Ljuva november!

 

November är en härlig månad nuförtiden.

Vad kan man hitta på dårå?

Jo, man kan till exempel ta en promenad i det sköna vädret och kolla på katter som glatt viftar på svansen.

Eller den skulle ha viftat på svansen ifall det nu hade regnat. Som det var idag så fick den nöja sig med att slicka på svansen. Den såg rätt nöjd ut för det.

Sen kan man studera hur läckert murarna kan vara dekorerade.

Visst tycker ni också att det är härligt att känna doften av nyklippt gräs i novembersolen?

Eller att sitta på terrassen och gosa med familjens nytillskott…

Att sen upptäcka att det oidentifierade som fanns i frysen var en fantastiskt god musselsoppa som vi hade fryst in för en knapp månad sen, det var bara en bonus.

Ja. November är verkligen en härlig månad!

Ama gillar den här sången:

Men texten är allt lite fel.

November ÄR ljuv. Och ljus.

Ha en ljuvlig liten onsdag så här på lillördagen!

Annons

En supertrevlig kväll!

 

Det började här. Ett dukat bord, men det ser rätt tomt ut?

Det ordnade till sig på en liten, liten stund.

Här sitter alla. Ulla, Stig, Bosse, Ditte, Anders, Per, Carita, Christel, Dan, Ami och Patrik. Fullt vid bordet, men tallrikarna var fortfarande tomma?

Även det ordnade sig:

Sådärja! Fast dom där längst bort väntade fortfarande på maten. En av dom var Ama. Tur att hon har ett stort tålamod…

Var var vi då?

Jo här:

Namnet syns på väggen där bak – El Rastrillo.

När alla hade fått maten, ätit och druckit gott, så slog vi klackarna i taket:

Ooops… Vi slog tydligen skinkorna i taket?

När vi hade ätit, druckit, slagit skinkorna i taket, pratat, skrattat och haft en härlig kväll så blev det då dags att dra sig hemåt.

Vi funderade på att sno den där söta lilla bilen, men kom fram till att inte alla skulle rymmas i den, så vi gick hem istället.

Allt medan supermånen fortsatte att skina över vår supertrevliga kväll.

(Alltså. Ama har ALDRIG lyckats fånga månen på detta viset på bild med sin lilla halvkvaddade kamera förut. Detta torde ju vara det ultimata beviset på hur supertrevlig gårkvällen var) 

Tack alla, hoppas vi ses snart igen!

Men det var igår, av månen syns nu inga spår.

Eller jo förresten:

Ama gick ut på terrassen nu på morgonen, och där var han ju! Ja, inte på terrassen, men väl på himlen. Tydligen har han varit ute och svirat hela natten. Supermånen lever upp till sitt namn på ett vis i alla fall – att han orkade med det? Han måste ändå  vara minst lika gammal som Ama, för han har funnits så länge hon kan minnas.

Gomorron!