Den första advent var det dags att tända årets julgran nere på stora kyrktorget här i stan.
Granen är skänkt och nedforslad av Per Erik Persson efter att den har huggits ned på hans ägor i Djurhultsmåla utanför Oskarshamn. (Yeesss! Mission accomplished, Yfronten! Det är därifrån som den kommer, den småländska granen)
Vi traskade ned mot torget.
På vägen stötte vi på patrull:
Eller kanske inte patrull, men några riddare…
… som bevakade prinsessan där i tornet. Den där borgen skulle till och med Ama kunna tänka sig besöka förresten. Borgar som rör sig för egen maskin verkar onekligen rätt bekväma.
Spanjorer älskar att paradera och så även denna första advent.
Det var stora lila tjejer som dansade…
… blåa mindre tjejer som dansade…
… och ännu mindre gröna tjejer. Ja. Dom dansade också.
Trevligt, men det var ett stooort aber:
Volymen var plågsamt hög. En sisådär var 100:e meter kom en bil dragandes med en sån där bautaljudanläggning. Och ni ser va? Dom stackars tjejerna dansade preciiis bakom. Stackarna, kan inte vara nyttigt för hörseln det där. Vi gick och höll för öronen hela vägen.
Minnesanteckning: Höronproppar är ingen dum idé ifall man tror att man kan stöta på en parad nånstans. Det är ingen dum idé överhuvudtaget här i Spanien när Ama tänker efter. Borde alltid ha ett par i handväskan.
Vi fortsatte in på kyrktorget där det hade samlats ”lite” folk.
Det bjöds på glögg och peppisar, men Ama satsade på…
… korv! Mums!
Jodå. Anders fick också en korv.
Granen skulle tändas ca 18:15. Det skulle hållas tal och Skandinaviska skolans kör skulle sjunga (kören stod där under pilen (den röda pilen alltså, vad det är för träd har Ama ingen aning om) ). På grund av ljudnivån på paraden och den sedvanliga förseningen så dröjde starten något. Som tur var så var det en varm och skön kväll så ingen behövde stå där och frysa.
Efter en förvånansvärt kort försening (15 minuter eller så) så syntes bara vissa spår efter paraden på gatan och ljudet hade tystnat. Tal och sång drog igång. Tyvärr gjorde även städpatrullen det så det nya oljudet från sopbilarna dränkte talen och sång rätt effektivt det med.
Men det var en festlig kväll med mycket folk och granen blev tänd precis som den skulle.
En lyckad tillställning alltså. Till skillnad från 2016 när dom hade glömt den lilla detaljen att sätta upp ljusen i granen. Men det ordnade Ama till rätt bra ändå den gången, som ni kan se HÄR.
Ja, nu har startskottet för julen 2018 gått – bring it on!
Gomorron!