Tvångsshopping…

30 november 2016

 

… är inte det roligaste att starta semestern med, men när resväskorna tydligen är mer hemkära än vad vi är så kan det bli en nödvändighet. Ja dom valde ju att stanna på Alicante flygplats igår när vi reste till USA och San Diego.

Men på American Airways var dom mycket vänliga och försåg oss med varsin sån här:

1

Ett par mininecessärer med det nödvändigaste för att klara ett dygn. Sixten tyckte att dom var jättefina.

Sen får vi också köpa det nödvändigaste som vi behöver tills väskorna kommer tillrätta igen (förhoppningsvis ikväll). Ta kvitto, och sen får vi pengarna tillbaka.

Nu gillar inte nån av oss att shoppa, och ett dygn till kunde vi nog tänka oss att gå i samma utstyrsel.

Om det inte vore för en liten detalj:

2

Anders byxor rämnade när vi skulle hasta runt på flygplatsen i New York. Anders själv klarade att klättra över ett staket, men det gjorde helt klart inte byxorna. I och för sig är det visst modernt med trasiga brallor, men kanske inte på det där viset? Och den där skadan klarar inte ens Ama av att laga med nål och tråd på ett vettigt sätt.

Fast när Ama går i strejk, då kommer Anders fram med alla sina fiffiga grejer som han har med ”om-utifall-att”:

3

Som den här grapadoran. Häftmanicken, alltså.

4

Fiffigt, men inte sådär jättesnyggt eller hållbart kanske. Men han slipper åtminstone gå ut med koftan som en ”kjol”.

Så idag lutar det starkt mot tvångsshopping… Direkt nu på morgonen, faktiskt. Fast affärerna måste väl öppna först, kan tro – här är klockan inte ens sju ännu. Låt oss bara hoppas på att det inte blir några häftklammerrelaterade skador på… dom ädlare delarna.

Ama passar nog på att köpa en fräschare t-shirt också. Om hon råkar ramla över en sån vill säga. Sen är väl det där med vad som är det ”nödvändigaste” en tolkningsfråga? Hysteriskt julblink kan väl höra till sånt som man inte kan leva utan ens ett dygn?

5

Hur som helst så verkar det bli en fin dag här idag, och Anders varken slaskar eller braskar som det ser ut. Hur gör han hos er?

Gomorron!


Dagens irrfärder

30 november 2016

 

1

Vi inledde i morse med den hetsiga incheckningen på Alicante flygplats. Där hände det nåt väldigt obra, men det var vi lyckligt ovetande om just då.

2

En näringsrik frukost satt bra.

3

Dags att borda planet till Madrid.

4

Där hamnade vi som vanligt lääängst ut i ena änden av en terminal.

5

En sisådär 40 minuter senare satt vi och väntade lääängst ut på en annan terminal. Men det var ingen fara, vi hade två timmar på oss där i Madrid och det var gott om tid.

6

Dags att kliva på nästa flyg som gick till New York.

7

Lugnt och sansat i gången till flygplanet…

8

… och gott om plats ombord.

Så långt var allt under kontroll.

Men sen…

Väl på JFK i New York så var det typ en miljon människor som skulle in i landet just då. Det strulade med den automatiska passkontrollen så vi blev även tvungna att köa till den manuella. Det här med ”first name” och ”given name”… Suck! Varför har vi våra tilltalsnamn i mitten och i slutet?

Nu var det bråttom!

Skulle bara tulla in väskorna i landet och flytta dom till bandet för inrikes. Det var bara ett ”mindre” problem. Väskorna var inte där… Fick besked att vi skulle anmäla dom som saknade på slutdestinationen, och att vi nog borde pinna på för att inte missa planet dit.

Nu var det riktigt bråttom!

9

Här är en bild som Ama tog i farten på julen där på JFK.

10

Puh! Vi hann med planet!

11

Väl framme i San Diego var det liksom ingen idé att stå och vänta på nåt bagage… Bara att kontakta flygbolaget American Airlines för att förhoppningsvis få klarhet.

Och attans också! Det fick vi på en endaste gång. Klarhet, alltså. Det var det där obraiga som Ama nämnde under första bilden. Väskorna lämnade aldrig Alicante.

Dom ska få åka imorgon, via London. Och vi ska – förhoppningsvis – få dom imorgon kväll. All heder åt den hanteringen och den proffsiga kvinnan på kontoret. Visst kan misstag ske, och att då få såna klara besked på typ nolltid var jättebra. En stor sten föll från hjärtat.

12

Så nu har checkat in på vårt hotell här. Skönt att veta att väskorna ändå är under kontroll. Vi hade ändå tänkt stanna här i två nätter så bara det går som det ska så blir det ingen ändring i originalplanerna.

Och imorgon ska vi göra stan här – ska bli skoj.

Men nu är det sängen som gäller – gonatt!