Dom hade lovat regn

31 augusti 2010

Men det kom inget.

Jaha, då ska vi kolla vad stegmätaren säger om dagens promenad då:

Ooops! Jag kom visst inte utanför dörren idag. Men dom sa ju faktiskt att det skulle regna!

Aja, utomhus finns nog kvar imorgon med.


Lillfingret och handen

31 augusti 2010

Igår sa Anders alldeles frivilligt att vi kunde kolla på Doobidoo. Det var ju himla gulligt av honom! Jag vet ju att han inte är fullt så förtjust i det programmet som jag är. Långt ifrån, faktiskt.

Jag misstänkte att han kanske var inne i nåt sorts… förvirrat tillstånd eller så och tänkte att det var lika bra att passa på:

Ett riktigt kul spel efter programmet, kanske?

Hur det slutade? Det blev inget spel, istället är jag skyldig Anders ett Vetenskapens värld.


GOMORRON, GOMORRON!!!

31 augusti 2010

Gomorron, gomorron, hör fåglar sjunga glatt,

 

Gomorron, gomorron i kör.


Gomorron, gomorron, kom du hem sent i natt:


Gomorron, förlåt att vi stör.

Här kommer en hjälp till dom något yngre läsarna som inte vet vad detta handlar om:

Jag vet inte riktigt om budskapet har gått fram, men fär säkerhets skull säger jag:

Gomorron!


Säsongspremiär

30 augusti 2010

Nu har den här baren öppnat igen. Så trevligt!

Dessutom fick jag en present av barägaren:

SÅ fina!

Men hur kan hon veta det? Ja, att jag är söt när jag diskar?

Aha! Hon har ju sett den här bilden på bloggen så klart.

Tack Maggan – kul att ni är här igen!


Ama de casa svarar

30 augusti 2010

I en kommentar till det här inlägget undrade Huskatt:

Vad i hela friden gör du uppe och vinglar på den där smala lilla pinnen rakt upp i evigheten?! Tok, man kan ramla ner!

Jo, det ska jag tala om. Jag är där uppe av ren nyfikenhet, faktiskt. Det borde väl du som huskatt förstå? Curiosity killed the cat…

Vill man stilla sin nyfikenhet får man köra med lite balansövningar.

Fast så farligt var det faktiskt inte.

Det var ett golv inte så himla långt nedanför spången. Och ett högt glasräcke. Fast lite pirrade det allt i magen i alla fall.

Där uppe var vi. Högst upp på Kista Science Tower. Det var en strålande utsikt och man kunde se ända till Mariannelund! Nej, det kunde man inte, men väldigt långt i alla fall.

Det blev också en nostalgitripp att vara där uppe. Kolla bara:

Där och där har Ama de casa bott.

Det där tåget har Ama de casa åkt.

Första gången vi åkte bil där nere och såg tunnelbaneviadukten så utbrast Anders:

Wow! Vilka stadiga cykelbanor!

Där, där och där har Ama de casa jobbat.

Apropå jobb…

Här är ett av dom jobb jag inte skulle vilja ha. Fy sjutton för att vara fönsterputsare på den här byggnaden! Inte för att fönsterputsning är särskilt spännande i sig, men jag föredrar ändå att ha det ospännande framför att vingla omkring i den där korgen…

Trots att vi räknade ut att snabbaste sättet att ta sig ner skulle ta cirka fem sekunder…

… så valde vi ändå hissen. Det är Sveriges snabbaste hissar så nedresan tog cirka 20 sekunder. Dom förlorade femton sekundrarna får jag leva med…


Upp till bevis!

30 augusti 2010

Många har ifrågasatt vår matlagning och krävt mer bevis på att det faktiskt ÄR hemmalagat.

Exempelvis Camilla skriver så här i en kommentar:

Mer bevis får du om jag får bevisen av dig och dina ”hemmalagade ” middagar 😉

Vi har alltid gillat att laga mat Anders och jag. I och för sig är det oftast Anders som står vid själva spisen, men jag är en fena på att hacka saker i småbitar (även större bitar klarar jag) och sanera i köket under tiden matlagning pågår.

Men ibland är även Ama de casa ”vid spakarna” så att säga.

Här kommer bevis:

Här ser ni Ama vid sin spis. Bild tagen idag.

Sen en bild från 2007, en dag när Ama står för matlagningen:

Taadaaa! Ni ser ju att det är samma spis. Hemmalagad mat minsann!

Förlåt, vad sa ni? Varför jag gjorde på detta viset? Jamen det stod ju i receptet på baksidan av burken att man skulle göra så här. Fast å andra sidan… 2007 hade vi inte börjat läsa spanska än.

Oavsett vilket – ingenting är som ett riktigt hemmalagat mål mat!


Vi börjar dagen med en sång!

30 augusti 2010

Små lätta moln


ser jag på din himmel, din himmel som är blå.


Här är du nu min sommar med små lätta moln.


Min kärlek har du sommar, din himmel så blå.

Hahaha! En del låtar är verkligen lättare att illustrera än andra.

För er som är alltför unga för att komma ihåg Pugh Rogefeldts sång kommer här lite hjälp på traven:

Gomorron där ute! Måndag idag. Härligt!


Ama de casa testar

29 augusti 2010

Vilken är bäst? Den dyrare Tropicanan eller den färska Carrefourjuicen som man får till halva priset?

Tyvärr var den dyrare bättre. Det var mycket mer fruktkött i Tropicanan och Carrefourjuicen hade en liiite besk eftersmak.

Hoppsan! Vad gör man nu när man helt plötsligt har så mycket nyöppnad färsk juice? Det är ju inte bra om den står och blir dålig…

Enkelt!

Man måste först spä ut juicen lite så den inte blir så stark.

Och vips har man gjort sig en skruvmejsel!

Det är ju i alla fall lördag! Eller…


Ama de casa svarar

29 augusti 2010

Stattinskan, Petra, Carina, Thakock, Agneta , Svorskan och Britt kom med olika frågeställningar angående inlägget Morgonpromenad  som jag sammanfattar med:

  1. Varför är aldrig du ute på morgonpromenad?
  2. Du borde verkligen gå med på morgonpromenad!

Svar på fråga 1: HA! Jag är visst ute på morgonpromenad ibland!  Som bevis kommer jag nu att reprisera ett inlägg från min gamla blogg. Ja vaddå? Det är faktiskt ganska vanligt med repriser på sommaren. Den som redan har läst det och inte vill se reprisen kan sluta läsa nu.

Svar på fråga 2: Det svaret finner man på första bilden av reprisen. För den som bara är intresserad av svar nummer 2 räcker det alltså att läsa texten under första bilden och sen sluta läsa. Om ni inte har nåt bättre för er får ni gärna fortsätta.

Här kommer då inlägget från 2009-07-28 (jag sa ju ibland!):

STEP BY STEP

Om ni tittar noga på nedanstående bild:

Ser ni den röda pricken? Där, längst bort på trottoaren? Det är Ama de casa. Nu i morse! En aning efter kan man säga, just mornar är inte min tid på dygnet. Därför borde jag verkligen INTE gå med på morgonpromenad.

Anders undrade hur många steg hans dagliga morgonpromenad är. Många gånger har jag erbjudit att han kan ta med stegmätaren. Men han undrar hur många Ama de casa-steg det är.

Ja. Jag är lättlurad.

Inte så mycket folk ute så här dags. På den vita bänken på stranden ligger en kille som sover där varje natt. Alla har det inte så bra som vi…

Men det är liv och rörselse ändå trots att klockan bara är just efter åtta. (Anders brukar gå tidigare, men Ama de casa är en slow-starter). 

Folk är redan nere på stranden.

Vissa gympar.

Andra letar mat. Det här måste väl vara en skeppsråtta? Den håller i alla fall till bland båtarna. Första gången vi har sett en råtta här, men den var rätt söt och kul att titta på.

Här är Spaniens svar på tysk-modellen. Folk går ner tidigt och bokar plats på first-line. Sen går dom hem och äter frukost (eller vad dom nu gör) för att komma tillbaka senare till sina fina platser närmast havet. Förut har jag sett skyltar att man inte får sätta upp sina parasoller och stolar före klockan sju. Stranden städas ju varje morgon.

Sen tar vi givetvis trappen upp när vi kommer tillbaks.

Ok. Anders tar trappen. Ama de casa tycker att man ska använda de faciliteter som finns och dit räknas även hissen.

Hur många steg? 3982. Fast Ama de casa tog extra korta steg för att göra Anders glad.


Söndagen så här långt

29 augusti 2010

Först åkte vi på den här vägen…

… och kom fram till det här slottet, Castillo de Conesa, som var stängt. Om det berodde på att det är söndag eller att det inte har öppnats för allmänheten än, det vet jag inte. Det skulle öppnas under 2010, och 2010 är ju inte slut. Än.

Balkongen såg inte riktigt klar ut. Kanske därför det inte var öppet?

På området fanns det en restaurang som i allra högsta grad var öppen och såg mycket trevlig ut. Fast vi lagar ju all vår mat själva så det var inte nåt alternativ.

Vi såg också Spaniens förmodligen enda svanpar. Eller förresten, ta det där med en nypa salt, men det är i alla fall det enda svanpar jag har sett i Spanien. Tror jag. Kanske. Äsch. Vi såg ett svanpar.

Sen åkte vi hit.

Veckans söndagserbjudande var att om man handlade för mer än 40 euro så fick man en present. 400 spänn gör man lätt av med utan att anstränga sig det allra minsta.

Denna veckan var presenten sex liter…

… mjölk…

Inte fullt så lockande som sist.

Ja, det är så långt jag har kommit idag. Spännande va!