En dagsutflykt i närheten av Elche – del 1

I onsdags blev vi upphämtade av Christer och Annica.

Vägledda av tanten i Anders telefon styrde vi kosan ut på landet en liten bit utanför Elche.

Här hade vi parkerat bilen…

… och siktade på att gå efter vandringsleden mot ”Central Hidroeléctrica”. Det såg ut att vara lagom långt.

Det verkade vara lättgått också, fast ibland kan skenet bedra. På sina håll behövde Ama både drag- och putthjälp.

Leden gick utefter ett vattendrag som var reglerat till en viss del.

Otroligt att det kan växa vackra blommor där det är en stenhård och kruttorr jord.

Det grönskade fint efter vägen. En bit längre bort såg Anders en pinne som han tyckte såg ut som en orm. ”Pinnen” pinnade raskt in i växtligheten när vi närmade oss. Jodå. Det var en orm. Den var cirka 1 meter lång men ganska spinkig. Ama försökte efter den ”bekantskapen” hålla sig mitt på stigen och undvika kanterna.

Vädret kunde vi inte klaga på. Solen sken från en klarblå himmel, men det var inte alls tokvarmt och vinden fläktade en del.

Sånt här gillar Ama! Det hade varit lite knepiga upp- och nedförsbackar (i Amas tycke, dom andra traskade obehindrat på), men här hade nån varit behjälplig och hackat fram en bekväm passage. Tack för det!

Ama vrålade till Anders:

– Nej, NEJ, NEJ!!! INTE den vägen, gå genast bort därifrån!

Som tur var gick den riktiga leden till höger i bild.

Såna här övergångar är mer Amas melodi.

Det var tjusiga omgivningar.

Christer funderade på att ta sig ett dopp men tyckte att det var för kallt i vattnet. Sicken badkruka va?

Nu tar vi en liten paus i vandringen, så ni kan vila upp er ett tag. Det är ansträngande med all motion och den friska luften tar på krafterna.

Gomorron!