Skyltsöndag – stuka

05 januari 2020

 

Nytt år, nya söndagar, nya skyltar och nya ord. Stort TACK till både BP och Sanna för att ni fortsätter att hålla igång dessa två utmaningar som vi är många som gillar – Skyltsöndag med BP och Sannas Weekly Photochallenge. Dags för Ama att köra årets första kombi av dessa och veckans tema är Stuka.

Svårt ord att kombinera med skyltar. Ama försökte fuska genom att titta tillbaks och söka på ”Stuk” i den gamla bloggen. Där fick hon inte så mycket hjälp. Hittade först bara två stavfel i form av orden ”konstuktionsarbete”och ”instuktionsboken” vilket inte är så särskilt stor hjälp på traven och egentligen inte borde erkännas överhuvudtaget. Men det är lite av Amas stuk här på bloggen. Hon hänger gärna ut sig själv.

Men sen – plötsligt händer det!

1

Eller ja… Så plötsligt det kanske inte var? På bilden från 1979 skyltar Ama i alla fall med sitt fenomenala fotarbete. Kusin Nikki kanske har en anings bättre stuk på sitt… Ni ser på bakre foten där va? Fast för Nikki gick det bra.

Några år senare -1984 – gick Ama sin första singelmatch mot Anders. Hon sprang som ett härvelkors fram och tillbaks med tungan hängande ungefär som på en överhettad hund. När 57 minuter hade gått frågade Anders om vi kanske skulle sluta. Men icke! Snål som Ama var så ville hon utnyttja hela timmen som vi betalt för.

2

Sen gick det som det gick. Svårt att gå på den där foten som blev rejält stukad. Som allra ledsnast blev Ama när doktorn sa att hon nog måste inställa den förestående Parisresan. (På bilden skyltar Ama med en reklambroschyr från telebutiken. Jösses vad dyr teleräkningen blev under tiden Ama var sjukskriven. Vi trodde att något hade blivit fel eftersom den var typ dubbelt så dyr som vanligt. Sen kom Anders på att Ama hade ringt en himla massa samtal för att få ”tyck synd om”. Rikssamtal upp till Skellefteå i mängder! Rikssamtal… Det var tider det.)

Det enda Ama var glad över i det läget var att hon hade lyckats hamna i statistiken över ”idrottsskador”. Låter sportigare än att ha ramlat ned ur ett träd eller att ha cyklat ikull och fått en glasflaska i benet. Alltid något!

3

Men självklart kom Ama iväg till Paris. En stukad fot kan väl inte vara nåt hinder? Dom vanligaste orden hon hörde på den resan var ”Rappa på nu, kryckan!”. Haha!

4

Ama var då – liksom nu! – glad bara av att få följa med.

5

Sen var kryckorna riktigt bra att ha med också. Fungerade utmärkt till att peka med dom.

6

Blev en lärdom rikare också. Att ha ”handväskan” på ryggen i kombination med dålig uppmärksamhet kan straffa sig. Innanför ett skyltfönster bara en bit bortanför detta ställe blev Ama rycksäcks-pickad. Inget egentligt av värde, men vem bär väl med sig ett svenskt checkhäfte och rikskuponger för 80 kronor i en ryggsäck i Paris? Jo, Ama. Inte så smart, men man lär så länge man lever.

Nej, att vara alltför sportig är inte rätta stuket, då kan man stuka foten rejält.

Men det finns ju andra stuk på idrottsgrenar, som den här till exempel:

7

En fingerstege. Inga större stukningsfaror där, men man kan i och för sig säkert vricka fingrarna om man har otur (läs: är klantig).

Så hörrnini – ta det lugnt där ute!

Gomorron!