Lördagsnöjen

11 mars 2019

 

Det var självklart Schlagerfinalen som var highlighten i lördags. Men det var ju en hel lång dag att roa sig på innan den började klockan 20.

Dagen inleddes som vanligt med…

1

… frukost. Den här dan hade dom faktiskt tillhandahållit en macka med olivolja och tomatröra istället för den sedvanliga sockerkakan. Detta gjorde att Ama tiggde till sig en ”liten” bit av Anders chokladsockerkaka. Har kroppen vant sig med den klassiska frukosten så har den. Ama hade förpassat den läbbiga-konsistens-yoghurten bort från brickan och ersatt den med lyxyoghurt från Aldi.

Sen då? Det var faktiskt en ganska lång tid kvar till att klockan skulle bli 20.

Ama tittade ut genom fönstret och fick en idé…

2

Bilen vid pilen (den röda pilen alltså, vad det är för träd vete sjutton). Nu kom Ama av sig… Var var vi? Jo just ja. Bilen vid pilen – det är vår bil.

Ama: Vi kan väl gå ut en sväng?

Anders: Självklart! Det låter som en strålande idé i det här strålande vädret.

3

Ama: Du kan väl skjutsa mig? Jag är konvalescent, du vet…

Anders: Aldrig i livet! Vi skulle väl ut en sväng?

Så vi gick.

4

Här tog det stopp. Dörren där vägrar öppna sig på helgerna. Som tur var så funkar den bortre dörren så man kommer ut.

Ama försökte genast sätta sin plan i verket:

5

Ama: Vi åker hem! Mycket mysigare att se Schlagern där hemma! (Det var där vid den röda pilen som Ama tittade ut, fick syn på bilen och smidde sina eminenta planer på att rymma).

Vad Anders svarade på det tror Ama att ni kan lista ut själva.

6

Så vi tog en promenad på sjukhusområdet.

7

Jahaja. Åt vilket håll ska man gå nu då? Kanske finns det nåt intressant att blogga om?

Jomen det gör det väl alltid!

8

Ama hittade den vanligt förekommande självtömmande papperskorgen med påse…

9

… och den mindre vanligt förekommande direkttömmande papperskorgen utan påse.

Sen blev det lite ledsamt:

10

Stackars Niklas hade blivit dumpad…

Vi det här laget kom Ama fram till att det kanske inte var sådär jätteintressant och att inlägget tyvärr skulle bli tämligen sopigt, så det var lika bra att gå tillbaka till rummet igen.

11

Det visade sig då att dörren där vi hade kommit ut var typ enkelriktad och den ville inte alls släppa in oss igen.

Läget var akut!

Vad tusan gör man när läget är akut?

12

Ja, då går man till akuten, för där kommer man alltid in.

Vi promenerade runt sjukhuset – både ute och inne – flera gånger då i lördags, man blir rastlös av att vänta på nåt så storslaget som en Schlagerfinal.

Sånt traskande kan löna sig, för kolla bara:

13

En timme och trettiotvå minuter innan det skulle dra igång så hade Ama uppnått sitt mål på 10.000 steg per dag.

Ama vet att det är fult att skryta, men måste ändå medge att hon är ganska stolt över sin bedrift. Att uppnå stegmålet (som motsvarar ungefär 9 km enligt telefonen) tre dagar efter en operation, med 29 stygn på magen och dessutom en dränageslang från magen vars behållare hon bär runt i kassen som syns i bilderna här ovanför. Jodå. Ama är till och med mycket stolt att greja stegmålet under dom förutsättningarna.

(Att sen Amas telefon råkade följa med Anders när han åkte och handlade på Mercadona, det behöver vi väl inte bry oss om?)

Gomorron!