Vi åkte vidare

I förra inlägget hade vi hamnat i Tobarra.

Igår morse var det dags att åka vidare igen, men först intog vi den medhavda frukosten på hotellrummets balkong.

Den satt bra, men kolla in Anders min! Han höll på att garva läppen av sig när Ama med en ”morgonrostig” röst fick kameran att ta en bild genom att säga ”smaaa-hrm-haaa-hrm-alj!!”. Smajl, skulle ha räckt, men uppenbarligen klarar kameran av en massa olika uttal vid det här laget.

Efter att ha packat in bagaget i bilen så upptäckte Ama att det var en massa fågelbajs på rutorna och så kunde vi ju inte ha det! Men Ama löste det problemet på bästa sätt. Rutorna blev rena igen.

Att komma ut ur stan var inte det enklaste. Den där lastbilen hade kört upp i en trång gränd och hade väldiga problem att komma ut igen. Ama var glad att hon satt i en liten personbil.

Fast det var nog så läskigt ändå när vi siktade på första målet. Trånga och branta gator ledde hit upp:

Till en kyrka (eller vad det nu var). Finns inga bilder på den läskiga vägen dit upp. Ama blundade mest hela tiden. Här var Anders på väg att klättra ännu högre upp via en trappa.

Där fick han en fin utsikt över Tobarra…

… och över dess stolthet – klocktornet.

Ama nöjde sig med att stå kvar nere vid parkeringen och lukta titta på blommorna.

Så småningom kom Anders ner igen och vi åkte vidare.

Från nedfarten finns det heller inga bilder. Ama valde att blunda. Men sen vaknade hon till igen och fotade dom där synnerligen fula växthusen över vissa vinodlingar.

Andra stackars vinstockar var tydligen fattigare och hade inte nåt tak över huvudet alls. Uteliggare?

Vi såg till vår glädje att det verkar satsas mer och mer på solenergi.

På andra sidan vägen fanns det en hel del vindkraftverk, såna har Spanien satsat på sen länge. Ama har faktiskt åkt i en reparationsmanick för vindkraftverk, fast det gjorde hon i Kalmar. Om ni undrar eller har glömt så finns det att läsa HÄR.

Till slut kom vi fram till vårt mål för dagen – Villena.

Anders hade – som vanligt – hittat en braig gratisparkering nära hotellet. Där fanns det ännu en cool väggmålning.

Anders – (pack)åsnan – fick släpa på bagaget. Ja, vaddå? Ama hade ju fullt upp med att dokumentera.

Vi hittade fram till hotellet…

… och checkade in på vårt trevliga rum.

Nu ska vi strax äta vår medhavda frukost. Den har bott i den rödvitrandiga kylväskan under bilturerna och i hotellens kyl när vi väl checkat in. Billigt och bra – ekonomipriset är snart bärgat!

Sen bär det av hemåt igen. Borta bra, men hemma är bra det med.

Gomorron!

Annons

Gårdagens förflyttning

Vi hade som vanligt förberett oss noga inför avresan.

I lördags tankade vi bilen. Ama hade en kupong som gav 2 extra procent av beloppet in på bonuschecken på Carrefour och som faktiskt var rätt i tiden också. Då fick vi 74 eurocent mer att handla för nästa gång vi ska lösa in en sån. Weehooo! Vilket klipp!

Igår morse packade vi bilen. Den här gången hade vi läst det finstilta som gällde på hotellet – det fanns ingen AC, fläkt eller internet. En AC kändes jobbig att få med, men Ama packade in en fläkt. Anders såg till att det fanns en uppsjö av internetmöjligheter med diverse mojänger. Allt kändes väldigt tryggt och säkert.

Vi åkte iväg mot nya mål i finvädret, dels på ganska smala vägar…

… och emellanåt på motorvägar.

Eftersom resan skulle ta 1,45 timmar så passade vi på att börja lyssna på årets första sommarpratare. Vi tyckte båda två att Benjamin Ingrosso hade ett bra snack.

Det blev en del pausande i sommarpratet medan vi studerade omgivningarna. Det fanns både höga, buckliga berg…

… och lägre, mer fyrkantiga varianter.

På vår förra lilla minisemester veckan innan så vågade vi oss på att lämna vår Valeciaregion och köra in till Murcia. Den här gången blev vi ännu mer wild & crazy och åkte ända in i regionen Castilla La Mancha.

Plattan ledde oss fram till målet. Det finns faktiskt en ledtråd i bilden som talar om vart vi styrde kosan.

Här syns det ännu bättre – vi kom fram till Tobarra.

Incheckningen på boendet gick bra. Ett rent och trevligt rum…

… med en tillhörande balkong där växtligheten frodades som bara den.

Då fick vi som vanligt vår belöning efter ännu en strapatsfri färd. Vi passade även på att lyssna klart på Benjamin eftersom han hade blivit avbruten hela tiden under bilfärden.

Sen upptäckte vi att det hade varit helt onödigt att läsa det finstilta denna gången. Hotellet hade wiffi…

… och dessutom frågade dom om vi möjligtvis ville ha en fläkt på rummet och hämtade en sån när vi svarade ja på den frågan.

Nästa gång funderar Ama på att strunta i att läsa det finstilta – då slipper man ta med sig en massa grejer i onödan.

Nu ska vi strax äta vår medhavda frukost som vi förvarat i boendets gemensamma kyl, sen bär det iväg mot nästa mål.

Gomorron!

Omgivningarna runt Jardines de La Santa

Förra måndagen åkte vi på en liten tur. Först landade vi på hotellet Jardines de La Santa.

Ett riktigt trevligt boende som påminde om ett Parador.

Bland annat fanns det en kyrka som var sammanbyggd med hotellet.

Vi gick in och kikade:

Otroligt många väggmålningar och ett vackert altare.

Vände man sig om 180 grader såg man…

… ännu fler målningar och ett flygande skepp.

Vi gick ut igen.

Det fanns många vandringsleder i omgivningen.

Fast innan man gav sig av var det bäst att två sina händer. Vår terrass låg förresten bakom det största trädet där i bakgrunden. Perfekt läge i skuggan!

Anders trappade upp mot en av vandringslederna.

Så gjorde även Ama, men i vanlig ordning hamnade hon på efterkälken.

– Kom igen gumman!

Ama blir lite trött bara av att höra dom där orden…

Vyerna var heeelt fantastiska!

Men Ama var fortfarande på efterkälken.

Hon verkade dessutom ha vandrat in i bushen?

Till slut hade vi nått upp till målet. En sannolik Mariaskulptur? Fast det var visst Virgen Dolorosa.

Anders kunde självklart inte låta bli att skutta upp på en kant och fota.

Dolorosa stod och tittade upp mot nån ännu högre upp på berget bredvid. Vem kunde väl det vara?

Figuren där uppe på toppen, alltså. Egentligen inte alls så långt från vårt hotell till höger i bild. Men svaret lär ni få vänta på.

Det finns i och för sig mycket kvar att visa från resan förra veckan, men idag…

… står resväskan redo för ännu en tur. De’ e’ mycke’ nu… Fast det ser ändå ut som om vi kommer att få en frisk fläkt på resan.

Ha en bra start på den nya veckan!

Gomorron!

Skyltsöndag – cykla

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Cykla.

Det blir lite blandat med nya och gamla bilder denna gång.

Då kör cyklar vi väl igång då.

Om man ska cykla och inte har nån cykel så kan man välja mellan att hyra eller köpa en. Eller så kan man välja att inte cykla alls vilket är Amas val nuförtiden. Törs fasen inte cykla i den trafik som råder här.

Här hade dom visst en cykel på rea…

… och här fick man tydligen traska 30 meter för att hitta cyklar. Ser ut som att Anders går åt ett annat håll, så förmodligen valde vi att traska istället för att trampa.

En dekorationscykel som man kunde studera medan man åt frukost, fast i ärlighetens namn var det på det stället vi mötte upp glada vänner nu på midsommarafton för att ta en liten fördrink innan maten. Eller två.

Här hade man offrat en massa cyklar för att få till en rolig dekoration.

Fast det går såklart att använda cyklar till annat än att dekorera med.

Man kan till exempel cykla på dom. Fast varför man väljer att cykla i bergiga trakter, det övergår Amas förstånd.

Sen är det nog inte så lämpligt att cykla på motorvägar heller.

Bättre då att ta cykeln på bilen ifall man susar fram på motorvägarna.

Fast på vissa ställen är det nog bäst att inte ha cykeln på taket. Ama antar att den där skylten hade tillkommit på förekommen anledning.

På vägar där man får cykla så uppmanas bilisterna att hålla ett ordentligt avstånd till cyklisterna.

Man ska dessutom vara snäll och släppa över dom på övergångsställena. Ama blev lite förvånad över att se att cyklisten faktiskt ledde sin cykel över. Helt rätt, men en ovanlig syn.

Ama då? Har hon aldrig färdats på en cykel?

Johodå! Det har hon visst det.

Här kommer några bildbevis:

Kanchanaburi i Thailand 1987. Ama åkte bakpå en cykel.

Yogyakarta på Java lite senare samma år. Ama åkte frampå en cykel.

Vid det här laget undrar ni säkert ifall Ama aldrig har trampat fram en cykel för alldeles egen maskin?

Jomenvisst har hon det! Bildbevis finns även för detta:

Gambia 1984. Vi hyrde cyklar och cyklade iväg på en tur. Vi var fyra stycken och på uthyrningsstället fanns det tre cyklar lediga, men som tur var hade dom precis lagat en punka på en fjärde cykel som Anders fick ta. Otur i turen på turen kan man säga ändå. Anders cykel var nämligen inte färdigreparerad så vi fick stanna och åtgärda pyspunkan vid ett flertal tillfällen genom att pumpa in mer luft i däcket.

Hoppsan! Det syns inte på bilden att Ama faktiskt var uppflugen på själva cykeln, så nåt riktigt bra bevis på att Ama cyklar själv finns nog inte.

Eller jo förresten!

Här kommer en nio sekunder lång film som är ett tydligt bevis:

Ama på sin fina motorvelociped! Velociped är ett gammalt ord för cykel och enligt vissa (osäkra) källor är ordet ”moped” en förkortning av motorvelociped. Att moped på spanska heter ”ciclomotor” förstärker beviset ytterligare. HÄPP!

Sen kan ni väl vara snälla och bortse från att Ama saknar hjälm och dessutom ”lyckas” med en tjusig albatrosslandning? Tack på förhand för det.

Gomorron!

Jardines de La Santa

I måndags åkte vi ut på en liten minisemester som involverade två övernattningar. Första stoppet blev här, i La Santa utanför Totana.

Där hade vi bokat in oss på hotellet Jardines de La Santa som hade en väldigt pampig entré.

Det var ganska fullt på parkeringen, men till slut lyckades vi hitta en ledig plats.

Vi traskade iväg mot incheckningen.

Hotellet låg i en vacker byggnad som förde tankarna till Amas favoritboenden – paradorer, alltså.

Rummet som var fint hade en trevlig terrass.

Där fick vi en välförtjänt belöning efter den strapatsfria bilfärden dit.

Kan hända att det blev lite plicketiplock också medan vi satt där och njöt i skuggan.

Allt under överinseende av vår nya polare – Långben.

Sen skulle vi bada i poolen. Jajjemensan! Badkläderna var med minsann.

Dags för årets premiärdopp!!!

Då kom resans enda lilla besvikelse. Poolen var stängd. Hade vi läst på lite bättre när vi bokade så hade vi sett att poolen bara var öppen på helgerna och vi var där en måndag.

Nåja. Kanske likaså bra att den var stängd – vi hade ju precis ätit och dessutom slapp vi blöta ned badkläderna. Tänk positivt!

Vi kollade runt lite mer på hotellet istället för att bada.

Hotellet hängde ihop med en kyrka, den ber Ama om att få återkomma till i ett annat inlägg. Det som pockade mer på vårt intresse var dörren man kan skönja där under trädet mellan byggnaden och staketet.

Den här alltså. Innanför dörren fanns det en bar, Anders knackade på men ingen kom och öppnade. Attans också! Verkade som att även baren var stängd…

Men vi kom in, blev serverade och satt där i skuggan under ett stort träd och bara njöt av tillvaron. Utsikten kunde vi inte heller klaga på.

– Jamen skål på dig då!

Nu tror Ama att ni undrar över hur tusan vi kunde ta oss in till baren när ingen kom och öppnade dörren?

Jo, förstår ni…

Muren som omgav den låsta dörren var inte särskilt svårforcerad, så vi plankade in. Ni skvallrar väl inte?

Efter förfriskningen i baren fortsatte vi att kolla upp omgivningarna i närområdet. Mer om det nån annan gång.

Gomorron!

Glad Midsommar!

Idag är det midsommarafton. Den dagen tycker Ama borde ha utsetts till Sveriges nationaldag för då vet svenskarna hur man ska fira. Å ena sidan kanske det hade varit jobbigt att ha en nationaldag som inte är på samma datum år från år, fast å andra sidan finns det väl ingen svensk som missar när det är midsommarafton?

Det spanska ”midsommarfirandet” är alltid på ett spikat datum och infaller på kvällen den 23/6, dan före San Juan (Johannes döparens dag).

Så här såg det ut förr om åren på kvällen den 23:e – folkfest på stränderna. Dom senaste åren har man dock inte fått fira på detta vis av någon konstig anledning…

Så här såg delar av vårt svenska midsommarfirande ut 1993 i ett typiskt svenskt midsommarväder på Arholma. (Ja, Ama vet att det är en reprisbild, men dels är det väldigt vanligt med sommarrepriser och dessutom tycker hon att bilden inger ett visst hopp).

Då återstår det bara för oss här på Amabloggen att tillönska er alla en:

Hoppas ni får en riktigt härlig midsommarafton!

Gomorron!

Hemresan

Efter en natt i Skelleftehamn (okej, det var i Puerto de Mazzarón) så åt vi frukost just nedanför den pension där vi hade sovit över.

Efter frullen stuvade vi in bagaget i bilen igen. Ser ni den där coola byggnaden i bakgrunden?

Den här alltså:

Stadens bibliotek. Verkligen en häftig och passande väggmålning och biblioteksskylten var också läcker.

Vi lämnade stället och hade som mål att kolla in en fyr på vägen hem. Fast det där var inte den fyren, det var ”bara” en av alla dom roliga rondellprydnader som finns överallt här i Spanien. Det blev liksom en bonusfyr.

Bilresan gick norröver utefter vackra bergsvägar utmed havet.

Vi kom även in på smala vägar ute på landsbygden. Ama gillar inte vägar som saknar mittmarkering.

Fast kvarnen var fin.

Vi körde ut mot La Manga, namnet blir ”Ärmen” på svenska. En lååång och väldigt smal udde som ringar in Mar Menor så det bildas ett litet innanhav.

Ut på själva udden begav vi oss inte, nej vad vi hade siktat på var som sagt en fyr.

Nämligen den här:

Fyren vid Cabo de Palos som uppfördes 1865.

Den låg högt uppe på en kulle, men bilvägen dit upp var stängd så vi blev så illa tvungna att traska upp med hjälp av apostlahästarna. Gå till fots, alltså.

På vägen upp kunde Anders såklart inte låta bli att kliva upp på en kant för att fota utsikten mot La Manga från det andra hållet än den vyn vi hade haft på vägen mot fyren.

Så här blev bilden ifall ni undrade och om ni inte undrade så blev bilden så där ändå.

Ama tog sig ända upp på toppen, men blev lite sur när hon såg att vissa minsann hade fått ta bilen upp! Lite gladare blev hon när hon såg att man bara fick besöka själva fyren ifall man bokat in ett besök i förväg. Jaaa!!! Hon slapp klättra upp i den, för nåt besök hade vi inte bokat in.

Sen var det bara att börja knata nedåt igen.

På vår väg ned såg vi att fyren gjorde rätt för sig som varandes fyr och lyste så mycket den bara orkade.

Därefter blev det en kort stunds tunnelseende innan vi var hemma i Torrevieja en timme efter vi lämnat fyren bakom oss.

Jodå. Vår tvånätterstur är över för den här gången. Irl, vill säga – på bloggen kommer den med allra största sannolikhet att fortsätta ett tag till.

Gomorron!

Vidare mot… Skelleftehamn?

Vi hade i förra inlägget hamnat i Tomteland. Eller i alla fall i La Santa, vilket som lät som Tomteland i Amas öron.

Dagen efter var det dags att resa vidare, men först frukost!

Lite trist att det alltid ska vara sån trängsel i frukostmatsalarna.

Frukostbuffén var över alla förväntningar, det fanns många godsaker att välja mellan.

Ama valde det godaste hon kunde hitta – en chokladgiffel. För att kompensera eventuella onyttigheter så tog hon även ett par små bitar av melon. Nyttigt!

Efter att ha vilat en stund på rummet och för en sista gång ha kollat in den formidabla utsikten från vår terrass…

… så checkade vi ut från det fina Tomtehotellet i La Santa.

Vi åkte ned från bergen utefter dom vackra vägarna.

Körde genom centrala Totana vilket var betydligt finare än industriområdena i utkanterna. Senast vi var här och övernattade i stan så var det marknad på båda sidor om den uttorkade flodbädden.

Förra gången satt vi även på det där torget och avnjöt goda tapas. Det är verkligen kul att få göra återbesök i minnenas alléer, även om man inte stannar till och gör det ordentligt om man så säger.

Den fortsatta resan gick ut mot kusten, trots att det på bilden ser ut som om vi siktade mot bergen igen.

Vi passerade Mazarrón. Passerade ja.

Vårt mål var nämligen detta:

Puerto de Mazzarón. Här kan Ama återknyta till rubriken. Puerto de Mazzarón har väl ungefär samma anknytning till Mazzarón som Skelleftehamn har till Skellefteå? Hamnen ute vid havet, alltså.

Sen att vi slapp uppsöka Saluden (vårdcentralen) var en riktig bonus.

Vi hittade en superbra gratisparkering precis intill hotellet. Vår röda bil känner ni nog igen vid det här laget, och vi bodde på pensionen med alla markiser där till höger i bild. Kan knappast bli bättre.

Vi checkade in och blev väldigt glada att dom hade tillmötesgått vår önskning att ställa in en kyl på rummet. Frågar man snällt blir man ofta bönhörd.

Idag bär det av hemåt igen, men det lär komma mer på bloggen från den här resan. Ni har väl inte ledsnat?

Sen från en sak till en annan – HEJA SVERIGE ikväll!

Gomorron!

Till Tomteland?

Igår gav vi oss iväg på en liten minisemester, men vart skulle vi styra kosan?

Vi började som oftast här:

Nere i garaget. Anders såg till att dom viktigaste grejerna kom med, som bloggmojängen och kuddarna. Ja, resväskan är rätt bra att ha med sig också.

När vi åkte iväg i vår rena, fina bil såg vi att det var långt ifrån alla som hade kostat på sina bilar en 1-eurosdusch.

Vi åkte förbi den ”gräsliga” bilen som Ama har fotat typ 1000 gånger med väldigt dåliga resultat. Den här gången blev bilden hyfsat skarp, fast bilens glada ögon hamnade bakom en flagga. Nåja. Ama kommer inte att ge upp, nån gång kanske hon lyckas? (DUM kamera som inte lyssnar på Amas order om att ta en bild vid rätt tillfälle!)

För första gången på väldigt länge – första gången i år faktiskt – så lämnade vi vår Valenciaregion och körde in i en av grannregionerna. Vi kom in i Murcia.

Här skulle Ama fota ännu ett bevis på att vi var på väg mot Murcia, men istället lyckades hon fota sin fot som kom med i överkanten av bilden. Skumt… Ama skyller ännu en gång på den bångstyriga kameran, för så där vig är verkligen inte Ama.

Motorvägar kan vara rätt trista att köra på, men dom vackra neriumhäckarna mellan körbanorna och bergen runt omkring gör det rätt trevligt ändå.

Nu var det inte staden Murcia var på väg till utan vi styrde kosan lite mer söderöver och körde in vid Totana. Den där omgivningen gör dock inte den fina staden rättvisa. Industriområden är sällan särskilt skojiga.

Efter att ha passerat Totana körde vi på mindre vägar.

Mindre och betydligt mer sceniska vägar.

Till slut kom vi fram till vårt mål:

La Santa. Månntro om vi hade hamnat i Tomteland? Nej, det är nog snarare en ”förort” till Totana.

Vi hittade fram till vårt hotell. Sen hittade vi på lite annat också, men mer om det nån annan gång – nu är det dags för frukost.

På återhörande!

Gomorron!

Blandat från helgen

Vi har pysslat med lite av varje under den helg som just har passerat.

Vi har bland annat:

• Ätit tapas.

• Tittat på en fotboll.

• Tittat på månen.

• Tvättat, det var ju ”låg”pris-el hela helgen. Och nej, Ama har inte lyckats bestämma sig för vilka klädnypor som ska få korgen från nypkorgen för att ge plats till dom nyinköpta. Vissa beslut är verkligen inte enkla.

• Blivit överfallna av sandregn igen. Lyckligtvis inte då när tvätten hängde ute på tork.

• Sammanstrålat med goda vänner.

• Käkat tillsammans med vännerna på Bar Carlos. Dom flesta verkade vara mer intresserade av den andra fotografen och en var mest intresserad av maten.

Sen har vi sysslat med en del förberedelser inför dagens äventyr:

• Bilen fick sig en 1-eurosdusch. Inte för att den hade stått ute i sandregnet, men den var lite prickig ändå.

• Sett till att även bilen håller vätskebalansen på rätt nivå.

• Rutorna blev extra putsade.

Det sista var av största vikt, för nu ser det ut såhär i vår hall:

Resväskan står redo. Samtidigt står bilen nyduschad med rena rutor nere i garaget. Då kan det tänkas att inte alla Amas bilder från bilen blir helt värdelösa. Men om så skulle bli fallet så kommer Ama att skylla på att mobilkameran inte lyssnar på henne.

Om ett par timmar ger vi oss av.

Ha en fin start på veckan!

Gomorron!