
Här är Ama de casa 1967 på hästen Sessan. Vilken hållning va! Ridhjälmen var nog inte uppfunnen, tror jag.
Här hade jag precis klippt håret kort. Det var för att mitt hår inte gick att färga. Jo, det är sant!
När jag gick med mamma till frissan så satt jag och bläddrade i såna där färgkartor. Fick syn på en knallblå variant och ville absolut färga mina långa, blonda lockar i den tonen. Mamma vägrade gå med på det. Efter det blev det flera veckors tjat. Till slut köpte min mamma sån där läggningsvätska som var lilafärgad och frågade om jag kunde tänka mig att ha lila hår istället.
JA! Det kunde jag verkligen tänka mig. Mamma gjorde en stor grej av själva proceduren. Jag blev djupt besviken när det var klart och mitt hår hade samma färg som innan (läggningsvätskan gav ju ingen färg). Mamma sa:
– Jag är ledsen, men ditt hår går inte att färga. Men du kan få klippa dig istället.
Så gick det till när jag blev korthårig. Nu har det växt ut igen och för ett par år sen upptäckte jag att det visst gick att färga. Hmm… Undrar om jag ska färga det blått nu när jag både vet och kan bestämma själv?
Gomorrron på er!