Det där med att välja bil…

27 mars 2019

 

… det är faktiskt inte alls så lätt.

Sommaren 2006 köpte vi en ny bil inför flytten hit till Spanien.

1

Det blev denna som vi här hade hittat en bra parkering till i vår trädgård. Ni kanske känner igen den?

Dom flesta urvalskriterier stod Anders för, Ama hade egentligen bara ett krav – den skulle vara röd.

2

Vi var dock båda överens om att en kombi skulle vara det bästa, eftersom den skulle rymma hela vårt flyttlass ned till Spanien. Som synes så hade vi lyckats knö in en hel del grejer så den stackars bilen fick kämpa sig ned genom Europa tämligen fullastad.

Det ser kanske ut som vi hade en viss förkärlek att parkera på gräsmattor på den tiden, men faktum är att det där var en campingspot nånstans i Frankrike. Med bilen fullastad med dom grejer som vi absolut inte ville göra oss av med så kändes det bra att sova i vårt tält precis bredvid den.

3

Vi har varit mycket nöjda med bilen under dessa snart 13 år som vi kört runt med den. I december på väg från Benidorm passerade den 8888,8 mil. Ja, Ama gillar såna där roliga sifferkombinationer. Synd bara att inte Anders gasade lite mer just där så han körde 88 km/h också, nu var det väl bara 84 km/h. Men det kan väl inte bli perfekt jämt. (Att det är dammigt får ni faktiskt bortse från, om Ama hade utfört ett städuppdrag innan hon fotade hade hon missat den skojiga mätarställningen).

Bilen har alltså inte gått sådär fasligt långt. Dessutom gick den genom besiktningen utan anmärkning efter att ha genomgått en fullservice på Toyota. Men det börjar kanske vara dags att se sig om vad marknaden har att erbjuda?

Vi är inte riktigt överens.

Anders vill ha en stor bil, men den ryms inte i garaget.

5

Ama vill ha en liten bil, men den ryms inte Anders i.

Jodå, vi har testat:

6

Amas första bil var Fiat 126 (fast inte den på bilden, den hittade vi i Havanna 2008, Amas var ännu fulare i nån sorts beige tråkfärg). När Anders körde fick han ha växelspaken under högerknäet och han kunde inte växla utan att sätta igång helljuset – reglaget för ljuset satt på en spak på vänstra sidan av ratten och Anders kom åt den med knäet när han skulle trampa ned kopplingen.

Nåja. Det blir väl till att kompromissa i sinom tid.

Ama börjar till och med vela när det kommer till färgen. Jodå, rött är ju finast, men det är inte en lika praktisk färg som silvergrå. Förutom att damm och smuts inte syns lika bra på en sån så är det väldans bra att kunna använda silvertejp ifall bilen börjar ramla isär.

7

Då syns ju lagningen knappt alls.

Ama tycker att en bil bara är ett fordon som ska ta en från punkt A till punkt B utan att krångla. Den ska helst vara bekväm att sitta i också. Det var inte Amas första bil, den där Fiaten. Det stod till och med i ett reklamblad som följde med den nåt i stil med: ”Om vi ska vara ärliga så sitter inte två vuxna personer helt bekvämt i baksätet vid långkörningar”. Det var helt klart en underdrift – ingen satt bekvämt nånstans i den där bilen oavsett körsträcka.

Vi får fundera vidare. Alternativt kan vi uppfinna rödtejp ifall vår bil också börjar falla ihop.

Hur tänker ni när det är dags för bilbyte?

Gomorron!