Skyltsöndag – köa

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Köa.

Köa är något som vi verkligen har gjort genom åren och inte minst nu under det senaste året.

Vi börjar med några historiska tillbakablickar:

Vietnam 1994.

Man var tvungen att köa för att köpa en färjebiljett och här blev det knepigt. Bussen åkte liksom med första färjan där det fanns plats. Så det gällde att ta sig fram så man kom med samma färja som bussen. Så här såg det ut på färjorna.

Jösses vad bra vi blev på att armbåga ner gamla tanter i biljettkön! Det är inget Ama är stolt över, men vad gör man? Till slut blev vi så duktiga så vi hann med färjan innan bussen, man fick ju inte sitta på bussen under färden över floden. Vi har aldrig sett en buss fyllas så snabbt  som då när den kört iland på andra sidan. Folk knökade sig in fort som attan och dom klättrade till och med in genom fönstren!  

Året efter åkte vi till Iran med vår kompis Hamid. Tur att vi hade honom med, för dom där krumelurerna begrep vi oss inte på överhuvudtaget. Skylten ändrade sig aldrig till begriplig information, varken med städer eller flygnummer. Just den här flyg”informationen” var i Esfahan, men det Ama tänkte på var när vi skulle lämna Iran från flygplatsen i Teheran och stod i kön till incheckningen.

Ama (glatt): Dom kan ju köa i alla fall!

Killen framför i kön vände sig om och sa:

– Ja, det har vi lärt oss i Sverige.

Vad trodde Ama egentligen? Det var direktflyget från Teheran till Stockholm… Jösses vad hon skämdes! ”Dom” kan ju köa, liksom…

2006 hade IKEA i Murcia precis öppnat. Men att köa in till IKEA? Tror inte det va… Vi drog därifrån.

2014 blev vi fångade av orkanen Odile på södra delen av Kaliforniska halvön i Mexiko. Vi försökte fly via den hjälp som landet erbjöd med militärflyg som landade nära gränsen till USA. När vi såg alla tusentals människor som stod i kön utanför flygplatsen så åkte vi tillbaks till La Paz lite längre norrut, bidade vår tid och hade en skön semester istället. Den planerade fortsättningen på Hawaii fick vänta till året efter. Där i La Paz fick vi bland annat simma med sjölejon i det vilda. Bara vi två, ett gäng sjölejon och ett par guider. En fantastisk upplevelse!

Trafikköer kan man också fastna i. Det där med att den långsamma trafiken skulle hålla till höger var en helt onödig uppmaning. Om det står helt stilla så spelar det ingen större roll i vilken fil man befinner sig i.

Sen är det jobbigt med alla liftköer också…

… för att inte tala om alla köer till incheckningar.

Dom gör det inte lätt för en när det är dags att boarda planet heller. Dubbla budskap om hur man ska köa. Antingen ska man följa dom övre skyltarna där prioriterade resenärer ska gå till vänster och alla andra till höger, eller så lyder man dom undre skyltarna och köar efter radnummer.

Men nuförtiden har köandet tagit sig till en helt ny nivå.

Såhär såg det ut den 15:e mars 2020, då vi råkade gå ut och trotsa reglerna om att det hade införts karantän och vi inte fick gå ut ”utan giltig anledning”. (Vi trodde den strikta restriktionen skulle börja gälla dagen efter).

Vi funderade varför dom hade målat dit dom där strecken? Vi fattade rätt snart att det var ”kö-streck” för att hålla tillräckligt med avstånd mellan personerna som köade för att komma in på affärerna där bara ett begränsat antal personer fick vistas samtidigt.

Kö-strecken finns fortfarande kvar, även om dom har blivit rätt slitna.

Därefter kom den mycket märkliga sommaren.

Stränderna rutades in och folk stod och köade för att få en plats i solen när en ruta blev ledig.

Fortfarande måste vi såklart köa till kassorna med långa avstånd och obligatoriskt munskydd.

Fast vill man undvika att köa kan man alltid beställa via nätet och hämta grejerna via lucköppning.

Tyvärr kom inte alla Anders grejer på en gång…

… så han blev så illa tvungen att ta en kölapp för dom som han inte hade fått en kod till lucköppningen för.

Tyvärr fanns det ingen drönare till Ama med i beställningen men hon blev ganska glad ändå. Hon fick nämligen två klubbor och hyperventileringspåsar på köpet. Hade allt kommit via lucköppningen så hade det bara blivit en av varje till henne. Ibland har man lite tur i oturen ändå.

Gomorron!