GOTT NYTT ÅR!

31 december 2016

 

Hoppas ni får en underbar nyårsafton,

ett Gott Nytt År

och ett alldeles fantastiskt 2017!

Nyårskramar till er alla!


Pingisar!

30 december 2016

 

På Falklandsöarna gjorde vi också en utfärd.

1

I den där hornförsedda jeepen åkte vi.

2

Vi åkte på väldigt ”fina” vägar. Om ni klickar på bilden så kan ni se Ama’s ”förtjusta” min lite bättre där nere till höger. Nåja. En fördel med dom där ”vägarna” var att det där med vänster- eller högertrafik inte spelade så stor roll. Tänk positivt!

3

När vi kom fram så kunde Ama fota en pingvin. Den körde med ungefär samma ”armar utåt sträck”-stil som fotografen.

4

Anders såg mer proffsig ut som fotograf.

5

Många pingviner fanns det.

6

Dom allra flesta var åsnepingviner (sitt svenska namn har dom nog fått efter lätet). Det fanns ungefär 1200 häckande par vid Bluff Cove Lagoon där vi var.

7

Dom hade ungar som dom stod och gosade med.

Men dom som Ama helst ville se var dessa:

8

Kungspingvinerna! Det fanns ett gäng som häckade där.

9

Världens näst största pingvinart efter Kejsarpingvinen (som ser ungefär likadan ut, fast är en storlek större). Visst är dom vackra!

10

Åsnepingvinerna ville inte vara sämre och sträckte på sig dom med. Dom är den tredje största varianten av pingisar i världen.

Jo, dom kunde också sträcka på sig…

11

… men många låg och slappade också.

Ama: Men? Blir ni inte förfärligt smutsiga när ni ligger där i geggan?

Pingu: Jo, det blir vi, förvisso…

12

… men då går vi bara dit bort och badar.

13

Vi kollade in badplatsen, och fick då se den tredje arten av pingviner där vid Bluff Cove – magellanpingvinen.

14

Turen avslutades med en fika som inte gick av för hackor. Jösses vad gott!

15

Utfärden var helt fantastisk och fick tummen upp av Ama. Otroligt kul att få se inte mindre än tre sorters pingviner på ett och samma ställe och framförallt i deras naturliga miljö!

Ni får ursäkta att Ama frestar på era scrollarfingrar med dessa alltför långa inlägg, men ni ska bara veta hur många fler bilder som Anders kommer att utsättas för när han ska rensa och införliva denna resa i stora bildarkivet när vi är hemma igen.

Det kunde alltså ha varit ännu värre. Tänk positivt!


Stanley

29 december 2016

 

Efter att kaptenen hade avbrutit det där med att runda Kap Horn så satte han kurs mot nästa mål.

1

Morgonen efter var utsikten över promenaddäck lite annorlunda. Dom där tendrarna var på gång att hissas ned.

2

Jodå. Vi hade ankrat och landgången tar lite längre tid då. Det ser inte så långt ut till land, men den här gången körde den dom där orange-vita tendrarna plågsamt långsamt.

Efter ungefär 25 minuter kunde vi kliva iland i Stanley.

Var ligger det då?

Jo här:

3

På Falklandsöarna. (Det skulle inte göra nåt ifall dom putsade rutorna på tendrarna nån gång emellanåt)

Vi gick på en promenad i Stanley.

4

Det fanns en fin liten kyrka. Den där portalen utanför var byggd av käkben från blåval. Hmm… Ama tycker sig se Stalkern igen?

5

Dom hade en minnesplats över kriget mellan England och Argentina 1982.

Vilka som vann?

Tja…

6

Det här monumentet över Järnladyn kanske kan ge svaret? Plus att gatan är uppkallad efter henne.

Jodå. Falklandsöarna är fortfarande ett självstyrande, brittiskt territorium, och kontakterna med Argentina är minst sagt frostiga. Obefintliga är närmare sanningen.

Man kan ana en brittisk touch över ön:

7

Dom här husen, till exempel.

8

Dom här för väl också tankarna till England?

9

Och även den här.

Vill man ha ytterligare ett bevis på att det är brittiskt inflytande över Falklandsöarna så kan man titta på trafiken:

10

Ni ser va? Varför i all världen envisas alla inom det brittiska samväldet att köra på fel sida? Detta trots att det engelska ordet ”right” betyder både ”höger” och ”rätt”. Det borde ge dom en ledtråd, kan man tycka.


Att runda eller inte runda, det var frågan

29 december 2016

 

1

Här låg vi och vår kompisbåt (den pluttiga) i Ushuaia. När vi kom tillbaka från vår tur ute på Eldslandet var kompisen borta.

Vår båt låg kvar, det var ju bra så vi hann med den. Den skulle gå mot vidare äventyr vid 20-tiden.

2

Solen började gå ned. Det gör den rätt sent här nu mitt i sommaren som det är, runt 22-tiden.

Det ser ut som vi flyger och just kommit ovan molnen, men det är istället molnen som ligger lågt över bergen, bilden är tagen från vår balkong på båten.

3

Det ser fridfullt ut, men det var otroligt starka kastvindar som gjorde det omöjligt för kaptenen att lägga ut. Vindarna liksom tryckte upp vårt fartyg mot kajen, och det var inte stort svängrum. Vi hade fått meddelande om att vi var tvungna att invänta lugnare väder, och att morgondagens tänkta tur kanske skulle komma att ändras.

4

Här lägger vi äntligen ut från kaj. Då är klockan fyra på morgonen, 8 timmars försening alltså.

5

Vi tuffade på och väntade med spänning på kaptenens besked om den tänkta turen – att runda eller inte runda, det var frågan. Runda Kap Horn, alltså.

Och – weehooo!!! – vi skulle runda! Klockan 10 istället för klockan 8. Han kan det där med att köra in tid, kaptenen.

6

Vädret blev sämre och det blåste upp. Det meddelades att dom tyvärr var tvungna att tömma poolerna så vi skulle inte kunna bada (annat än i bubbelpoolerna). Det gjorde inget. Det var nog ingen som kände för att bada i alla fall. Inte riktigt väder för det.

7

Man kan skymta vårt mål där ute till havs, men tyvärr blåste det upp ännu mer.

8

Att runda eller inte runda blev återigen frågan. (Det ser ut som om Ama höll skeden i vacker hand, men hon hade bara förberett morgondagens frukost)

Svaret blev tyvärr att inte runda.

9

Så nära, och ändå så långt bort… Fast där borta vid pilen – dom östra delarna av Kap Horn-öarna – var vindarna ännu värre. Upp till 42 meter per sekund i byarna. Orkanstyrka alltså. Det blåste och gungade rätt friskt där vi befann oss också. Vi hörde hur frukosttallrikarna på buffén for i golvet två gånger.

10

Bilden visar vår kryssningtur genom dom sydligaste delarna av Sydamerika, med stopp i Punta Arenas och Ushuaia. Kaptenen la om den tänkta kursen (den streckade linjen) och styrde bort från Kap Horn mot vårt nästa mål.

Vad hittade Ama på då istället?

Tja… En Ama de casa är ju aldrig ledig…

11

… så det blev en tvättdag istället.

Men hur kul det nu än är att tvätta så kan inte Ama sticka under stol med att det skulle ha varit roligare att runda Kap Horn. Fast under andra omständigheter.

Nåja. Även om vi inte rundade Kap Horn, så körde vi i alla fall bredvid. Inte så illa det heller.


Eldslandet

28 december 2016

 

I Ushuaia hade vi sett oss runt i stan, och efter det hoppade vi på en busstur.

1

Fast inte med den där. Fel färg om ni fråga Ama, speciellt på en dubbeldäckare.

Hit åkte vi:

2

Till Parque Nacional Tierra del Fuego. Eldslandet, alltså.

Här hittade vi den sista utposten:

3

Det sydligaste postkontoret och det låg utomhus – sista ut-posten. HÄPP!

4

Det var en fantastiskt dramatisk och varierande natur.

5

Här kan nån anse sig ligga efter med sin idé. Vi befann oss i Argentina, och där bakom bergskammen fanns Chile. En naturlig mur, kan man säga.

6

Vädret var lite upp och ned, till skillnad från vinden. Den var . Verkligen en blåsig dag!

12b

Havet var en anings i uppror även i dom mer skyddade vikarna, som här i Beaglekanalen.

Vi såg lite av faunan också.

7

Som den här vackra magellangåsen…

8

… och den här chimangokarakaran (en sorts falk) som spatserade runt och kollade läget.

9

Till slut hade vi kommit till världens ände, åtminstone till slutet på världens längsta bilväg. Den sträcker sig från Alaska i norr till precis här i Ushuaia, Argentina.

10

Men det hindrade inte Ama att gå en bit till. Se bara hur nöjd hon blev över att ha tagit sig bortanför världens ände. Ja, till och med bortanför Trosa.

11

Och vilken tur! Båten låg kvar i hamnen när vi kom tillbaka. Och den låg faktiskt kvar vääääldigt länge…

Väl ombord kände vi att vi hade gjort oss förtjänta av en…

12

ISkall, skummande öl.


Vi kom till… Trosa?

27 december 2016

 

Vi lämnade Punta Arenas och fortsatte vår kryssning i dom sydligaste trakterna av Sydamerika.

1

Det var en så kallad ”Scenic Cruise”, och det var väldigt vackra vyer. Men kallt där ute på balkongen!

2

Då var det behändigt att kunna ligga i sängen, kolla på TV-bilder från båtens nos och lyssna på kommentarerna från experten. När det sen drog ihop sig till nåt extra intressant kunde man gå ut på balkongen och kolla.

3

Som här, när vi kom förbi ett gäng glaciärer. Ser ni där nere till höger i bild? Den vackert blåa glaciären kalvade precis när vi körde förbi. En liten kalv, men ändå!

4

Maffigt!

5

Läckert och fascinerande.

6

Det skapades isberg. Inte så jättestora dom heller, men det var ju egentligen bara bra. I alla fall om man betänker vad som hände med Titanic…

7

Sixten: Oooo… Är det där snö? Riktig snö??? Coolt!

8

Sixten: Men vad håller Anders på med?

Ama: Han håller på med uppföljaren till filmen som han tog i Alaska för ett par år sen som hette ”Glaciären som inte kalvade”. Den här kommer att heta ”Glaciären som inte heller kalvade”. Likt sin föregångare lär den inte bli nån youtubevältare. Särskilt som den aldrig kommer att publiceras den heller.

Tyvärr missade Anders att filma då när den faktiskt kalvade, glaciären. Och sen ville den inte göra om sin bravad.

9

Vi närmade oss civilisationen igen. Ni ser bebyggelse där i bakgrunden.

10

Vi lade till i Ushuaia, Argentina. Fick sällskap av ett litet miniskepp som redan låg vid kajen.

11

I stan hade dom ett monument över Ama Evita Perón. Vackra röda lupin-lavendlar i förgrunden.

12

Anders försökte sig på tricket ”grab a crab”. Hade säkert gått bättre om det inte varit glas där emellan. Fast dom vill ju ha vatten, så akvariet var en nödvändighet.

Rubriken då, kanske ni undrar?

Jo, förstår ni…

13

… Ushuaia är världens sydligast belägna stad, och kallar sig därför ”The end of the world”. Ama trodde att det var Trosa som var världens ände?

Och Sixten. Vad gjorde han då när han hade läge att se mera snö? Vi frågar honom:

14

Sixten: Det där med snö, det var på tok för kallt för mig. Jag trivs bättre här under min korkek nedbäddad i min julstrumpa. Hur gosigt som helst!


Ännu lite mer från ovan

27 december 2016

 

I förra inlägget tittade vi på Punta Arenas lite grand från ovan under en promenad i stan.

1

Lite senare tog vi en utfärd för att se stan ännu lite mer från ovan. Där nere i sundet låg vårt skepp på svaj.

2

… och där uppe hittade vi en skidlift av det… modernare slaget.

3

Det fanns en hel del skidbackar i området. Dom sa att det var det enda skidområdet med havsutsikt. Ama har inte sett alla, så huruvida det stämmer vet hon inte.

4

Glada i hågen hoppade vi upp i sittliften.

5

Inga skidor. Men det var kanske likaså bra? Skidorna skulle nog ha fastnat i vegetationen och dessutom fanns det ingen snö (även om det kom typ 10 snöflingor på oss när vi nådde toppen).

6

Väl uppe saknade vi verkligen vårt skid- och båtgäng. Vi stod i en skidbacke och såg vår (just då) pluttiga båt nedanför. Hade ju varit perfekt för gänget! Två flugor på smällen, liksom.

Det regnade när vi började åka upp, så Anders hade tagit på sig sina kvalitetsregnbyxor från Domti (Spaniens svar på Rusta, fast ingenting kostar mer än 2 euro i den spanska varianten). Väl uppe sprack det upp och solen sken på oss.

Vi var smarta! Liften upp och gå ned. Lätt som en plätt, liksom.

7

Det var väldigt vackert där i skogen där vi traskade ned.

8

Men lätt som en plätt? Det vete sjutton. Ama gick och blev en trädkramare.

Varför?

9

Därför. Det var både brant och snorhalt på sina ställen. Ama har också sina kvalitetsbyxor från Domti på. Nu skyddade dom inte mot regn, eftersom det var soligt, men väl mot lera och gegga.

10.gif

Trots halkan var Ama rätt snabb där i skogen, eller hur?

11

Det var som sagt väldigt vackert och trolskt där i skogen. Ifall man tog sig tiden att stanna och titta på nåt annat än stigen och sina egna fötter, vill säga.

12

Det var inte bara vädret som sprack upp. Anders utövade sin nya specialsyssla på den här resan (utöver marknader) och lyckades riva sönder sina kvalitetsbrallor. En av dom andra deltagarna påtalade att det var tur att han hade andra byxor under. Hon skulle ha varit med vid förra byxhaveriet på JFK flygplatsen. Haha!

13

När vi kom ner mot hamnen igen kunde vi konstatera att vår båt låg kvar, trots att vi var sena.

14

Ama nynnade på den fina låten ”Love me tender”  (”Tender” heter ju dom där småbåtarna som kör skytteltrafik mellan hamnen och kryssningsfartyget). Ama var sååå glad att det kom en och hämtade upp oss trots att den sista tendern egentligen gick en timme tidigare. Det är fördelen med att ta utfärder som arrangeras från båten – dom LOVAR att vänta ifall det uppstår förseningar på turen.

Enda nackdelen var att vi missade Tomten. Han hann lämna båten innan vi kom dit. Men den snåla rackaren hade tydligen bara klappar med sig till barnen, så det gjorde inte så mycket.

Hur som helst så var det en mycket rolig tur! Och för en gångs skull hade vi gjort oss förtjänta av all den mat vi tryckte i oss när vi väl kommit tillbaka på båten.


Punta Arenas

26 december 2016

 

Ama inleder med att berätta att vi inte märkte ett endaste dugg av den där jordbävningen utanför Chiles kust igår. Det aktuella området passerade vi väl en sisådär två dagar innan. Tack för er omtanke!

1

I och för sig åkte vi ”livbåt” och lämnade skeppet bakom oss…

2

… men det var bara för att komma iland i Punta Arenas, då skeppet hade ankrat i hamnen.

När vi kommit iland tog vi en promenad runt stan.

3

Här stod Ama och killade skeppet på magen. Det var kallt. Både jacka, mössa och handskar hade kommit på. Med tanke på alla varianter av kläder som behövs på den här resan så var vi väldigt glada att vårt bagage kom till rätta innan vi lämnade Los Angeles.

4

Vi gick upp på en utsiktplats och kollade över stan och vår båt lite mer från ovan.

Vi tyckte det var intressant att studera omgivningarna där uppifrån…

5

… medan andra inte brydde sig alls.

6

Poliserna i stan hade mycket att stå i. Den huvudsakliga uppgiften verkade vara att fota folk på torget. På deras egen begäran, alltså. Snälla poliser!

Många av husen hade läckra fasadmålningar.

7

Som det här. Vi trodde först att det stod en gammal skruttig skuta där och skräpade på land, men den var faktiskt målad på väggen. Snyggt gjort!

8

Självklart fanns det även en marknad

9

Vissa gillade dom små marknadsvagnarna. Perfekta för en Stalker.

Efter att ha vandrat runt i stan så att hela stegkvoten var uppfylld för dagen så gav vi oss iväg på en annan tur. Men mer om det nån annan gång.


Åt fel håll?

25 december 2016

 

Vi lämnade Valparaiso i Chile och styrde söderut.

1

Havet var bra guppigt nu, fast det syns inte så mycket på den där bilden. Tack och lov så kändes det inte så mycket heller – fina stabilisatorer på den här båten.

Alla vinglade dock omkring emellanåt, som om dom hade fått i sig för många julsnapsar.

2

Mest syntes sjögången i poolerna, som stängdes. Utom vissa av bubbelpoolerna där sjögången var av det lindrigare slaget.

Nåja, att det gungade lite hindrade inte oss från att fira jul.

3

Vi sjöng vi julsånger med personalen och övriga passagerare.

4

Det var en pepparkakshusdekorationstävling (vilket långt ord!). Vi hade säkert vunnit, om vi bara hade ställt upp. Men vi ville ge dom andra en chans.

5

Vi kollade på några julshower samtidigt som vi testade nya funktioner på mobilkameran. Just den där ska vi nog inte använda mer…

6

Sixten fick en julstrumpa med godis och blev överlycklig.

7

Till slut lugnade havet ned sig, då när vi kommit in i Magellans sund.

8

Då öppnade dom poolerna igen, men ingen ville bada. Kanske mest beroende på att det bara var 4 grader varmt i morse? Mitt i sommaren, och det är bara 4 grader? Nåja, det kanske kompenseras av ljuset – solen gick upp klockan 05:15 idag och går ner klockan 22:12.

9

Båten ankrade utanför Punta Arenas.

10

Dom där små båtarna sjösattes för att ta oss i land här i Patagonien.

Punta Arenas där vi befinner oss nu är inte att förväxla med Puntarenas i Costa Rica, där vi var tidigare på resan.

Nejdå.

11

Just nu befinner vi oss lääängst ned i Chile, där pilen pekar. Inte alls sådär jättelångt från Antarktis. Det får Ama att återkoppla till rubriken: ”Åt fel håll?”. Såhär års borde vi kanske ha åkt mot Arktis där Nordpolen ligger istället – för det är väl där som Tomten huserar? Av honom har vi inte sett ett enda spår.

(Ooops! Den inringade skylten på bilden säger att det visst var fotoförbud där. Kanske är det därför som Tomten inte har dykt upp? Inte så snällt att fota den skylten…)

PS: Ama hörde just ett rykte att Tomten ska dyka upp klockan kvart över sex i kväll på styrbords sida. Om vädret tillåter.


Skyltar i hamnar

25 december 2016

 

Hoppas att ni alla hade en superfin julafton igår!

Idag är det inte bara juldagen, nej, det är Skyltsöndag också.

Temat idag blir skyltar i hamnar. Ama har av nån konstig anledning hittat en massa såna på sistone.

1

En del hamnar är så små så dom knappt finns. Då kan man alltid förankra sina skyltar ute i vattnet. Den här skylten hälsade oss välkomna till Islas Ballestas, där vi idkade fågelskådning.

2

Den lite större och något (men verkligen bara något) livligare hamnen i Pisco, där räckte det med förbudsskyltar som meddelade att man inte fick gå omkring där dom höll på att lassa båtar.

Men nu beger vi oss till en väldigt mycket mer livlig hamn:

3

Den i Valparaiso. Där fick privatpersoner inte gå runt i hamnområdet överhuvudtaget, vilket Ama kan ha en viss förståelse för. Inget bra ställe att strosa runt i för förvirrade kryssningspassagerare. Vi fick studera det som hände från båten, alternativt från bussarna som skjutsade passagerarna från skeppet till hamnterminalen.

4

Alla containrar var som skyltar i sig, som dom här vita med inbyggda kylaggregat…

5

… eller dom här mer färgglada varianterna.

6

Dom där bautakranarna höll på att lassa på containrar på det väntande skeppet. Gissar att det finns nån sorts plan för att hålla balansen så att inte skutan kantrar.

7

”Små” kranbilar (allt är relativt…) körde omkring och flyttade runt dom där containrarna i nåt sorts organiserat (?) femtonspel (om ni minns dom gamla, mekaniska spelen där man skulle flytta pluttar så att siffrorna 1 – 15 kom i nummerordning?)

8

Här hade två kranbilar en inbördes tävling – den vänstra vann trots att den högra hade tjuvstartat.

9

Ama fick syn på nåt som kändes lite hemtamt sådär. Kalmar? Vad gjorde Kalmar i Valparaiso?

10

Bromma var också där, tillsammans med Kalmar. Rena svenskhamnen. Kanske därför staden blev så omsjungen av Evert Taube?

11

I den där gula grejen, där satt en liiiten röd knapp. En nödstopp.

12

Den satt där Ama har gjort en röd ring. Undrar just om en sån pytteliten knapp kunde få stopp på hela den där bautastora kranen? Eftersom Ama inte fick vandra runt i hamnen så lär vi aldrig få svar på den frågan.

Hur som helst så var det oerhört intressant att sitta på balkongen och studera allt som hände där nere i hamnområdet. En gissning är att skyltsöndagsförvaltaren BP också skulle ha gillat det.

Tack för alla julhälsningar och ha nu en fortsatt lugn och skön julhelg!