Vad en Ama de casa behöver

 

Ama vet inte om ni har lagt märke till en sak i dom senaste inläggen?

Det här alltså:

Vilken fin dator! Inte som Efraim, med ett ofungerande E, inte heller som den där ”gamla” datorn med löstagbara skärmen som var tung som fa… attans, utan smäcker och fin.

Jodå. Ama har fått en alldeles sprillans ny dator. Weehooo!

Precis vad en hemmafru behöver, kolla bara:

Oj… Nu blev det väldigt fel.

Ama tar om det:

Precis vad en hemmafru behöver, kolla bara:

Visst är den fin! Och smäcker! (Till skillnad från hemmafrun).

Den var perfekt att ha med på sjukhuset och dataavdelningen hade gjort i ordning den så Ama inte ens märkte att hon hade bytt dator. Bortsett från att den är ack som ett fjun så lätt (1,2 kilo). Älskar den!

Igår var vi ju hemma igen. Gick ut för att äta en bit och fick syn på detta:

Ibland är särskrivning det bästa. Om det hade varit en halvstekt kyckling hade det inte varit så lockande. Men en halv stekt kyckling är kanske inte så dumt?

Eller den kanske inte var så bra trots allt…

När man äntligen har blivit utskriven från sjukan så vill man gärna satsa på ett säkert kort ändå:

Kebaben på La Ola är superbra! Så ni kan inte klandra Ama att hon tjuvstartade. Efter fem nätter på sjukan med sjukhusmat var det helt omöjligt att invänta den långsamme fotografen.

Efter lunchen kände sig Ama redo att möta världen och utmana ödet!

Närmsta vägen (den röda) måste ju vara den bästa! Hmm… Det är kanske tur att Ama har sin Stalker som hittade en säkrare väg (men betydligt mindre äventyrlig – vilken fegis!).

Ha en finfin lill-lördag!

Gomorron!