Var hamnade vi?

28 februari 2019

 

Det började som vanligt i garaget:

1

Ama – som är kuddansvarig – lassade in det viktigaste i bilen.

2

Precis när vi skulle åka så krånglade Tomtomen. Men det var ju inga problem, Ama är en alldeles utmärkt kartläsare.

Anders (och Ama) andades dock ut en aning när den återfick andan efter en omstart och visste var vi befann oss och vart vi skulle.

3

Här förde vi en diskussion. Ama hävdade å det bestämdaste att vi hade varit i Fuente Álamo, medan Anders å sin sida sa att där hade vi aldrig varit.

Det är i såna lägen det är helt perfekt att ha en blogg. En snabb kontroll där visade att vi visst hade varit i Fuente Álamo och sovit över där en natt. Fast inte just i den Fuente Álamo som vi passerade igår. Visst är det egentligen rättvist att båda kan ha rätt? Å andra sidan är det dumt att döpa olika ställen till samma namn.

4

Vi konstaterade att ”vår” gamla rastplats på vägen mot Granada hade öppnat igen. Men den här gången skulle vi inte så långt, så vi stannade inte där.

5

Strax efter rastplatsen var vi nämligen framme.

6

Lite smala gator, men ändå inte så farligt.

7

Fast sen tyckte Tomtomen att vi skulle åka in där. Det tyckte inte Ama.

8

Och – vips! – så var vi ute på landet igen.

Likaså bra att lyda Tomtomen…

9

… så vi vände där det var möjligt.

Lite senare kom vi fram till vårt boende för natten som var:

10

Ett trevligt och mycket centralt ställe.

11

Dessutom fanns det ett kök, så man kunde brassa sitt eget käk om man ville. Eller kanske tvätta? Vi ville varken göra det ena eller det andra.

12

Så efter att vi hade valt ett av dom två sovrum som fanns att tillgå så drog vi ut på stan.

Var har vi då landat denna gången?

Jo här:

13

I Totana.

Ett trevligt litet ställe vid foten av nationalparken och bergsmassivet Sierra Espuña.

Men några bergsklättringar blir det inte denna gång – idag åker vi hem igen.

Gomorron!


Testing, testing…

27 februari 2019

 

Jomen det var vi ju bara tvungna att göra.

Att testa alltså.

1

Så igår gick vi ned till Playa del Cura.

2

Precis där ovanför ligger den ”hemliga” busshållplatsen. Även fast dom har fyllt i gulfärg där man inte får parkera så är stolpen fortfarande borta och det står inte ”BUS” där i gatan längre, men det är en busshållplats.

Vi var ute efter att testa ifall vår påfyllning av busskorten dagen innan hade funkat fullt ut.

3

Där kom bussen. En ny röd och fin också. Ooo… Spännande!

Och kolla bara:

4

Jaaa! Dom funkade, busskorten.

Vi åkte med hit:

5

Till Cabo Cervera och den härliga strandpromenaden mot La Mata.

6

Det var många som surfade där i vågorna.

7

Riktigt duktiga var dom också.

Men den duktigaste… Eller i alla fall den märkligaste surfaren var den här grabben:

8

Nån sorts tvåvåningssurfingbräda åkte han runt med. Eller hade han möjligen byggt om en strykbräda? Attans också att Ama har slängt sin strykbräda, där fanns det ju ett mycket bättre användningsområde för en sån.

9

I brist på både surfingbrädor och strykbrädor så valde vi att promenera istället.

10

Studerade trädgårdsmästaren som pysslade med växtligheten där i sanddynorna.

11

Här var vi på väg tillbaks från lunchen där borta längst ute på udden. Kan se ut som att vi bara vände där vid trädgårdsskötseln, men beviset att vi varit där längst borta finns med i bild. Ser ni det? Ja, såklart. Doggybagen.

12

Tillbaks till gå, kan man säga. Eller tillbaks från gå kanske blir rättare eftersom vi hade gått både fram och tillbaka. Här väntade vi på bussen vid Cabo Cervera igen.

13

Den busshållplatsen är inte fullt lika hemlig som den vid Playa del Cura. Tyvärr var det en gammal blå buss som kom den här gången, men man kan inte få allt här i livet. Lyckligtvis funkade korten även på den.

Ja, nu har vi testat att våra nypåfyllda busskort funkar. Dessutom får man stegkvoten fylld ifall man inte åker bussen ända fram utan promenerar en del av sträckan också. Två flugor på smällen, typ.

Nu när vi har testat att det fungerar att åka lokalbuss så tänkte vi våga oss lite längre bort:

14

Men nej, Rulle. Du är en vaktälg som ska bevaka lägenheten. Vi ser dig även om du har försökt gömma dig i packningen.

Gomorron!


Påfyllda busskort!

26 februari 2019

 

Efter 19 dagars väntetid så var det då äntligen dags att förhoppningsvis få våra busskort påfyllda för ännu ett år.

1

Dom där kölapparna fick vi alltså den 6:e februari och igår var det då dags. Vi hade könummer 43 och 44 och skulle vara där klockan 11:36 respektive 11:39. (Ja, busskort kan väl liknas vid nån sorts id-handling så det är alltså lag på att se ut som en mupp även på såna).

Vi gick iväg till stället där påfyllningen görs.

2

Klockan 11:24. Vi kom fram och gick in.

3

Klockan 11:27. Båda korten var påfyllda och klara.

Tre minuter tog det. TRE minuter! Och då satt killen ändå och hjälpte ett annat par när vi kom in. Nåt könummer pluppades inte fram heller, vi gick bara fram när paret innan lättade från sina stolar.

Enda skillnaden mot förra gången när vi var där och fick dom där nummerlapparna nitton dagar tidigare var att det var färre människor där då (ingen alls, alltså). Varför i jösse namn kunde han inte ha fyllt på korten direkt?

4

Klockan 11:33. Vi var hemma igen – innan vi hade vår första tid. Relativt rolig tid där också. (Kollade fototiden och den säger 11:31. Mikron går alltså inte riktigt rätt, men å andra sidan är fototiden inte lika rolig som den på mikron).

Man slutar aldrig förvånas över den spanska byråkratin…

Nåja. Nu har vi busskorten påfyllda för ett år till utan kostnad. Hur firar man det på bästa sätt månntro?

Tja… Vi gick ut på en promenad.

5

Först rakt ned på Playa del Cura.

6

Fortsatte bort mot piren.

7

Trampade vidare efter paseon nere på stan.

När vi kom till Acequión såg vi en hägring:

8

Äsch. Det där var visst bara Ama.

Tar om det där.

När vi kom till Acequión såg vi en hägring:

9

Äsch. Det där var visst bara en häger. Nu ger Ama upp det där med hägringar.

10

Till slut kom vi så långt som vi hade tänkt oss – till slutet på Playa los Náufragos.

11

Där ligger den här restaurangen. Visserligen är den stängd såhär års, men har vi gått dit har Ama gått ungefär 5000 steg och när hon sen kommer hem har hon alltså uppnått stegmålet.

Så där vände vi om och gick hemåt igen.

12

Vi åt en god lunch på vägen hem. Men ser inte Ama lite missnöjd ut där på bilden? Varför då, månntro?

Jo, förstår ni…

13

Den där restaurangen där vi satt så skönt i solen, den ligger i huset på bortre delen av busstationen.

Busstationen för lokalbussarna, alltså.

Hade det inte varit smartare att fira dom nypåfyllda busskorten med att åka buss? Då hade vi dessutom säkert vetat att dom faktiskt fungerar också.

Nåja. Man kan inte tänka på allt.

Gomorron!


Bilträff

25 februari 2019

 

Sista söndagen varje månad så är det bilträff i Pilar de la Horadada.

1

Man vet att man nästan är framme då man ser den här rondelltjuren.

2

Anders hittade genast en fin bil som han kunde tänka sig och Ama gillade den också. Fin färg! Men det Anders pekar på där var en skada, så den fick vara.

3

Fanns andra intressanta objekt också.

4

Den där bilen var väl fin?

5

Den där fortmoppen var lite… eljest. Bensintanken såg ut som en kista?

Eller var det verkligen bensin som förvarades där?

6

Kanske inte…

7

Amas tanke med att åka dit igår hade kanske inte så mycket att göra med om vad som kunde finnas i tankarna. Nej, det är ju alltid loppis där ute också. Då kanske man äntligen kan hitta en lavalampa?

8

Anders – som är lite less på tjatet – försökte klassa den där som en lavalampa, men den enkla gick inte Ama på.

9

Ej heller dom här. Ett par lila hänglampor och en krockskadad paljettlampa? No, no. Lavalampa! Ama vill ha en lavalampa!!!

Anders börjar tröttna och tycker att Ama kan ta ”vad som helst” bara det lyser.

– Okej, sa Ama. Du har pratat om att du vill ha en ny telefon?

10

–  Nån av dom här kanske duger? Dom är ju nya för dig i alla fall…

Sen pratade vi inte mer om varken lampor eller telefoner.

11

Vi träffade på vänner också, som man ofta gör på dom där bilträffarna. Vi satte oss ned och pratade med Fredrik, CarolinChristel och Leif.

Men vad var det vi kollade in där?

Jo:

12

Vinnaren i bilkategorin den här söndagen. En väldigt läcker Cheva, trots att den var blå. (En fin storpudel också, eller vad säger du Ami?)

Men det bästa med bilträffarna är nog ändå detta:

13

Alla fordon är så välputsade så man kan spegla sig överallt.

Jodå. Precis överallt!

14

HÄPP!

Gomorron!


Skyltsöndag – ask

24 februari 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Ask.

Hmm… Fria tolkningar gäller för båda utmaningarna, men får dom vara hur fria som helst?

Okej, lite blandade tolkningar med bilder från veckan som gick och även från veckor som har gått för länge sen kommer här i en salig röra:

1

Den här mannen vaskar oförtrutet guld på ett jalusi här i Torrevieja. Hmm… Lite långsökt kanske.

2

Dom här fortmopedisterna i Madrid (som stod still) hade gyllene kaskar på sig. Tur för dom, det såg väldans vådligt ut.

3

Undrar om man får en ask ifall man köper en sån där task?

Oops… Vad hände där med bloggen? Ama ber så hemskt mycket om ursäkt för den urspårningen.

Men när vi ändå är inne på den linjen kan vi fundera på det där med om storleken faktiskt har betydelse?

Hur definieras egentligen en ”ask”?

4

Dom där är för stora för att vara askar va? Det är snarare lådor…

5

Det här då? Nja… Det är mer ett paket. Till och med ett inverterat paket – det är ju helt tvärtom ifall man jämför med ♫ ♫♪♪ Ett litet rött paket med vita snören… ♫ ♫♪♪.

6

Pusselask? Nja… En pusselkartong, va? Men snacka om bautastort! 42.000 bitar. Ama lät det få bo kvar där i skyltfönstret i Madrid. Har försökt bygga ett 3000-bitars en gång, det skapade en himla massa damm och blev aldrig klart. Men katten hade kul med alla pusselbitarna.

7

Här då? En himla massa askar. Eller boxar… För stora för att vara askar, va?

8

Här fanns det några mindre askar på rea. Tror tusan det, bilden är från i veckan och det är faktiskt ”ett tag” sen julen tog slut.

9

Det börjar nog med en låda eller box där längst ned, men högst uppe på toppen – där är det väl en liten ask?

10

Här har vi fyra askar fyllda med kärlek i ett skyltfönster. Eller det är åtminstone kärlek utanpå.

11

IKEA kan man alltid lita på! Chokadaskar. Det heter chokladaskar! Fast Ama skulle inte ha nåt emot en chokladlåda heller. Kärlekstemat hänger kvar som en tillfällig röd tråd.

12

Tråden fortsätter – ännu mera kärlek i askar! Men det gör ju inget – kärlek kan man aldrig få för mycket av.

Till slut en bild som verkligen stämmer in på veckans båda teman:

13

En skylt med Ask. Ja, Embla får hänga med på ett hörn hon med.

Schlagern, då…

Jo. Ama fick alla rätt! Fast tvärt om. Dom som hon tyckte skulle vinna gick till andra chansen, och dom som borde fått en andra chans? Ja, dom gick direkt till final.

Nu har vi hört alla låtar som slåss om att vinna årets Schlager. Ama (som inte minns ett enda av bidragen) tror att hon hejar mest på Lina Hedlund.

Anders då?

Som vanligt blev det överslagshandling för hans del då när spänningen blev för stor:

14

Så han började sortera läkerolaskarna som vi förvarar i vår kattask.

Gomorron!


Statyer i Madrid

23 februari 2019

 

Såna fanns det mängder av.

Mängder!

1

Allt från dom klassiska i parkerna. Ja, då menar Ama den där vita, högre där på bilden. Den röda ser man mer sällan. Om man inte tittar in på Ama-bloggen vill säga.

Nu tappade Ama tråden lite…

Få se nu. Jo, det fanns mängder av statyer. Allt från dom klassiska i parkerna till…

2

… dom klassiska på torgen och på taken. Och även dom gamla Disney-klassikerna som var lite mer rörliga av sig. För att vara statyer, alltså.

3

Det fanns huvudlösa statyer…

4

… och det fanns kroppslösa statyer.

5

Det fanns även statyer som delade med sig av sin visdom. Ja, om man var fräck nog att läsa över axeln, vill säga.

7

Ibland behöver man verkligen en kram.

8

Den här statyn var nog den mest fascinerande av alla dom som vi såg i Madrid. Jösses vad han hade kört fast där i leran!

9

Men? Han såg ut att klara ut det hela?

10

Jajjemensan! Han fick faktiskt en peng av Ama. Hon trodde – på riktigt! – att det var en staty från början, men blev rätt förvånad när han faktiskt rörde på sig.

11

Sen ropade han till Ama att hon var tvungen att ta ett foto till, så då gjorde hon det.

Jodå. Den grabben var rätt tuff.

Men dom tuffaste grabbarna fotade Ama lite senare:

12

Jodå. Bara så att…

Gamla vanliga statyer i parker och på torg i all ära, men dom roligaste hittar man ofta där man minst anar det.

Gomorron!


Hemresan

22 februari 2019

 

Igår gav vi oss av efter att ha slappat på hotellrummet en stund efter frukosten.

En sak som Ama ofta funderar över är:

1

Varför måste alla garage i Spanien vara så förskräckligt trånga?

2

Till slut såg vi ljuset i slutet av tunneln och kom ut ur garaget.

3

En smärre felkörning gjorde att vi fick studera tjurfäktningsarenan lite mer än vi hade tänkt, men ett extravarv fick räcka.

4

Sen blev det tunnelseende igen, men vi kom ut även därifrån och kunde fortsätta vår färd hemåt.

Ama hade propsat på att vi borde ha packat med snöstrumporna i bilen när vi gav oss av hemifrån…

5

… men klockan 11:11 var det 11 grader ute. Weehooo!!! En ännu bättre tid och temp än när vi åkte till Madrid. Då var det 14 grader klockan 14:14. Ja. Ama vet. En urdålig bild med speglingar och skit, men då bilden till slut blev vettig så hade klockan blivit 11:12. Inte alls lika bra.

6

Precis när vi var i störst behov så fick vi syn på en sån där bajsgubbe. En rastplats, alltså. Behovet vi hade var att ta en bensträckare och en kopp medhavd kaffe.

7

Amas personliga shaker såg till att kaffet blandades ordentligt och det gjorde han med den äran. (Fast fotarbetet får han nog jobba lite mer på…).

Efter fikapausen körde vi ifatt en lastbil…

8

… men den smet.

Strax efter körde vi ifatt en till. Vad tror ni hände då?

9

Jo, den smet den också.

10

Vi körde även ifatt ett stort rackarns rör.

11

Den här gången var det vi som smet. Ni ser röret där i backspegeln.

12

Sen gick allt med vindens fart…

13

… och det dröjde inte alls så länge innan vi körde ned i ett annat trångt, men väldigt bekant garage. Vårt eget, alltså. Nåja, eget och eget… Det är ett gäng grannar som även dom har sina platser i det där garaget.

14

Vi firade hemkomsten med att gå ned på Playa del Cura och ta ett par tapas på den mycket populära restaurangen Lizzaran.

Hemma igen, alltså.

Egentligen är det inte så dumt att passen är giltiga såpass kort tid som dom ändå är – Ama ser redan fram emot nästa besök till Madrid.

Gomorron!


Det gäller att passa på!

21 februari 2019

 

1

Häromkvällen var månen ganska full. Det har inget med saken att göra, Ama tyckte bara att hon för en gångs skull lyckades träffa av månen rätt bra.

Men som rubriken säger: Det gäller att passa på!

Så när vi ändå var i Madrid så gick vi hit igår morse:

2

Till en fin gammal anrik byggnad.

Nämligen:

3

Svenska Ambassaden här i Spanien.

4

Riktigt hur anrik byggnaden är kan man läsa på den här skylten. (Blir betydligt lättare om man klickar på bilden två gånger så man får se den i större format).

5

Vi lyckades låta bli att trycka på dörren och blev insläppta ändå. Skylten ljög inte, dörren öppnades automatiskt.

6

Där inne passade vi på. Ja, att ansöka om nya pass, alltså. Det var huvudanledningen till att vi åkte hit till Madrid, våra pass går snart ut. Och ser man det krasst så har dom redan gått ut beroende på vart man har tänkt åka. Vissa länder har ju regeln att passet måste vara giltigt ett halvår efter att man tänkt åka därifrån. En mycket märklig regel kan Ama tycka. Är passet giltigt så är det väl det ända tills utgångsdatum har passerat?

Nåja. Nu har vi ansökt om nya pass och kan hämta ut dom på konsulatet i Torrevieja inom ett par, tre veckor.

Ama såg ut som den byfåne hon är på kortet, men det är väl lag på att man ska se ut som en mupp på id-handlingar?

Vi firade att vi lyckats med ansökningen med att gå ut på stan igen.

7

Det var skojiga mönster i gatan.

8

Kändes lite flower-power och hippie-artat sådär. Ama började genast spana efter en lavalampa men hittade ingen i Madrid heller.

Anders däremot…

9

… han hittade en ny polare.

Idag är det dags att återvända hem till Torrevieja igen, men ni har nog inte sett det sista från Madrid. Det är otroligt vad mycket man hinner se och uppleva på några korta dagar då när man är ute och passar på. Igår blev det till och med lite drygt 24.000 steg. Benen tycker det ska bli skönt att sitta några timmar i bilen idag.

Men först frukost.

Gomorron!


Gårdagen…

20 februari 2019

 

1

… den inleddes med att vi gick i en gång…

2

… och kom fram till en riktigt smarrig frukostbuffé.

3

Mätta och belåtna gav vi oss ut på torget utanför hotellet. Där fanns det här stället.

4

Den ståtliga tjurfäktningsarenan här i Madrid.

Enligt skrönan som visas på julafton så längtar alla tjurar dit, utom Ferdinand då.

Men att alla tjurar skulle vilja komma dit, det är en lika skev bild…

5

… som den här.

Ett fantastiskt byggnadsverk, ja. Men tjurfäktning borde verkligen förbjudas över hela världen med omedelbar verkan.

Vände man sig om en sisådär 90 grader så såg man detta:

6

Vårt hotell där längst till vänster i bild.

Sen gav vi oss ut på stan och promenerade och promenerade och promenerade. Och promenerade lite till. Många steg blev det – nästan 24.000.

Och ni som trodde att vi skulle se betydligt fler människor i en sån här storstad än vad vi normalt ser på våra små turer?

7

Ja, ni trodde rätt.

Nu är det dags att gå i den där frukostgången igen och därefter ut på stan ännu en dag.

Det är verkligen ingen semester att ha semester alla gånger.

Gomorron! 


Gårdagens förflyttning

19 februari 2019

 

Vi började som vi oftast brukar:

1

Med att stuva in väskan i bilen. Påsen med våra egna kuddar fick också följa med.

2

Sen passerade vi en hel hög med borgar. Som tur var så var det grönt ljus så vi slapp stanna vid nån av dom.

3

Vi körde in i Castilla La Mancha…

4

… passerade FBI…

5

… och även kakbilen.

Efter ett par timmars körning var vi sååå sugna på fikat som vi hade med men vi hade inte sett en enda rastplats ändes vägen.

6

Så vi stannade till vid en ”mysig” mack och fikat satt himla gott.

Sen tog det givetvis bara 10 minuters körning innan…

7

… vi såg bajsande gubben. En rastplats, alltså, men dom där skyltarna ser verkligen ut som det är en gubbe som sitter på toa.

8

Dom hotade lite med snö, men det kändes lite som ett tomt hot.

9

För klockan 14:14 var det 14 grader ute. Weehooo!!! Ama bara älskar den där typen av siffror.

10

Sen gick resten av resan med vindens hastighet.

Ama brukar ha svårt att avgöra ifall vi har åkt till en stad eller by, men den här gången var hon tämligen säker:

11

Vi hade kommit till en stad. Definitivt en stad.

12

I vanlig ordning checkade vi in på vårt hotell.

Var har vi hamnat?

Tja… Ama satt säkert beredd i en timme för att fota den skylt som hon visste skulle komma. En röd skylt som talade om vilken region vi är i. Till slut kom den och Ama fotade:

13

Gick väl sådär. Den röda regionsskylten är skymd av den gröna stadsskylten som i sin tur är skymd av en vanlig, hederlig ”här-svänger-vägen”-skylt.

Men som sagt, vi är i en stad. Närmare bestämt i Spaniens huvudstad. Den råkar dessutom ligga i regionen ”Madrid”.

Nu ska vi först äta frukost och sen kolla runt lite.

Gomorron!