Cuevas del Almanzora

 

Ni kanske minns att vi lämnade Guadix…

… körde utefter dom snöklädda topparna…

… och kom fram till vår trevliga pension i Cueva del Almanzora. Den andra balkongen från vänster var vår. Åtminstone för en natt.

Efter att vi hade boat in oss gick vi ut en sväng på stan.

Vissa hade överdrivit det där med att odla på tomten. Anders saknade sin sekatör.

Vi minglade med urinvånarna i dom fina gränderna.

Sen helt plötsligt…

… där stod Anders och vinkade fram Ama väldigt frenetiskt. Vad var det där i slutet på gatan?

Jamen såklart… En borg.

Lite smal entré där. Polisbilen var tvungen att fälla in backspeglarna innan den kunde köra in.

Där inne på borggården satt nån och väntade på att föreställningen skulle börja. Hmm… Ser nästan ut som Stalkern, va?

Nån annan låg och jobbade.

Precis när vi skulle gå in och klättra upp i tornen *suck* så stängde dom dörrarna och gick på lunch *yippie!*. Räddad av gongongen ännu en gång på en och samma resa. Det är väl som dom säger – en gång är ingen gång, två gånger är en gonggong.

Anders satt en stund och studerade utsikten. Den var inte så jättemärkvärdig eftersom den där borgen låg i gatuplan, och inte kunde han komma ut på kanten heller.

Sen följde vi borgpersonalens exempel och började leta efter nånstans att inta vår lunch.

Vi gick runt hela halva stan, och till slut:

Vi hittade ett perfekt ställe att luncha på. Både Anders och servitören var glada och gjorde tummen upp!

Var hittade vi det perfekta stället då, månntro?

Jo hemma precis under vår balkong. Ni kan till och med se vår bil där bakom. Varför gå över ån efter vatten? I och för sig gick vi som sagt runt hela halva stan, men över ån gick vi inte. Det var dessutom inte en droppe vatten i den där ån.

Gomorron!

Annons