Igår morse när vi la till i Falmouth på Jamaica hade vi perfekt havsutsikt.
Sen backade den där bjässen in och skymde havet.
Vred vi huvudena åt vänster såg vi ut över stan. Likaså bra att gå iland.
Välkomstkommittén spelade lite glad musik.
Torget mellan skeppen var stort och luftigt, och endast avsett för kryssningspassagerare. Folk utan ”båtpass” hade inte tillträde hit. Ja, förutom dom som jobbade där då.
En sak måste man säga om människorna på Jamaica:
Dom är verkligen storväxta. Eller höga, kanske man kan säga?
Det fanns söta små drinkvagnar på området också.
Vi gav oss ut på stan, utanför hamnområdet.
Ama tyckte det var snällt att verkligen se till att ingen parkerade på handikapparkeringarna. Ingen! Inte ens dom som hade rätt att stå där hade en chans.
Stan bestod mestadels av färgglada men väldigt enkla hus. På sina ställen var det ett himla drag också.
Vi gav oss ut på en busstur.
På en sån kan man få se mycket, några exempel:
Många filmer har spelats in på ön. Här spelades till exempel den där scenen där Roger Moore i Bondfilmen ”Live and let die” skuttar över krokodiler för att komma undan. Den scenen minns ni väl?
I det här huset växte Harry Belafonte upp.
Här i viken anlände Columbus i slutet på 1400-talet.
Den gamla vägen verkade vara från ungefär samma epok. Vi var glada att dom hade byggt en ny som vi kunde åka på istället.
Visst är det bra när dom sätter upp skyltar så man vet vad det är man tittar på?
Här fanns ingen skylt, men det var egentligen inte trädkaktusen som Ama fotade utan nåt helt annat. Ser ni?
Okej. Ama zoomade och chansade:
Ser ni nu då?
Okej. Det går att zooma i datorn också:
En kolibri! Ama är faktiskt riktigt stolt över den där bilden. Det är inte alls lätt att fånga en kolibri på bild, dom är skitsnabba! Att dessutom lyckas få den hyfsat skarp… Jodå. Ama är stolt.
Nu var det egentligen nåt annat som var vårt mål på den där utfärden, men som vanligt är det här inlägget redan på tok för långt så Ama ber att få återkomma med resten.
Gomorron!