En härlig kväll med Västerbottenstema

22 mars 2019

 

I onsdags var vi bjudna hem till…

1

… Leffe…

2

… och Karlsson.

3

Först samlades vi – Leffe, Per, Ami, Ama, Patrik, Yvonne och Karlsson – ute på terrassen på framsidan och avnjöt ett glas cava. Av Stalkern syntes inte ett spår. Undrar just var han höll hus?

4

Vi passade också på att beundra Leffes senaste projekt – den där trappen. Ami verkade en anings förskräckt och misstänksam, men Ama var modig och hade redan skuttat (nåja) nedför den.

Efter den senaste tidens finväder hade vädergudarna vänt oss ryggen och bjöd på moln och kalla vindar.

Men vad gjorde väl det…

5

… när det fanns härlig stugvärme och ett fint uppdukat bord inomhus.

Hittills kanske det verkar lite oklart med det där Västerbottenstemat? Det var mixat med folk med sina rötter ända uppifrån från Lappland via Finland ända ned till Skåne.

Men om man bara tar bort det där ”te” ur ordet ”Västerbottenstemat” så klarnar det. Det handlade om Västerbottensmat.

6

Inledningsvis blev det västerbottenspaj och tjälknöl gjord på en älg fälld i Västerbotten, möjligen av Karlsson herself. Omöjligt att avgöra vem i jaktlaget som fällt just den älgen.

Superdupergott!

Ama höll noga koll på huvudrätten som stod och väntade på köksbänken:

7

Parisare från Bastuträsk!

8

När vi hade mumsat i oss den goda förrätten så var det dags att grilla parisarna. Leffe var grillmästare och Patrik… Ja, han övervakade väl det hela. Dom på bortre grillen var den vanliga sortens parisare medan dom på hitresidan var en nyhet – chorizoparisare.

9

Ama – som är konservativ av sig och inte ville riskera nåt – gjorde i ordning en originalparisare med dom rätta tillbehören. Senap, ketchup, rå lök och gurkmajonnäs.

Himmelskt gott!

Men det såg mörkt ut ett tag:

10

För Ama var så till sig av det högtidliga ögonblicket att äntligen få äta en riktigt äkta parisare igen, så hon hade glömt att ta av sig solglasögonen. När hon blev tillsagd att det kunde vara läge att ta av dom så var det fortfarande himmelskt gott och såg dessutom inte ett dugg mörkt ut längre.

11

Till andra omgången så vågade sig Ama till och med på att testa nymodigheten – chorizovarianten. Den var också suveränt god.

Till kaffet blev det ytterligare en västerbottnisk specialitet:

12

Grisar! Anisbröd alltså. Såna fick vi alltid på jularna hemma när Ama var liten. Har inte ätit såna på mååånga år – snacka om nostalgikick!

Tack alla – och särskilt Leffe och Karlsson – för en smarrig, glad och trevlig eftermiddag och kväll!

Gomorron!