Vad är det som händer?

Vilken röra!

Fast det är inte så farligt som det ser ut:

Det är garagestädning som pågår. Ett problem med det är att det är fasligt varmt där nere så här års.

Men är vi smarta eller är vi smarta!

Fläkten som står där i bakgrunden snurrar för fullt (även om det inte ser ut så) och monster-till-att-leva-om-sovrums-AC’n (lådan till höger) går för fulla muggar. Sedär! Då fick vi lite nytta av den i alla fall.

När vi hade skurat ur skåpen (ja, vi! Ama skurade också!) så måste vi ju torka ur skåpen ordentligt. Den där fläkten går fortfarande (även om det inte ser ut så).

Vad gör man medan man väntar? Vi kan ju inte lämna garaget eftersom skarvsladden till torkmojängerna sitter i utanför garaget. Tja, man kan ju alltid följa Ruth i Virginias råd. Hon tyckte att garaget var fint nog för ett cocktailparty. Vi tog helt enkelt en bira ur förrådet och minglade lite med varandra.

Anders: Vad fort tiden går! Det känns som det var alldeles nyss vi gjorde detta…

Ama: Ja. Tänk att det redan är juli igen. Och snart är ju den också slut.

Då hördes en röst bakom oss:

Bruce: JAAAA!!! Äntligen! Det är JUL igen!!! Ro hit med mina solbrillor, min hatt och en ÖL! Pronto!!!

Ama: *Suck* Bruce, det är juli inte jul!  Masa dig genast ner i lådan och sov vidare! Julbockar går i idé, det minns du väl – ända tills nästa jul och dit är det lääänge kvar!

Bruce: Men det är så boooring här! Änglarna sover, Julia har jag inte sett till och tomtarna är som ett enda stort pain in the a..

Ama: Bruce! Nu går du och lägger dig igen, annars skickar jag dig till Gävle till jul. Förstått?!!?

Bruce: Mutter, mutter, mutter… Ama? En liten godnattslurk av ölen bara?

Ama: Nope! God natt!

Bruce: Men du väcker mig väl till jul? Snälla…

Ama: Jaja! Men nu är det locket på jullådan! God natt, Bruce.

Bruce: God natt, då…

Under tiden tjafset med Bruce pågick hade skåpen hunnit torka.

Då var det ju bara golvet kvar. Där vet ni ju kanske vid det här laget att golvrelaterade uppgifter inte ingår i min befattningsbeskrivning.

Vi är riktigt nöjda över slutresultatet. Ett bra dagsverke!

Konsten att göra en paella

Först riggar man spisen.

Sen börjar grabbarna tillagningsprocessen. Här steks en massa grönsaker.

Observera att det blev nåt tokigt med bilden. Calle har inte nån konstig utväxt ur huvudet.

Eller har han det?

Visst är det rörande att se hur duktigt grabbarna rör om i grytan.

Det kom i en massa saker. Ris, saffran, buljong, vitlök, gröna små ärtor…

Sen var det dags för skaldjur och kyckling.

Det ser väl riktigt smarrigt ut?

Till slut var det dags för tjejernas insats. Att hugga in!

Fast högg in, det gjorde vi allihopa. Jag lovar – det var jättegott!

Vi hoppades också…

… att regnet skulle hålla sig undan. Och det gjorde det. Nästan. Några stackars droppar fick vi på oss, men vad gör det i glada vänners lag?

Varför Ama de casa är tveksam till husbil

Mycket tveksam, faktiskt.

Väldigt många gånger råkar vi hamna i trånga gränder.

Som här, till exempel:

Denna gång till fots. Då tycker inte ens jag att det är särskilt läskigt. Men den här typen av gränder har vi passerat många gånger med bilen under den här semestern.

Tänk om man då hade haft husbil? Hemska tanke…

Titta bara nere på den högra husväggen.

Vi tar en närbild:

Det är därför Ama de casa är tveksam till husbil.

Mycket tveksam, faktiskt.

Gomorron! Det är hög tid att vakna nu!