Att sätta färg på tillvaron

07 maj 2021

Det kan ju pigga upp omgivningarna.

Det är precis vad dom håller på med nu nere vid Playa de los Locos här i stan.

Dom håller på att måla balustraden ned mot stranden i glada pastellfärger.

Lite annorlunda mot det klassiska vita som tämligen omgående blir gråbrunblaskigt på grund av saltet, sanden och vinden.

Strandbaren var på gång att öppna och den såg väldigt populär ut. Åtminstone den delen där dom hade hunnit sätta ut bord och stolar.

Ama ska passa på att visa lite mer från dom märkliga busshållplatserna vi har här i stan.

Det här ser verkligen ut som en busshållplats, men det är det inte. Jodå, skolbussar stannar där, men inte dom ordinarie lokalbussarna. Vi stod där och väntade en gång när ett par mer erfarna vänner gick förbi och berättade att där hade vi inget för att stå och vänta ifall vi inte var skolelever. Nejdå. Lokalbusshållplatsen låg ett par hundra meter längre fram. (Som kuriosa kan Ama berätta att precis mitt över gatan ligger en ”äkta” busshållplats ifall man ska åka åt andra hållet).

Här är den riktiga hållplatsen när man ska åka mot La Mata-hållet. Ser förvillande lik ut den förra…

Nu kanske ni tycker att vi borde ha fattat på grund av den där skolbuss-skylten på icke-hållplatsen?

Men i slutet på Locos ligger en kombinerad busshållplats för både skol- och lokalbussar. Hur är det tänkt att man ska veta detta? Nåja. Det är bara att lära sig den hårda vägen.

Okej. Tillbaks till färgsättningen.

Här pågick målningen av balustraden för fullt. Två vita stolpar verkade ha blivit bortglömda där bland dom rosa.

Men målaren var bara i full färd med att hämta mer färg.

Lite längre bort stod han som hade dragit nitlotten i arbetet – det trista förarbetet med att skrapa bort gammal färg.

Här ser vi både målaren och skraparen in action. Sen fanns det en hel del andra som inte tyckte att det var nödvändigt att jobba alls. Annat än på solbrännan då.

Jodå, dom har minsann en hel del att göra.

Speciellt med tanke på att balustraden är en dryg halvkilometer långt och det är tätt mellan pelarna.

Ama är glad att hon bara behöver titta, begrunda och konstatera att det är trevligt när det sätts färg på tillvaron.

Gomorron!