Det kommer aldrig att gå!

29 februari 2020

 

1

I förrgår när vi gick förbi bautagropen i stan som Mercadona nu har köpt så såg vi att dom kommit en bra bit på väg med att ringa in den med korrugerad plåt.

2

Busshållplatsen vid gropen var avstängd på grund av vägarbeten. Flera linjer passerar här och det fanns god information om var man kunde hitta dom nu. Så har det inte varit alla gånger. En gång stod vi nere vid Cura och väntade på La Mata-bussen som hade blivit omdirigerad på grund av vägarbeten utan den minstaste lilla antydning om det på hållplatsen.

3

Gatan var verkligen rejält oframkomlig.

4

Alla hade dock inte fått tillräckligt med info om detta. Den här bärgningsbilen hade hamnat i en ordentlig knipa.

5

Köra rakt fram gick inte och den var på tok för stor för att klara den snäva svängen in mellan baren och dom parkerade bilarna där den vita lilla bilen körde (det är näbben på bärgningsbilen man ser till vänster i bild).

6

Att backa var inte heller ett bra alternativ. Enkelriktat bakåt samt åt både höger och vänster på tvärgatorna. Även om det kanske inte ser ut så på bilden så är det väldigt trafikerade gator så det skulle tjorva ihop sig tämligen omgående.

7

Det kommer aldrig att gå!

Hur gick det då? Ama vet inte alls hur, för hon gick därifrån.

8

Men på nåt sätt gick det i alla fall, för igår var ekipaget borta.

Ama oroar sig alldeles för mycket i onödan.

Gomorron!


Dessa spanska parkeringar…

28 februari 2020

 

Trafikpolis-Ama måste börja ta med papperspåsar att djupandas i när hon går runt här i Spanien.

Se bara:

1

Visst är det oerhört slött att parkera preciiis utanför dörren in till Chinon på Valencianas? Det är ju inte direkt jättelångt till den riktiga parkeringen där i bakgrunden. Inte ont om lediga platser heller.

Nåja. Det var nog bara ett enstaka fall som inte skulle upprepa sig, kanske spanjorerna lär sig så småningom?

Några dagar senare kunde Ama konstatera:

2

Jodå. Dom lär sig, fast åt fel håll, kan man säga. Nu stod det tre bilar där precis utanför ingången och ni ser dom tre lediga parkeringsplatserna va? Det fanns fler lediga. Många fler. Höjden av lathet!

2b

Man kan även slå till med en egenuppfunnen snedparkering på kyrktorget.

3

Det värsta är när dom parkerar så dom hindrar Ama och Amas lilla röda. Ena halvan av bilen är parkerad på trottoaren, andra halvan på övergångsstället. Under bilen lutar trottoaren så man lättare ska komma ned med vagnar. Suck. Ama är rädd om hjulen på vagnen och vill helst inte studsa med den när den är fullpackad. Nu är det väl inte Ama som är värst drabbad, värre är det för dom som behöver hjälpmedel på hjul för att ta sig fram.

4

På väg till Granada tog Ama en vad hon först bara ansåg vara en busig bild, men som sen visade sig bli ett bevismaterial. Där längst bort, där stod det en felparkerad långtradare! Ja, det var i alla fall ingen buss. Hmm… Den där ”överträdelsen” kan till och med Ama ha överseende med. Det blev nog bara en busig bild trots allt.

5

I Granada var himlen blå och dom sura pomeranserna dignade i träden. Eller det där kanske var ”riktiga” apelsiner… Nu kanske ni undrar varför tror Ama det?

6

Jo, för alla träd just där var renplockade på dom lägre grenarna. Spanjorerna är nog inte tillräckligt långa för att kunna sno åt sig dom som hänger på högre höjd.

Nu kom Ama in på ett sidospår igen. Åter till ämnet. (”Dessa spanska parkeringar…” om ni hade glömt).

7

Även i Granada parkerade dom tokigt. Vad tycks om denna dubbelparkering i ett spärrområde?

Men allra värst var dom nog uppe i Sierra Nevada:

8

Den här parkeringen måste väl anses vara helt uppåt väggarna.

Dessa spanska parkeringar…

Nej, såhär ska det se ut:

9

Den snyggt parkerade röda bilen utanför Quirón igår.

Återbesöket gick väl bra. Doktorn tyckte att det såg bra ut med rörligheten i armen/handen och trodde inte att det skulle behövas nån operation även om en sån kanske skulle påskynda rehabiliteringen (vilket vi båda tyckte lät märkligt). Doktorn tittade på dom medhavda röntgenbilderna från Granada och dom som fanns i datorn från Quiron. En ny CT-röntgen blev uppskjuten till på tisdag, då har Anders fått tid hos en specialist på just den typen av skada som han har drabbats av. Nya förhållningsregler var att han ska röra lite mer på armen tills dess, fast bara uppåt och nedåt, inte utåt.

Ama har alltså ytterligare hårda dagar framför sig. Idag väntar tvätt av sängkläder och för första gången på länge kommer Ama inte undan att gå upp på taket för att hänga dom. Svårt att skylla på att det stretar i ärren på magen när Anders inte får veva runt med armen hur som helst.

Ja, ja. Det är väl även tur i oturen att vi inte är konvalescenta samtidigt.

Gomorron!


Rehabilitering

27 februari 2020

 

Ama börjar med att visa ett par spanska sätt att lösa saker och ting.

1

Istället för att ta ner, laga eller sätta upp en ny tvålautomat så skriver man helt enkelt en tydlig notering att man inte ska använda den. Ett enkelt sätt att lösa problemet.

2

Det här är ett så typiskt sätt att arbeta i Spanien. Dom har bytt ut dom trasiga plankorna på spången ovanför mannen medan det fortfarande är trasigt nedanför honom. Han börjar måla…

3

… medan plankbytarna flyttar sig vidare till nästa trasiga spång. Varför inte göra klart innan målningen påbörjas?

Nåja.

4

Vi har haft fina dagar här nere.

5

Lite småmolnigt ibland, men när dom är både tunna och roliga att titta på så gör det inte alls så mycket.

6

Café Siglo var en favorit som slog igen helt plötsligt och oväntat nere på strandpromenaden. Nu verkar dom vara på gång att renovera stället rejält. Hoppas innerligt att det blir en restaurang igen och inte ännu en mäklare…

7

När man vandrar omkring i stan får man akta sig så man inte får en spark i huvudet från ett oväntat håll. I dom kastvindar som råder emellanåt skulle Ama inte våga att vädra sina skor på det där viset.

Sen har vi haft rehabilitering av Anders också (nej, Ama har inte glömt rubriken, kom bara iväg på sidobanor först).

8

Här övar han på att äta chips i tvärdrag utan att låta alla gå till spillo. Chips och blåst är inte den bästa kombinationen.

13

Här tränar han på att dra dramaten. Fast ännu så länge får han bara dra den när den är tom.

9

Här väntar han på en take-away på vår närmsta kinakrog ett par kvarter hemifrån. Efter att Ama hade lagat mat en hel vecka i sträck hemma (nåja, hon hade deltagit i matlagningen mer än vanligt i alla fall) så tyckte vi att vi var värda en sån.

Sen fortsatte rehabiliteringen:

10

Hur duktig var Anders på att äta med pinnar med vänstern?

11

Jodå. Det gick riktigt bra.

12

Se bara hur stolt han såg ut! Att få tag i en slipprig mandel är svårt nog med den hand man är van vid att använda. Ama provade också att hantera pinnarna med vänstern och det gick inget vidare. Vi höll på att garva på oss när pinnarna inte var ett dugg samarbetsvilliga. Haha! Borde kanske spela in en film på det med dom rester vi har kvar.

Sen kan man ju roa sig med vänner också.

14

Som igår. Tack så jättemycket Marie och Richard för en otroligt fin och trevlig eftermiddag!

Gomorron!


Amas teori angående gropar, staket och murar

26 februari 2020

 

1

Vi skrev på vårt slutgiltiga kontrakt med byggaren Perez Pardo och fick nycklarna till lägenheten i maj 2003.

2

Hade egentligen bara åkt ned på semester i september 2002, men sen blev det som det blev. Vem kan motstå en sån lägenhet, liksom? Vi hann påverka boendet en aning, det var bara halvklart. En sak som Ama nu ångrar är att hon inte bad om en diskmaskin i köket istället för två hoar.

Nu till ämnet.

Då, när vi ”intog” lägenheten 2003 var bautagropen vid Mercadona i marknivå. En ödetomt, alltså. Där kunde man parkera bilen ifall man råkade ha med den.

3

Och såhär var utsikten från terrassen på fredagar på den tiden.

4

Nu ser den ut såhär.

Eller förresten:

5

Såhär ser den ut nu på fredagar. Marknaden har flyttat.

Men ni ser skillnaden va? Här kommer Amas teori in. Från början var det inga murar runt ödetomterna. Nånstans mellan då och nu utgick förmodligen ett påbud att alla ödetomter skulle muras in. Men ifall det var byggen på gång, då räckte det med att sätta upp korrigerad plåt.

5b

Helst med kikhål i (Amas personliga åsikt)…

7

… så man kan se vad som försiggår där innanför. (Arkivbilder från 2006 från bygget just ovanför oss som avstannade i och med krisen, men som snart verkar bli helt klart).

8

Nu har det tagit fart igen i den här bautagropen som blivit såld till Mercadona.

Hoppas, hoppas hoppas!

9

Jomenvisst ser det ut som korrigerad plåt!

10

Absolut korrigerad plåt. Då är det nog ett bygge på gång igen och inte en inmurad ödetomt. Det tackar vi för!

”Redan” 2012 tog dom ned kranarna som stod i det avstannade bygget.

Nu undrar Ama:

Kommer hon att få tillbaks sina julkranar redan i år? Lite hysteriskt julblink i dom skulle också vara fint. Tack på förhand, Mercadona!

Gomorron!


Ett dramatiskt inlägg!

25 februari 2020

 

Det här är Anders:

1

Känner ni igen Centerpartiets valkampanj för ”några” år sen? Valaffischer med en bild på nån politiker med den informerande texten ”Det här är +namnet”. Fast nu handlar det inte om Lennart och nåt centerparti, utan om Anders och armar. Hans muskulösa arm till vänster i bild är den skadade. Den muskellösa armen till höger är den oskadade. Haha! (Förlåt, Anders. Kunde inte låta bli… Ama vet att du är jättejättestark i vanliga fall!)

Okej. Ama kom av sig lite. Det här inlägget skulle ju bli dramatiskt.

2

Det började i lördags när vi efter att stannat hemma i ett par dar först gick förbi vår favvohund. Vi kallar henne ”Santas little helper” efter hunden i Simpsons. Hon påminner mycket om den, det har vi alltid tyckt.

3

Sen gick vi vidare till Chinon på Valencianas.

Därifrån kom vi ut med…

… *trumvirvlar* …

4

en dramaten!  

Ja. Vad säger ni? Kan det bli mer dramat-iskt än så här?

Förstår också att ni är överraskade över den färgen som ”vi” valt.

Anders har alltid vägrat såna där kärror. Trots den första bildens avslöjande så har han alltid sagt ”Jag bär!”. Just nu är det inte så lätt för honom med ena armen i mitella. Ama har dessutom strikta order från doktorn att inte bära tungt.

5

Efter inköpet sprang vi på Ami och Patrik. Patriks första ord var nåt i stil med ”Jaha. Det var ett armbrott som skulle få dig att ta ditt förnuft till fånga”. Dom älskar sin ”dramaten” och vi har pratat om detta många gånger förr.

6

Sen stannade vi till på Aldi och fyllde vårt nyinköpta fynd. Men OJ! Ama matchade väldigt dåligt, va?

9

Igår tog hon på sig en bättre kofta. En skidvariant som hon hade glömt att packa i ”dammsugarpåsen”. Vilket bra misstag! Att hon såg ut som ”Träna med TV” eller ”Det ska va’ husvagn” (om den bara hade varit blå) spelar ingen roll. Det är viktigt att matcha!

10

Stannade till en stund och kollade in den skämmande bautastora gropen där det har stått still i flera år. Nu har den äntligen blivit uppköpt av ett seriöst ställe – Mercadona. Arbetet verkar redan vara på gång och det ska verkligen bli intressant att se vad det blir av det hela. Det kommer säkerligen att ta sin tid, men superbra att det börjar hända nåt i alla fall.

11

Inne på Mercadona är det lite stökigt vid dramaten-parkeringen. Finns olika tillvägagångssätt när man har en sån där tingest med sig. Själv valde Ama att parkera väskan, ta en kundvagn så Anders kom åt lätt att lassa/lossa inköpen och därefter packade Ama den fina röda väskan direkt vid kassan vartefter varorna blev betalda. Andra tar med dramaten in för att packa i och ur utan att använda kundvagn, medan somliga packar i och ur kundvagnen och sen fyller i sin dramat en bra bit utanför kassorna. Ja, ni ser (om ni nu kunde hänga med) det finns många sätt att lösa det hela och mycket att lära. Vi hade tur som stötte ihop med Ami och Patrik direkt efter inköpet på Chinon och fick en snabbkurs i ämnet dramatenmetodik.

Men en sak är helt säker. Trots att Ama älskar sin nya dramat-väska:

12

Så ser hon hellre en annan röd väska stå vid ytterdörren än den här.

Gomorron!


Blandat från Granada

24 februari 2020

 

1

Efter att ha hjulat runt i Granada så fortsatte vi mot ett bestämt mål.

2

Kebaberian på ett av torgen. Den vätskepåfyllningen hade vi gjort oss sååå förtjänta av! Jodå. Vi åt kebab också. Den spanska nationalrätten. Typ.

3

Efter lunchen gick vi vidare och Ama förundrades än en gång över den duktiga hästen som kunde balansera på bollar oppanpå kommunhuset.

4

Det var mängder med folk i farten. Vi kom på att vi nog aldrig har varit i Granada på en söndag förut. Kanske det alltid är så här mycket folk ute på stan en vanlig söndag off-season?

5

Den här smala vägen utmed floden har vi gått på många gånger förut.

6

Vi har till och med kört med bilen där, men det var många år sen. Nu får man inte göra det längre.

7

Fast bussen får.

8

Ama skulle verkligen inte vilja vara busschaufför där! Hon vill ju å andra sidan inte ens köra en liten personbil på en bred motorväg.

9

Vi kom fram till ett ställe där vi hade tänkt ta nåt att dricka. Den tredje helgen i månaden var det marknad där – kul!

10

Fast Anders var ungefär lika glad över det som den där killen som tar sig för huvudet.

Ama är inte den som är den. Ibland måste man kompromissa.

– Ifall du poserar lika snyggt som statyn, då slipper du marknaden.

Anders tvekade en stund, men sen…

11

… så slapp han marknaden.

Vi gick vidare.

12

Ama tyckte att den lilla tjejen gjorde det jättebra som lyckades klappa jättesåpbubblan med båda händerna utan att den gick sönder.

13

Temperaturen kunde vi inte klaga på.

Vi blev lite småsugna på nåt att tugga på igen och kom på att 100 Montaditos har readag på söndagar. Det borde väl finnas en sån i Granada också?

14

Googlade och såg att det fanns en precis mitt emot vårt favvoställe (kebaberian i början av inlägget). Det har vi inte lagt märke till tidigare, förmodligen för att den ligger på skuggsidan och såhär varmt har det nog inte varit tidigare.

15

När vi promenerade vidare såg vi att livet alltid tycks vara likadant för en Ama de casa. Fast här var det oordning på klädnyporna.

16

Mellan gatorna kunde vi se dom lömska skidbackarna i Sierra Nevada. Inte mycket snö och den där delen av liftsystemet var stängd.

Såhär med facit i hand hade nog det bästa varit att hela skidsystemet hållit stängt…

17

… men det hade vi ingen aning om där på söndagskvällen då vi tog en before-ski. För 2,50 (vin) och 2,10 (liten öl) fick man en tapa till, och dom var rätt rejält tilltagna.

Gomorron!


Skyltsöndag – blad

23 februari 2020

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Blad.

Denna gång kommer samtliga bilder från veckan som gått.

Ama tänkte att palmblad kan vara en röd tråd, det finns gott om såna här nere i Spanien.

1

Här är en variant. En laddstation nere på lokalbusstationen nere vid Eras del Sal i Torrevieja.

2

Turistinformationen i… Ja, ni får gissa själva.

Men det finns även palmblad uppe i skidbackarna i Sierra Nevada.

Jajjemensan!

3

Jodå. Bara så att…

Kanske Ama borde visa äkta palmblad också?

4

Så här ser dom ut. Men det finns ett väldigt störande moment i den där bilden. Ni ser vad, va?

Ama överger palmbladsspåret.

5

Här är det vassa blad bredvid en skylt…

6

… här är det mjukare blad på en skylt…

13

… och här är det bladspenat i en wrap.

Nu överger Ama växtriket helt och hållet.

7

Det är ofta många blad i en bok. Det där var dock ingen bladvändare, vilket nödvändigtvis inte behövde vara bokens fel. Amas koncentration riktade mest in sig på omgivningen.

8

Ett exempel på torkarblad i vila. (Varför måste garagen i Spanien vara så himla trånga jämt?)

9

Torkarblad in action. Fast då råkade det skymma skylten som Ama hade siktat in sig på.

10

Torkarblad in halvaction passar bäst in på båda temana.

11

Propellerblad i ett skyltfönster. Ja, ja. Svårt att se, men det finns där bland alla speglingar. Det gör delar av Ama också.

12

Rotorblad på en rondellhelikopter bredvid vårt hotell i Granada.

Sist men inte minst:

15

En av kons fyra magar är bladmagen. Den finns nog där inne i kossan nånstans.

Nu överger Ama Skyltsöndagen och veckans ord helt och hållet och övergår till gårdagens Schlager.

Ama hade tänkt att som en liten gåva och plåster på såren låta Anders slippa se veckans deltävling i Schlagern. Han är ju ändå rätt kass på att städa som det är just nu.

Fast sen tänkte hon om – klart vi skulle se Schlagern!

Och se på tusan:

16

Anders kan faktiskt jobba rätt bra på mittfältet han med.

Ama hejade mest på Nanne men förstod att hon skulle åka käpprätt, precis som alla andra schlagerrävar har gjort på senare år. Ama är nog för gammal och insnöad på schlagers, har liksom inte hängt med i ”utvecklingen” och borde nog sluta titta. Å andra sidan tyckte hon att Hanna (final) och dom där som sjöng duett (andra chansen) var helt okej. Så Anders kan nog inte andas ut helt och hållet ännu.

Vad tyckte ni? Eller struntade ni i spektaklet?

Gomorron!