Det där med språket…

 

… det är inte så lätt alla gånger.

Under den pågående tapasmaran så besökte vi det här stället:

Mullin’s.

Där hade dom detta på menyn:

Cazón en adobo Mullin’s?

Qué, liksom?

Vi frågade servitrisen som ryckte på axlarna och var lika frågande hon.

Man kan ju tycka att hon kunde ha gått in och kollat med kocken? Men, men… Istället anlitade vi den alltid så ”pålitliga” Google translate:

Okeeej… Vi blev inte sådär jättemycket klokare.

Men satte man bara dit en punkt efter förfrågningen så blev det genast mycket klarare:

Eller inte…

Vi valde den andra tapasen dom hade på menyn denna vecka:

Kyckling i curry klurade vi ut och gott var det.

Vi gick utefter Playa los Locos och det var rätt mycket folk på den stranden också.

Käkade ett par goda tapas även där. Ama tyckte dock inte att dom stämde med facit. Laxen var mer som torsk och grönsakerna i riset påminde mer om bläckfisk? Den här gången var det varken språkförbistringar eller fel i facit som ställde till det. Ama hade helt enkelt läst menyn för veckan innan. Haha!

Vi vandrade inåt stan igen.

Det där bordet var ledigt och restaurangen hörde till dom som deltar i tapasrejset, men Anders verkade ha siktet inställt på nåt annat? Hmm… Undrar vad?

Till slut kom vi tillbaks till ”gå”, kan man säga. Mullins igen.

Det vore väl som tusan om man inte skulle testa en sån där ”Jag har en skål i marmor”. Vi är väl inga fegisar heller!

Eller jo. Det är vi, Mullin’s ligger där bakom axeln på Anders. Själva sitter vi på Tapón Manchego och tar en varsin begriplig tapa+vin för 1,30 per person.

Idag är vi kanske tuffare? Återstår att se… Det verkar i alla fall bli en lika fin dag idag.

Gomorron!