Den ylande skedanden

och den flinande månen.

Ja, det tänker Ama de casa döpa detta fantasktiska alster till.

Dessutom dedikerar jag det till Ruth i Virginia. Hon är den enda som hittills har uppskattat denna skorsten som ett Milles-verk.

Den ylande skedanden… Vilken TUR att just vi har den utsikten!

En rebus!

Busenkelt om ni frågar mig!

Till och med Anders grejade den.

Kom igen – vad menar Ama de casa?

Väderleksrapport

Ama de casa tittade uppåt för ungefär en timme sen.

Regntunga skyar…

Sen bestämde jag mig för att blicka framåt istället:

Kan inte det där vädret skynda sig hit?

Jo – det kunde det!

Ama de casa har tänkt på en sak. Dom som har flyttat in mitt över har alltid nästan helt fördraget fastän dom är hemma. Undrar varför?

Jag hade en gång en bil…

Ama de casas första bil var en Fiat 126. Den använde vi bland annat när vi skulle åka mellan Norrköping och Kolmårdens djurpark när jag gick djurvårdarlinjen 1978 – 1980.

Det gick inte alltid så bra att få igång den bilen.

Här vill den inte starta. Ser ni hur Ama de casa tänker ge den en välriktad -och välförtjänt – spark med sina mycket moderna näbbstövlar?

Som tur var hade vi en annan bil att tillgå. En Renault 5, eller som modellen kallades: Apambulans.

Edit: Som Hebbe mycket riktigt påpekade så är detta inte en Renault 5, utan en Renault 4. Jag säger bara, fruntimmer och bilar… Jag har till och med ägt en Renault 5 – det är ju inte en apambulans utan en stålmus! Slut edit.

Den var mycket duktig på att starta.

Tyvärr var den också mycket  duktig på att stanna. Här är det en ispropp som är problemet.

Oftast drog dom runt varandra med bogserlina, dom bilarna. Det var ganska rättvist för dom turades om att ta täten.

Än en gång – allt var INTE bättre förr! Lite mer om Ama de casas första bil finns att läsa HÄR.

Gomorron! Ännu en onsdag har vaknat till liv.