. Inte just det där på bilden dock. För i såna fall har vi redan missat det.

Gomorron!

Ingen rast och ingen ro…

Dags att åka ut och kolla på Virginia igen, med Ruth vid ratten.

Här i Reston har hon redan hittat inte mindre än två karlar.

Sen åkte vi till Great Falls. Fantastiskt vackert! Till en början kollade vi lugnt och fint på utsikten över fallen.

Så hääär högt kan vattnet nå. Otroligt…

Sen började terrängen vara lite mer… besvärlig. Ama tyckte att vi kanske skulle vända för Ruth’s skull (nåt ska man ha att skylla på!)

Men inte då.

Ruth var rena rama bergsklättraren. Ama höll sig lite mer nedanför, kan man säga.

Ama sa: Nu får du lugna ner dig Ruth! Och det på stubben!

Så då gjorde hon det.

Och ifall ni har undrat:

Så här ser det ut när Ruth sitter och kommenterar hos er.

(Just här läser hon Ama’s blogg. Undrar varför?)