Skyltsöndag – kantig

16 december 2018

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Kantig.

Ama kom genast att tänka på Anders och alla dessa kanter han envisas med att gå ut och upp på när vi är ute och ser oss omkring. Helt onödigt om ni frågar Ama och hon har många gånger stått med hjärtat i halsgropen och vrålat GÅ BORT DÄRIFRÅN!!!

Här kommer en kavalkad av bilder på temat. Samtliga är återanvända och det går ju helt i stil med vad som gäller nu i jul. Återanvändning är inte fel alla gånger. (Speciellt inte när man glömt bort att fota nytt under veckan).

Jamen då ger vi väl oss ut på dom där kanterna då – on the edge!

Det är ju en himla tur att dom sätter upp varningsskyltar när man närmar sig dom där kanterna. Den här hade dom varit vänliga och satt upp på Irland.

Men hjälper det verkligen?

Nej, det gör det inte. Ni ser vem som går där bortanför grinden och alla varningar va?

Och sen kunde han kika ned där vid kanten av The White Cliffs of Dover. (Ja, vi hade förflyttat oss, det var inte Dover som flyttat till Irland).

När Anders är i farten hjälper varken små skyltar (Gullfoss, Island)

… eller större varningar och förbud (tillbaks på Irland igen, Cliffs of Moher).

Och inte har han blivit klokare med åren heller, det här var i Kotor i Montenegro i år.

Finns det inga naturliga kanter att gå upp på, så går det lika bra med en mur (bröderna Wrights minnesmonument i Dayton)

… eller så kan man bara hitta nån sorts fundament att bestiga (högsta punkten på Isle of (Wo)man).

Nationalparker är annars bra ställen där man kan hitta många läskiga kanter att stå jättejättenära.

Som här i Yosemite…

… eller varför inte Grand Canyon?

Men det allra, allra läskigaste stället var det här:

Horseshoe Bend, Arizona.

Visserligen var det en fantastisk utsikt, men Ama grät. Ja, grät lite halvhysteriskt. Okej. Helhysteriskt. Det var en väldigt brant kant och inte minsta lilla skyddsräcke fanns det där vid kanten. Otroligt otäckt!

Ändå var det faktiskt Ama som tog den där bilden.

Hur tusan gick det till?

Jo:

Med tårarna rinnandes nedför kinderna ålade hon sig ut till kanten. (Handväskan släppte hon tydligen inte ifrån sig?)

Ja, ni vet ju – allt för bloggen! Men det där var faktiskt på gränsen. Aldrig mer!

Alla kanter är dock inte otäcka, det ska man i ärlighetens namn erkänna.

♫ ♫♪♪ Nästan i KANTEN av den blåa Atlanten… ♫ ♫♪♪

Där kunde man få en korv i Sagres, Portugal, den sista innan man kom till Amerikat. Och den var inte otäck alls.

Gomorron!

Annonser