På resande fot

17 juli 2013

 

Ama inledde med att kontrollera att handbagaget klarade dom tillåtna måtten:

1

Phu! Det klarade sig, men det var just så pass.

2

Sen var det dags att flyga sin kos. Lika trångt som alltid.

Anders blev lite nervös, då flygkaptenen denna dag var en kvinna. Skulle hon klara av det där med höger och vänster? Men hon hette i alla fall Trygg i efternamn, så det kändes tryggt.

3

Det fanns jättebra tidningar ombord.

4

Sen var vi framme på terminal B.

Och efter en hisnande taxitur i typ 180 genom stan…

5

… så kunde vi checka in på vår svit. Eller förresten… Krypin är nog ett rättare ord.

Näe, det här duger inte. Nu ska vi ut och kolla in stan.

♫ ♫♪♪ New York, New York! ♫ ♫♪♪ 


♫ ♫♪♪ Up, up and awa-ay ♫ ♫♪♪

17 juli 2013

Vi börjar med ”Up, up”:

1

Going up, up, up, u-up!

2

Dit upp skulle vi.

3

Nån har tryckt på knappen till våning 33, vem pekade och vart hamnade vi?

4

Vem som pekade var ju inte så svårt att gissa. Anki, såklart. Men att vi hamnade på våning 34 var en anings överraskande, efter att ha tryckt på våning 33.

 

(Kaaan ha varit en trapp inblandad där på slutet)

5

Nu kanske Ama ska vara lite snäll och visa att det inte bara var Anki som pekade. (Fast hon pekade mest…)

Utsikten var fantastisk! Man såg ända till Mariannelund!

6

Eller åtminstone ända till Friends Arena, Blåkulla och Globen.

7

Jodå. Det var Victoria Tower i Kista som vi besökte.

Minns ni rubriken? Ama påminner:

♫ ♫♪♪ Up, up and awa-ay ♫ ♫♪♪

Vi har klarat av ”Up, up”.

Här kommer ”and awa-ay”:

8

Väskorna är packade och det är dags att ge sig av.

Gomorron!