En liten promenad i Benidorm

 

I förra inlägget lämnade vi – lite motvilligt – vår härligt soliga terrass på hotellet i Benidorm och gav oss ut på stan.

Och se – det var soligt även där utanför. Vilken tur!

Vi traskade utefter den fina strandpromenaden.

Men Ama borde ha tagit med sig en påse att hyperventilera i, för det tog inte lång tid innan hon fick syn på detta:

Som dom parkerar i det här landet. Att stå mitt i gatan mitt i ett spärrområde – nemas problemas!

Permobiler har alltid varit en mycket vanlig syn i Benidorm, men just den här varianten hade vi inte sett förut:

En tandem-tandem-permobil? För övrigt så verkade antalet permobiler ha minskat. Ama har hört nåt om att dom skulle förbjudas för såna som faktiskt bara använder dom av lathet. Om det förbudet har slagit igenom vete sjutton, men dom var helt klart färre i antal nu. Kan ha berott på säsongen också.

Vi vandrade vidare genom stan.

Beundrade detta väldigt pampiga och tjusiga julträd.

Lite mer juligt här kanske?

Jodå. Nog hade dom pyntat inför julen. Ama ville gärna åka lilla tåget där, men det stod tyvärr still och då kommer man liksom ingen vart.

Ama blev lite kär där också:

Visst var han söt! Skulle bli ett utmärkt sällskap till Rulle, men Anders påstod att man inte fick plocka åt sig av julpynten hur som helst. Trist!

Det blev lite kyligt där i skuggan bland all snö…

… så vi traskade vidare ut till den andra stranden som dom har där i Benidorm. Den ena heter… nåt, och den andra heter… nåt annat. Ama lär sig aldrig oavsett hur många gånger än BP kommer med ledtrådar och minnesregler. Nåja. Dom är breda och fina båda stränderna, och väääldigt sandiga.

Vi strosade norrut i det härliga vädret.

Till slut nådde vi vårt mål för promenaden:

♫ ♫♪♪ Någonting att äta, någonting att dricka… ♫ ♫♪♪

Ama vet inte riktigt vad som hände, men hon missade helt att fota maten. Hon kanske inte är helt kurant trots allt?

Fast delar av maten kom med på bild i alla fall:

Ama håller den i ett stadigt grepp där i sin vänstra hand. Att ta med sig det man inte orkar äta upp är aldrig fel – man vet ju aldrig när man får mat nästa gång.

Sen passade det väldigt bra att dom skyltade med Amas ålder där också. Fast Anders påstod att det var en hastighetsbegränsning? Oavsett vilket så stämde skylten in på både och. Ama har fyllt 20 och fortare än 20 gick det inte när hon galopperade genom stan.

Gomorron!

Annons