Den kom Ama ihåg när hon gick igenom bilderna till förra inlägget.
Den 6:e december 1985 flyttade vi in i vårt hus i Sollentuna. Det var den vinterns värsta snöoväder just den dagen vilket inte underlättade flytten.
Sen följde ett helt gäng renoveringsprojekt. Huset som var från slutet av 1930-talet hade inte en enda rak vägg. Jobbade man med vattenpass för att få saker och ting raka så såg det hur snett ut som helst, så det var till att arbeta lite på känn.
Här var Ama i full fart med att tapetsera i badrummet. Förmodligen är den där bilden arrangerad. Efter varje uppsatt våd av den superdyra tapeten med typ en meters mönsterpassning sprang Ama upp till soffan och ville inte vara med längre. Anders fick lirka med henne och till slut var tapeten på plats.
En kväll när Ama kom hem från ridhuset möttes hon av den här synen. Anders hade rivit ned allt från väggarna och var i färd med att bryta upp golvet. Hennes spontana reaktion var:
– Jaha? Vi ska tydligen renovera hallen?
En smärre utgrävning under trappen var ett annat projekt.
Sovrummet fixades också till.
Här visade Ama var skåpet skulle stå i köket. Eller hon satt i alla fall i skåpet. Förmodligen tog hon igen sig – det är jobbigt att renovera.
Anders slipade fram originalträgolvet på kontoret. Ama titulerade honom ”Doktor Anders” under den tiden.
Ama höll på med lite mer finlir. Undrar vad hon egentligen pysslade med där och om det verkligen behövdes? Kanske var detta ännu en arrangerad bild…
För att inte skada sig när man renoverar är det av största betydelse att använda dom rätta verktygen och redskapen.
Som den här snickarbänken.
Okej. Det här såg kanske lite säkrare ut.
Det var inte bara inomhus som vi fixade och donade. Trädgården fick också en rejäl duvning.
Vi tog bland annat bort den här björken…
… och Anders som inte verkar gilla det gröna på växterna så mycket fällde den här fina granen. Ama tyckte att han åtminstone kunde ha väntat tills julen.
Vi var även tvungna att lappa och laga huset på utsidan.
Ja, det är rätt mycket jobb när man har ett hus och när vi hade bott där i drygt 20 år var det dags att börja om med renoveringen igen.
Då tyckte vi att det var nån annans tur att ta vid…
… så i september 2006 packade vi bilen med dom grejer som vi helst ville ha kvar och körde till den nybyggda lägenhet som vi hade köpt i Torrevieja tre år tidigare. Huset var sålt och resten av grejerna hade vi gett bort eller slängt.
Nu kanske ni tror att det där med att det var dags att börja renovera igen var anledningen till att vi flyttade?
Nej, nej. Vi är inte rädda för lite renovering.
Den EGENTLIGA anledningen till att vi flyttade till Spanien var denna:
Vår favoritfärg – barkbrun – gick ur produktion. Det blev dödsstöten för vårt boende i huset. Utan barkbrunt kunde vi helt enkelt inte bo kvar.
Gomorron!