20200101 (Nyårsdagen 2020, alltså)

 

Efter att 20191231 hade avslutats på detta vis…

 

… och den väldigt arla 20200101 hade inletts i samma stil så var vi inte så tidiga här i Casa de Ama den första dagen på detta decennium. (Ama är inte ett dugg dansant av sig, vilket också framgår av filmen, men ibland är det liksom svårt att hejda sig).

Anders inledde ”morgonen” med att avliva vår gamla subwofer (heter den ens så?) och ett gäng med synnerligen dammiga små högtalare som stått på golvet lite här och där i rummet. Ama nådde kameran från fåtöljen där hon satt och tog ett kort. Bortser man från dom väldigt suddiga bilderna från nyårsfirandet efter tolvslaget så är detta alltså årets första bild. WOW, liksom…

Till slut tog vi oss ut på en promenad. Vackert väder men mer folk på strandpromenaden än på själva stranden.

Uppe vid vinter-first-line (muren, alltså) var det ändå en hel del som passade på att bättra på brännan.

En och annan tuffing vågade sig till och med på ett nyårsdopp.

Vi gick förbi hela Playa del Cura…

… och fortsatte ut på den renoverade udden.

En gatumusikant spelade ”Jingle Bells” på harpa, ackompanjerad av en gitarrist. Annorlunda och riktigt fint faktiskt.

När vi rundat udden kunde vi se bort mot Playa de los Locos.

Solen glittrade fint i vattnet vid Palangrekurvan.

Vi beslöt oss för att hedra dagen.

Ja, enligt Hebbe var det internationella pizzadagen igår, och vad passar väl bättre på en nyårsdag än att dela på en pizza?

Sen tyckte vi att vi hade motionerat tillräckligt på en dag som igår…

… och traskade hem för att idka lite terrasshäng tillsammans med en vinterpratare i form av Fredrik Lindström. Jodå. Han var där. I den där orangea manicken i alla fall.

Inte alls en dålig inledning på det nya decenniet.

Hur tillbringade ni er nyårsdag?

Gomorron!