♫ ♫♪♪ Sol, vin och vatten ♫ ♫♪♪

 

Nej, nej. Det är inget stavfel där i rubriken.

Den här fantastiskt fina låten med Ted Gärdestad:

 

Den skulle egentligen ha hetat så från början. Sol, VIN och vatten. Men det var tydligen inte helt PK då 1973, så vinet byttes ut mot vind.

Nu hittade Ama en bild från i maj i år som illustrerar originaltiteln helt perfekt:

När man ändå tar ut bilen så är det ju lika bra att passa på att bunkra. Soligt var det, 6*6 flaskor vin och , 6*8 liter vatten. Sol, vin och vatten.

Vad gick kalaset loss på?

Jo, hela 77 euro. Ama kontrollerade kvittot och arkiverade det sen på rätt plats i den där återvinningspapperskorgen, längst till vänster där papperet skulle vara. Att det sen bara finns en gemensam påse där inunder spelade inger roll – huvudsaken är väl att man gör rätt?

Nu till hyfsad nutid – igår:

Här försökte Ami och Ama illustrera sången på Calabrio, fast det gick väl sådär. Soligt var det (fast vi satt i skuggan), vin fanns det (fast vissa tog öl). Det enda som fattas helt är vattnet.

Ama kan i detta läget bara hålla med Meat Loaf:

 

Two Out Of Three Ain’t Bad från 1977.

Och vem vet? Idag kanske Ama orkar gå ända ned till havet så att vattnet också kommer med?

Ja, ja. Ama vet. Hennes musiksmak och kunnande i området verkar ha fastnat på 70-talet.

Vilken var er bästa musikepok? Eller den kanske inte har kommit än…

Gomorron!

Annons

Att förnya garderoben

 

Det är något som Ama har börjat med.

Först och främst nya klänningar:

Eller okej, en ny klänning, men det är ju en start i alla fall. Ser ni förresten att Ama har blivit morsk och vågat sig ut på stan för att ta lite vin och tapas? I och för sig inom krypavstånd hem, men ändå. Tack så jättemycket för det trevliga sällskapet och för att ni hade tålamod att babysteppa med oss ned till Salt&Peppar, Ami och Patrik!

Sen var det dags att tänka på ass… acc… asc… tillbehören också.

Till vänster ser ni Amas nya, exklusiva 7-eurosväska. Den främsta anledningen till inköpet var att den är betydligt mindre än den klassiska skoväskan där till höger. Alltså kan man inte proppa i lika många grejer i den och Ama får inte bära tungt just nu. Finns det mer utrymme så är det väldigt lätt att det hamnar både det ena och det andra i väskan som man sen kan hitta nåt halvår senare. Förhoppningsvis handlar det inte om nåt ätbart som legat och möglat.

Nu när Ama ändå håller på att piffa till sig så är hon inne på att kanske införskaffa lite chicare skor.

Nåt sånt här är det hon har i åtanke.

Eller kanske inte. Turerna till sjukhuset är tillräckligt många som dom är utan att hon behöver lägga till ”brutna ben” på meritlistan.

Ama föredrar fotriktiga och bekväma skor och kan absolut inte gå i högklackat. Kan ni, eller vilka är era favvoskor?

Ha en fantastisk start på veckan!

Gomorron!

Skyltsöndag – önskar

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Önskar.

Det första Ama kom att tänka på när det kom till veckans ord var det här klippet med Sven Melander:

Vad alla barn önskar mest i hela världen.

Och det är inte bara barn som önskar det.

Här stod Anders i Albuquerque 2013 och petade på ”Fat Man”, och den bakom är ”Little Boy”. Båda dessa två är helt identiska med dom atombomber som fälldes över Hiroshima och Nagasaki. Vi är många som önskar att dom där aldrig hade uppfunnits, och framför allt inte använts.

Grymhet mot djur är också nåt som man verkligen önskar att det ska upphöra med omedelbar verkan.

En annan generell önskan som blivit väldigt aktuell i dessa tider är att folk skulle respektera den här typen av skyltar och uppmaningar betydligt bättre än vad som görs.

Andra gånger kan man önska att skyltningen var mer tydlig. Ama undrade väldigt mycket huruvida det var 50 eller 90 som gällde på den där balkongen?

Det finns mer egoistiska önskemål också. Som när Ama var liten och hennes önskedröm var att få jobba i affär när hon blev stor. Det såg så jättekul ut att få stapla varor i hyllorna och framförallt att köra den där prispistolen som satte prislappar på varorna.

Men den drömmen finns det hopp om fortfarande:

Här är en ganska färsk bild från en Kinaaffär här i Torrevieja. Se där! Prispistoler används fortfarande – inga streckkoder där inte. Vad drömde ni förresten om att bli när ni blev stora, då när ni var små?

Nuförtiden är Amas önskningar inte så jobbrelaterade, utan har snarare med resor och upplevelser att göra.

I dagsläget är en önskan till exempel att det inte skulle finnas så himla många borgar överallt där vi åker omkring.

Sen kommer en väldigt egoistisk och omöjlig önskan som vi nog är många som delar:

Evig ungdom. Det skulle ju inte vara fel.

Ama har till och med försökt göra nånting åt det. Nej, nej. Inte några skönhetsoperationer eller så…

… men hon testade att dricka ur ungdomens källa. Funkade tyvärr inte alls.

Fast just nu är Amas allra största önskan denna:

Att komma tillbaks i gammal god form så det kan bli lite party och fest igen för tanten.

Nu återstår bara en sak i detta inlägg och det är…

… att önska er en riktigt härlig och hjärtlig söndag!

Gomorron!

Den förmörkade blodmånen

 

Det var verkligen en fantastisk syn.

Här började solen skymma månen.

Sen blev den halvröd.

Om ni frågar Ama så får månen gärna ha den där vackra färgen hela tiden.

Men sån tur har man ju inte, här var det nästintill över.

Jo, visst var den fin, blodmånen. Men den här bildserien är lite förljugen på sitt vis. Bilderna tog Anders den 9 januari 1982 då vi såg fenomenet utanför vår lägenhet i Sollentuna. Fast Ama misstänker starkt att det är både samma måne och sol som fixade till himlaspelet då för drygt 36 år sen.

Igår såg vi knappt skymten av nån måne i det dis som rådde.

Tur att det finns repriser att ta till.

Ama vidgar sina vyer

 

Igår åkte vi söderut.

Vi började här på Diego Ramirez, en gata som ligger ett kvarter ovanför oss.

Här, där Ramirez korsar Villa Madrid har det alltid varit enkelriktat rakt framåt förut, men nu har dom öppnat upp så det är dubbelriktat – tack för tipset Maggan!

Så istället för att åka på den livliga gatan nere vid havet med en massa gupp och rödljus, eller ännu värre så här års, på den mycket trafikerade N332-an så kan man ta sig söderut genom dom lugnare kvarteren ovanför Acequión och Náufragos.

Raka spåret på Diego Ramirez leder fram till ”nya” Aldi vid rondellen upp mot allmänna sjukhuset.

(I och för sig hinner Ramirez byta namn minst en, förmodligen flera gånger, men raka spåret är det. Ama är lite konfunderad över det där med att gatorna byter namn vid minsta sväng, och ibland behöver det inte ens vara en kurva, det går bra att byta namn i en korsning på en raksträcka också).

Nåväl. Det där sista var en parentes (och en kursiv sådan också ifall ni inte märkte det).

Vid den Aldirondellen kan man ta sig upp på N332-an precis där den blir dubbelfilig söderöver igen och därmed inte alls lika igenproppad som den enkelfiliga sträckan. Mycket smidigt!

Vad skulle vi söderut och göra då?

Jo, vi skulle hit:

Till Zenia Boulevard.

Ett perfekt ställe för att motionera en konvalescent Ama.

Förutom att det finns en himla massa affärer med AC där man kan pusta ut i hettan…

… så sprutar det svalkande vattenånga utomhus också. Skönt!

Ama tittade in på sin favoritklädaffär (om man nu kan kombinera orden ”favorit” och ”klädaffär”?) – C&A. En till klänning kanske inte vore fel?

Men det blev ingen shopping för Amas del.

Varför då?

Jo, förstår ni. Amas nya ”personal shopper” tappade fokus en aning. Ni kan nog aldrig gissa anledningen till det?

Eller förresten…

… det kanske ni kan.

Hur som helst blev Ama inte helt lottlös.

Amas personal shopper hittade en fin present där på sin favvoaffär:

Kolla vilken ny, fin musmatta! Ama älskar hästar, och namnet på produkten gör henne nästan tårögd.

Och som en alldeles perfekt bonus vid den här tiden på året:

En vackert röd papperspåse att hyperventilera i när Ama börjar vandra runt bland alla knasparkerade bilar här i stan. Det finns mängder av dom nu när augusti närmar sig med stormsteg. MediaMarkt kanske inte är en sån dum affär ändå?

Jodå. Igår vidgade Ama vyerna lite till.

Imorgon: Ama tar sig längst ut på piren med hoppsasteg.

Eller kanske inte.

Gomorron!

Ama has left the building!

 

Ja, det har hon i och för sig gjort dagligen för att bli omplåstrad på sjukan. Men i tisdags var det återbesök hos Tant Kirurg som då tog bort några av Amas alla stygn på magen samt ett par dränagerör, och sa att nu behövs ingen omplåstring på sjukan längre, utan det kan Syster Anders sköta om på hemmaplan. Bara positiva besked vid det besöket – som att all extramedicinering kunde avslutas igår – samt en ny återbesökstid till på tisdag.

Så igår åkte vi iväg på lite andra skojsigheter.

Först till apoteket vid Acequión för att hämta upp lite beställda grejer. Ama varierade sig och hade smurfklänningen på. Den som inte inhandlades inför en kryssning, utan inför ett besök i smurfbyn – Júzcar 2015.

Sen blev det ett besök på Carrefour där Ama lyckades masa sig runt hela affären och plocka åt sig saker som dels stod på en lista och även några grejer som bara hoppade på henne när hon babysteppade sig runt där inne.

Efter det så var Ama alldeles matt och svettig…

… så då fick hon sig en välbehövlig dusch.

Sedär! Vilket spännande liv Ama börjar få nu igen. Det är kul att se vad som händer utanför lägenhetens fyra väggar. Eller hur många dom nu är, väggarna.

Ha en fin fredag!

Gomorron!

 

Även solen har sina fläckar…

 

Anders har som sagt varit (och är!) en riktig klippa nu när Ama är konvalescent och hon är så tacksam och glad för allt han fixar med – puss på dig älskling!

Men ibland blir det kanske inte helt rätt…

Vi – säkerligen precis som många andra – har våra speciella rutiner och sysslor i hushållet. Ett exempel är att Ama alltid bäddar sängen på morgonen, medan Anders är den som bäddar upp då när det blir dags att krypa till kojs.

Nu när Ama inte får sträcka på sig så mycket så har han även fått ta över bäddningen av sängen. Första gången skrattade Ama gott när överkastet nog låg mer på golvet än på sängen när han var klar.

Men skam den som ger sig! Stolt som en tupp ropade han på Ama för att visa att han minsann grejade det dan efter:

Kolla bara vad fint! Överkastet ligger precis som det ska.

Det var bara en liiiten detalj…

Ama vek upp ett hörn för att visa vad som inte hade blivit riktigt rätt. Anders kliade sig i huvudet och fattade ändå inte riktigt.

En närbild:

Jodå. Överkastet låg jättebra placerat – men med avigan uppåt.

Nu har den lilla fadäsen också rättats till och överkastet ligger som det ska på dagarna.

Som sagt. Vi har våra rutiner på vem som gör vad i dom återkommande, vardagliga sysslorna. Har ni också såna vanor hemmavid?

Gomorron!

Ama, hon Ama de casade igår…

 

… och fick lite terapi på köpet.

Igår var det tvättdag. Anders skötte själva tvätten, men upphängningen på terrassen, den skötte Ama minsann.

En sån lättare syssla på mittfältet klarade Ama av alldeles galant. Se bara så fint hon hade hängt tröjorna och klädnyporna var röda allihopa. Kunde inte ha blivit bättre.

Sen kom andra tvätten.

Då fick Anders rycka in och bege sig upp på taket. Lakan och handdukar hängs bäst på strecken där uppe. Torkar fortare och släpar inte i marken heller. Eftersom dom linorna är högre upp och själva tvätten tyngre, så är inte mittfältaren Ama redo för det än (på ett lååångt tag – det kommer nog att streta i ärren länge…)

– Men lämna några nypor här nere, sa hon till Anders, så kan jag hänga dom tröjor som var med i den tvätten här nere under tiden.

En bra idé i grund och botten, men oj vad fel det blev!

För kolla bara:

GAAAHHH!!! Inte en endaste röd klädnypa hade Anders lämnat kvar!

Ama djupandades och skred till verket:

Tja… Det gick hyfsat i alla fall. Rött och gult – det är ju liksom Spaniens färger.

Se där! Ama både Ama de casade lite och fick klädnypeterapi på köpet. Två flugor på smällen, kan man säga.

Senare på dagen så ringde det på porttelefonen, och se vad som dök upp då:

Kolla vilka fina blommor! Tack så jättemycket Maggan, Dani, Malin, Alicia, Ella, Philip, Marianne och Arne! Ama blev sååå glad!

Och se bara så fint dom lyser upp vårt sjukvårdsbord i vardagsrummet! Ama blir mycket gladare när hon tittar på det nu än tidigare, då det bara låg en massa mediciner och annan sjukvårdsbråte där.

Nu gäller det bara att hålla Anders sysselsatt så han inte kommer på att han har en sekatör…

Ha en härlig lill-lördag!

Gomorron!

Anders nya punkt i befattningsbeskrivningen

 

Vi åker dagligen upp till sjukhuset för att Amas operationssår ska bli ompysslade.

Det är väldigt mycket bilar här i stan nu när den verkliga högsäsongen närmar sig (brukar peaka i augusti). Parkeringarna efter den här gatan brukar typ vara tomma.

Nu är det mängder med parkerade bilar överallt.

Anders skjutsar Ama till Quirón varje dag, men ”chaufför” har han redan sen många år tillbaka i sin befattningsbeskrivning, så det är inte den nya punkten.

Vad är den nya då?

Jo, förstår ni…

I söndags efter omplåstringen stannade vi till på den stora chinon på Valencianas för att köpa några smågrejer vi behövde. Dessutom ville Ama se om hon kunde hitta en ny klänning. Den uppkomna situationen med påse på magen gör att shorts inte är så himla bekvämt eller praktiskt längre, så Ama kommer väl en tid framöver att vara en klänningstant. I och för sig har Ama skaffat några klänningar sen vi började att kryssa, men nåt nytt skulle kanske inte skada.

Ama trodde hon var stark nog, men kände sig både ynklig och yrslig och stannade till precis innanför dörrarna där hon lite matt stirrade ut över kläderna. Istället beslöt hon sig för att utforska trädgårdsmöblerna innanför entrén, speciellt en skön stol som kontrollerades extra noga. Att gå runt där och titta på kläder orkade hon inte alls. (Det orkar hon å andra sidan knappt när hon är pigg och kry heller…)

Anders gick runt och plockade ihop dom grejer vi behövde, och till slut kom han fram till Ama med en klänning i högsta hugg och sa:

– Den här tror jag du skulle gilla?

Och se på tusan!

Det gjorde hon verkligen! Tunn och skön och precis i rätt färg.

Så Anders nya punkt i befattningsbeskrivningen är nu – tämligen oväntat – ”personal shopper”.

Nästa gång Ama måste ha nya kläder så behöver hon inte ens följa med till affären. Perfekt ju!

Gomorron!

Förskräckligt med alla dessa bränder!

 

Hoppas det kommer att börja regna snart – över hela Sverige och UTAN åska.

Bränder är verkligen otäcka, speciellt när dom kommer nära där man bor eller befinner sig.

Vi råkade ut för det en gång och här kommer ytterligare en sommarrepris, men det var sommaren 2011 så det kanske ni inte minns?

Nåväl.

Det började med att vi tog in på en camping i Vilanova de Arousa i Galicien, norra Spanien.

På den tiden fick vi bygga vårt semesterboende alldeles själva.

Men när väl kojbygget var klart så var det faktiskt väldigt mysigt, med en egen tomt och allt.

Mitt då när vi satt där och mös så vred Ama lite på huvudet och fick syn på detta:

Ajdå… Det där såg inte bra ut.

Verkligen inte bra! Ett hus precis utanför campingen hade tagit eld, och branden eskalerade snabbt.

Strax efteråt kunde vi se en helikopter i luften i röken…

… som satte ned brandmän på marken i röken.

Sen åkte den och fyllde på vatten i havet…

… och släppte ner över det brinnande huset. Bilden är inte tagen med zoom, elden var nära. Mycket nära… Vi var på vippen att evakuera åtminstone oss själva och bilen. Men efter att helikoptern hade kört två – tre varv, så kändes det som dom hade kontroll. Totalt körde den nog 15 varv, eller så och vid vissa av varven blev vi nedstänkta av vattnet från den där påsen. Så nära var branden.

Till slut var elden helt under kontroll och vi kunde andas ut.

Ja, bortsett från en detalj då:

Rotorbladen hade orsakat en hiskelig oreda i vårt kojbygge – och Ama som hade nystädat…

Det var verkligen otäckt där ett tag, men eftersom helikoptern kom så snabbt så hann elden inte sprida sig så mycket i dom torra markerna. Tiden är verkligen väsentlig när såna där bränder uppstår.

Vissa tog det dock lugnare än andra. När det brann som mest och vi hade planer på att fly fältet och låta tältet brinna upp, då var det en mamma som upphöjde sin röst och skrek:

– Niños! Vamos a comer! (Ungar! Nu ska vi äta!)

Måste vara skönt att inte oroa sig så mycket…

Här är en liten filmsnutt som visar hur släckningsarbetet gick till:

 

Ja, okej då. Ama tog det visst rätt lugnt hon med. Allt för bloggen, ni vet.

Gomorron!