Dagens promenad

31 januari 2010

Här kan man hyra sig en lägenhet. Ser ut som det är lite dragigt bara…

På söndagarna brukar det vara mycket folk ute och promenera. Inga engelsmän i sikte – alla har mycket kläder på sig.

Sen såg Ama de casa en val. Den hette Sten.

Gräsligt fint gräs.

Sen började det kurra lite i magen. Hem till terrassen!

Lite tapas och… Ja. Ni ser rätt. Här blandar vi kulturerna. Tapas och julskinka.

Annons

Mästerfotografen slår till igen!

31 januari 2010

Ser ni vad det här är:

Jo. Nu ser jag att det är ganska tydligt i alla fall.

Ama de casa kan verkligen hantera en kamera!


Den tjuvaktige mannen…

31 januari 2010

Fyller år idag!

Grattis Jan-Axel!

Gomorron denna ärorika dag för en före detta Skelleftebo!


En Award och en utmaning!

30 januari 2010

Men så kul! Ama de casa har fått den här fina Awarden av inte mindre än Augusta, Leonora, Marran och Tezz.

Tack snälla, gulliga ni!

Reglerna ser ut så här:
A
: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!

Ama de casa ser nu möjligheten att överösa er med ytterligare ”intressanta” fakta om mig själv. Ni vet väl att ni har möjligheten att sluta läsa nu och syssla med nåt meningsfullt?

Är ni kvar? Hoho??!!??

Aja. Där försvann alla. Utom en som inte kommer undan. Här Anders ska du få veta nåt mer. Om du till äventyrs inte redan visste det. JA! Jag vet att jag är tjatig! Men det vägrar jag ta med som en punkt. (HA! – Här bröt Ama de casa redan mot punkt nummer C. Fick liksom med en extrapunkt innan jag ens har börjat…)

Då kör vi!

  1. Länge vägrade jag erkänna att min syn var dålig. På stora avstånd kunde jag dock känna igen Anders – han är oftast den som är längst i omgivningen. 2005 skaffade jag glasögon innan vi åkte till Kenya. Tänkte att det vore trevligt att även se dom djur som var mindre än elefanter. En helt ny värld öppnade sig!
  2. Jag är klumpig. Vet att jag redan har berättat det. Fyller på listan lite bara. När jag pryade hos en tandläkare 1976 (trodde jag skulle bota min tandläkarskräck – fungerade icke!) så lyckades jag fastna med håret i borren! Han sa att jag skulle titta närmare och då fastnade håret i remmarna som sitter i ”armen” på tandläkarborren. Resten av pryotiden hade jag flätor…
  3. Klumpig igen… För inte så många år sen så… Eller ja, det är nog ganska många år sen, allt är relativt. Nåja. Jag lyckades i alla fall trampa in en trätandpetare i hälen. En sisådär 2 centimeter. Blev lite utskrattad på akuten. Det värsta var att det tog otroligt lång tid att få bort den. Jag höll på att missa den kvällens Robinson!
  4. Ama de casa är extremt höjdrädd! Ändå ger hon sig upp på dom mest hemska höjder. Ni kan titta HÄR. Det är en film som jag knappt vågar titta på!
  5. Ama de casa har aldrig ätit penicillin. Med mina dryga 49 år på nacken så tror jag att det är ganska ovanligt.
  6. Jag älskar att resa! Jag vet, jag har skrivit det förr. Men nu ska ni få veta mitt drömresemål! Anders vill till månen – Ama de casa vill till Ullared!
  7. Jag lider av allvarlig beslutsångest. Drömresan kanske är Japan istället? Eller Peru? Nya Zeeland? Chile???? Nä, nu blev det svårt…

Så. Då vet ni lite till om Ama de casa. För eventuella nytillkomna läsare finns det mer att läsa här och här. Ja – jag hör hur ni gäspar!

Punkt 7, den med beslutsångesten, den gör att jag inte kan välja ut några som jag skickar den vidare till.

Fast förresten! Jag väljer att skicka den vidare till Em! Hon väljer ju att aldrig ta emot awarder och utmaningar – det är ju en utmaning i sig.

Förresten så tror jag att hon behöver lite länkningar 😉


En båt, kanske?

30 januari 2010

Vatten finns det gott om, och säsongen är ju lång här nere.

Kanske borde Ama de casa skaffa sig en båt?

Men båtar är ju så dyra…

Fast den här? Den kan väl inte vara så dyr…

Kollar från andra hållet.

Jäpp. Här borde det finnas prutmån…

Fast å andra sidan, den här fina båten kanske inte ens är till salu?


Dagens promenad

30 januari 2010

Solkatter!

Hur känner man igen engelsmän? På klädseln. Dom två till höger: Shorts trots att det är kyligt i luften = engelsmän.

Det är inte fullt så trångt på Acequion så här års som det är på sommaren.

Här har vi syjuntan.

Anders: Du vet väl varför tanter har syjunta? Det är för att dom ska ha nåt att tänka på medan dom pratar…

Ama de casa: Du är bara avundsjuk för att vi klarar av att göra flera saker samtidigt!

Här gympas det minsann!

Dom är vekligen samspelta.

Här kommer det salt i långa banor! Ja, eller i alla fall på en lång saltbana. Saltet fraktas på detta vis från saltsjön och ut till saltpiren där det lastas på saltbåtar som åker över det salta havet och lossar vägsalt i Norge. Bland annat.

På Naufragos kan man motionera på egen hand. Men det var det ingen som ville.

Fast det här är nog den bästa motionen. Lek och bus.

Ama de casa minns i barndomen då man på rasterna lekte Herre på täppan i snöhögarna på skolgården. Det verkar fungera lika bra i sand.


Viktigt meddelande till Gun!

30 januari 2010

Gun, nu kan du också flytta till Spanien! Det finns inget hinder kvar nu…

Jo, det är säkert! Ama de casa har bildbevis:

Taadaaa!


Sängen var extra skön i morse.

30 januari 2010

Ama de casa ville inte kliva upp!

Men om man verkligen tvingar sig så ordnar sig det mesta…

Sådärja!

Gomorron allihopa – den nya dagen är här!


Dagens promenad

29 januari 2010

Säg det med en sång, det du vill ha sagt – och en värld ska lyssna!

Så här när schlagern närmar sig med stormsteg bjuder Ama de casa på sång till promenaden. Fast ni får sjunga själva. Lite får ni faktiskt anstränga er!

Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet.

Det har ju regnat lite här på sistone. Stranden har åkt ut i havet igen. What a surprise!

Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö.

Det är inte bara vintern som rasat. Titta på den översta balkongen till… (goddag, goddag) höger. Inte så kul.

Oops she did it again!

Det är inte bara vintern och husen som rasat. Träden… Varför blir det alltid så på våra promenader?

Nästa sång!

Lyckliga gatan du finns inte mer, du har försvunnit med hela kvarter.

Fast snart är nog den här gatan (Rodas) lycklig igen. Dom börjar bli lite mer klara nu. Tror tusan att det har tagit tid – det är ett jättepussel med smågatsten.

Här till vänster utförde vi dagens uppdrag – postade ett brev. Puh! Svettigt!

Vad ska vi sjunga nu då? Jo, jag vet!

Bröder och systrar i Sodom och Gomorra, jag är den saltaste bönan i stan!

Ni ser väl speglingen av den saltaste Ama de casan där i montern? Vi var på museum, minsann! Saltmuseet här i Torrevieja. Den här båten skulle föreställa regalskeppet Wasa… Det sa den pratglada museievakten och det stod också på skylten. Men jag vet inte det jag… Så ser väl inte riktigt Wasa ut?

Nästa!

Staaa-aaa-aad i-i ljuuus!

Här är Torrevieja 1777. (Puh! Vilken tur Ama de casa hade med det här fotografiet – facit var ju liksom med i bild!)

Vi trallar vidare!

Å moppar dom låter så örona gråter, men små cyklar dom far omkring, dom hörs nästan ingenting, lite rassel och lite pling. Lite, lite, lite rassel och pling!

Lika snygga parkeringar som vanligt.

Och – Le grand final!

Ja det är våren, ja det är våren! Som har kommit igen, och med den kärleken!

Här har dom hittat sin plats i solen…

Nå? Kände ni igen sångerna så ni kunde tralla med?

Eftersom Ama de casa är tuff idag och redan har visat rattarna så kanske hon spelar in en rockvideo med sångerna. Det vore väl nåt?

Nähä. Misstänkte att ni inte skulle gilla det förslaget…


Ama de casa visar rattarna!

29 januari 2010

Ja. Så här på fredagen tar Ama de casa till lite djärva grepp…

Är ni redo?

Här är en.

Här är en till.

Vad gör man inte för bloggen så säg?