På promenix i Guadix, del 2

 

Vi hade tagit oss upp till en utsiktspunkt i Guadix:

Kul att se alla hus som var delvis insprängda i grottor. Fast om dom hade sprängt? Det vete tusan. Kanske var dom mer inhackade i berget?

Vi promenerade runt bland kåkarna.

En del gårdar var fantastiskt fint pyntade.

Vi såg det här fina också! Nej, nej. Ama menar inte kyrkan, utan det där till höger i bild – Lilla Tåget. Det susade förbi utanför oss, men fick Ama åka med? Icke sa Nicke. Eller rättare sagt: Icke sa Anders. (Att han sen inte fick se borgen, det var bara rätt åt honom!)

Anders morsade på en av invånarna. Fast den var mer rädd än (Nicke) nyfiken. (Mycket ”Nicke” i det här inlägget tänker Ama nu och nickar för sig själv)

Den här invånaren skällde ut oss. Lägg märke till att det där nog måste vara en flervåningsgrotta, eller så har dom väldigt högt i tak.

Det fanns även helt vanliga hus i stan. Och helt vanliga parkeringar. Nåja. Han verkar inte ha kört mot enkelriktat i alla fall, han som parkerat bilen mitt i vägen (klart det måste vara en ”han” va?).

I brist på öppna borgar så letade vi oss fram till katedralen.

Där var det lite bängligt att ta sig in. Vilken urbota knasig konstruktion på den trappen!

Vi gick inte in där. Inte för att vi inte kunde, utan för att vi inte ville. Dom skulle ha 5 euro per skalle för att titta runt där inne. Högst oförskämt att ta betalt för att titta in i en kyrka. Hur var det nu igen med det där med att driva ut månglarna ur templet? Kyrkofolket lever inte som dom lär alla gånger.

Istället gick vi hit, till ayuntamientot, kommunhuset.

En vacker byggnad på ett fint torg. Men det viktigaste var ändå det som inte syns i bild bakom buskarna där till vänster. Restauranger.

Vi käkade en mycket god lunch som Ama helt missade att fota.

Men dom hade i alla fall väldigt fina tallriksunderlägg.

Gomorron!