Tvångsshopping…

 

… är inte det roligaste att starta semestern med, men när resväskorna tydligen är mer hemkära än vad vi är så kan det bli en nödvändighet. Ja dom valde ju att stanna på Alicante flygplats igår när vi reste till USA och San Diego.

Men på American Airways var dom mycket vänliga och försåg oss med varsin sån här:

Ett par mininecessärer med det nödvändigaste för att klara ett dygn. Sixten tyckte att dom var jättefina.

Sen får vi också köpa det nödvändigaste som vi behöver tills väskorna kommer tillrätta igen (förhoppningsvis ikväll). Ta kvitto, och sen får vi pengarna tillbaka.

Nu gillar inte nån av oss att shoppa, och ett dygn till kunde vi nog tänka oss att gå i samma utstyrsel.

Om det inte vore för en liten detalj:

Anders byxor rämnade när vi skulle hasta runt på flygplatsen i New York. Anders själv klarade att klättra över ett staket, men det gjorde helt klart inte byxorna. I och för sig är det visst modernt med trasiga brallor, men kanske inte på det där viset? Och den där skadan klarar inte ens Ama av att laga med nål och tråd på ett vettigt sätt.

Fast när Ama går i strejk, då kommer Anders fram med alla sina fiffiga grejer som han har med ”om-utifall-att”:

Som den här grapadoran. Häftmanicken, alltså.

Fiffigt, men inte sådär jättesnyggt eller hållbart kanske. Men han slipper åtminstone gå ut med koftan som en ”kjol”.

Så idag lutar det starkt mot tvångsshopping… Direkt nu på morgonen, faktiskt. Fast affärerna måste väl öppna först, kan tro – här är klockan inte ens sju ännu. Låt oss bara hoppas på att det inte blir några häftklammerrelaterade skador på… dom ädlare delarna.

Ama passar nog på att köpa en fräschare t-shirt också. Om hon råkar ramla över en sån vill säga. Sen är väl det där med vad som är det ”nödvändigaste” en tolkningsfråga? Hysteriskt julblink kan väl höra till sånt som man inte kan leva utan ens ett dygn?

Hur som helst så verkar det bli en fin dag här idag, och Anders varken slaskar eller braskar som det ser ut. Hur gör han hos er?

Gomorron!